söndag 21 december 2014

Här ligger jag och blöder

Här ligger jag och blöder av Jenny Jägerfeld, utgiven av Gilla Böcker, 2010

Det tog lång tid för mig att börja läsa Här ligger jag och blöder för den är en bok för unga människor på många sätt. Texten är så eländigt liten att den verkligen är en utmaning för en 50+are, jag stönade länge innan jag väl tog itu med den. Men jag är verkligen glad att jag knölade mig genom den besvärligt lilla texten för innehållet är fantastiskt!

Maja går estetprogrammet på gymnasiet och har det så där besvärligt med sig själv, kompisar och familj som man brukar ha det i hennes ålder. Föräldrarna är skilda, Maja bor hos sin pappa och träffar mamman på helgerna. De helgerna brukar pappan supa och ragga, vilket Maja vet allt om eftersom hon läser hans mail och Facebook. Mamman är svårare att ha koll på och förstå sig på, hon läser mestadels psykologiböcker och jobbar. Boken inleds med att Maja i skolan råkar såga av sig ena toppen av tummen. Alla blir oroliga, utom mamman som inte ens svarar på mail. När Maja, den efterföljande helgen, reser till mamman dyker hon inte upp på hela helgen. Maja går i stället på fest hos grannen, blir full och kanske kär. Men var är egentligen mamman?

Det är sällan jag verkligen skrattar när jag läser, men den här vansinnigt roliga, rappa texten har flera gånger fått mig att frusta. Författaren lyckas få till de mest dråpliga situationer utan att de verkar långsökta eller konstruerade.

Men under all humor finns givetvis ett bråddjup av besvärliga, smärtsamma känslor. Känslor flera i familjen har svårt att verbalisera. Maja lämnas på många sätt ensam att försöka hantera känslostormar, skolans krav, komplicerade kompisrelationer och den spirande kärleken. Både Maja och hennes föräldrar bär på känslor och tankar som de inte delar med varandra. Romanens styrka är just denna psykologiska realism. Jenny Jägerfeld är utbildad och verksam psykolog, vilket märks (hej kollega).

Som läsare blir man mycket engagerad i Majas berättelse, det här är en roman man helst läser i ett sträck. Här ligger jag och blöder tilldelades Augustpriset 2010 som årets barn- och ungdomsbok, jag skulle gärna se att den även lyftes fram för lite äldre läsare.

lördag 20 december 2014

Sara blir ständig

Snart borde väl de aderton överväga att ändra begreppet ständig till något som mer speglar verkligheten, för nu byter de allt rätt ofta. Englund har inte varit ständig mer än 6 år, folk har väl nätt och jämnt hunnit lära sig att skilja mellan Engdahl och Englund. Nåja, i vilket fall har Peter Englund annonserat att han kommer att avgå och hans efterträdare blir Sara Danius. Danius har bara varit ledamot under ett år, så det var raskt marscherat. Hon är dessutom den första kvinna på posten som ständig, det är väl värt ett extra HURRA! Jag lyssnade på Sara Danius när hon pratade om franska realister på Bokmässan 2013, det var intressant.

måndag 15 december 2014

Tematrio - Bokklappar

Årets näst sista trio innan jul får väl ändå lov att handla om bokklappar. Vad önskar ni er? Eller vad vill ni ge bort? Eller vilka böcker vill ni tipsa andra att köpa i julklapp?

1. En årets allra finaste böcker - både på ut- och insidan - är Pär Lagerkvists Samlade dikter utgivna av Brombergs. Bilden gör inte utsidan rättvisa, den glänser i guld i verkligheten. Och glänser det gör ju Lagerkvists dikter också, om än på lite olika sätt. Här finns gnistrande starka känslor och skimrande vackra strofer i överflöd. Vem skulle inte bli glad över att få detta praktverk i julklapp?

2. Ett annat praktverk många nog skulle bli glada att hitta under granen är Lars Lerins Augustprisade Naturlära. Tung som en tegelsten och fylld av undersköna bilder och vemodiga, vardagsnära ord.

3. Till sist vill jag tipsa om en bok som till storleken inte alls kan jämföra sig med de två första, Mannen som planterade träd av Jean Giono. Trots det lilla formatet tvekar jag inte att utse denna lilla pärla till årets bästa bok; den handlar om hur en enstaka människa med idogt arbete kan förändra världen.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

söndag 14 december 2014

Väggen av Marlen Haushofer

Väggen av Marlen Haushofer i (ny) översättning av Rebecca Lindskog, utgiven av Thorén & Lindskog, 2014

Under ganska lång tid har jag försökt få till en vettig recension av Väggen, men eftersom jag själv varit sliten och känt mig instängd har det inte gått så bra. Nu gör jag ett nytt försök så får vi se hur det går ...

En kvinna reser till en jaktstuga i bergen för att tillbringa en lugn helg med sin kusin och hennes man. Paret lämnar henne ensam i stugan första kvällen, de besöker en pub i den näraliggande byn. Under natten kommer parets hund Lo hem. På morgonen upptäcker kvinnan att hennes vänner inte kommit hem under natten och hon ger sig ut för att leta efter dem. Hon upptäcker abrupt att hon under natten blivit avskuren från omvärlden; en hög genomskinlig vägg omringar jaktstugan och området runt omkring. Utanför väggen ser allt liv ut att vara förstelnat. Kvinnan är ensam innanför väggen tillsammans med några husdjur och hon tvingas försöka överleva på egen hand.

Det här är en roman som ger fler frågor än svar. Är hon instängd? Eller utestängd? Finns väggen i verkligheten? Eller inuti kvinnan? Jag har tidigare skrivit om VäggenKulturkollo och där försökt beskriva min upplevelse av att romanen upphäver gränsen mellan yttre och inre. Kvinnan och hennes begränsade omvärld är ett, allt som sker händer både inuti och utanför. Kan man kalla det psykos? Eller demens? Eller autism? Ja, kanske. Fast det blir så irrelevant att ge skeendet ett namn när man är mitt i det.

Berättelsen väller fram över sidorna, texten är skriven som dagboksanteckningar där berättaren hoppar fram och tillbaks mellan olika tidpunkter och ger läsaren små glimtar av vad som ska komma. Detta gör att man som läsare blir helt fast i texten, lika instängd innanför bokens väggar som kvinnan är. Man är tvungen att fortsätta läsa, vare sig man vill eller inte och man läser med bävan inför det man vet ska ske. Kvinnan skriver för att på något sätt befästa sin existens och läsaren blir ett vittne till hennes öde.

Till stor del handlar texten om den prosaiska vardagen, här finns många beskrivningar av kvinnans vedermödor med att så, skörda och ta hand om djuren. I förvånansvärt liten grad ägnar hon sig åt att sörja allt hon förlorat i det tidigare livet. Emellanåt skriver hon ner mer abstrakta tankegångar, tiden är t ex något hon funderar över.
"Men om tiden bara existerar i mitt huvud och jag är den sista människan, så kommer den att ta slut när jag dör. Tanken gör mig upprymd, jag kanske har makten att dräpa tiden. Det stora nätet kommer att slitas sönder och falla i glömska med sitt sorgliga innehåll. Man borde vara tacksam mot mig för det, men efter min död kommer ingen att veta att jag dräpt tiden."
Sammantaget är Väggen en helt fantastisk, fängslande och mycket skrämmande roman. Den gestaltar människans ursprungliga skräck inför att vara helt ensam, att vara den sista levande människan på jorden. Man läser romanen i ett andetag och blir aldrig riktigt sig själv igen.

onsdag 10 december 2014

Boken om Blanche och Marie

 
Jag har inte läst så mycket av P O Enquist, men har redan (efter 2½ romaner) märkt att jag alltid fängslas av hans berättelser. Och inte bara av hans fiktion, utan även av den verklighet denna ofta bygger på. Därför sitter jag nu här och googlar Marie Curie och Blanche Wittman. Och jag blir mer och mer insnärjd i den fasansfulla historien om kvinnorna på Salpêtrière. Om ni vill läsa mer om hur de "galna" kvinnorna behandlats och uppvisats inför publik vill jag verkligen rekommendera Enquists Boken om Blanche och Marie. Läs också den här intressanta artikeln av Amanda Svensson i Expressen.

tisdag 9 december 2014

Sveriges Radios Romanpris

 
De nominerade böckerna till Sveriges Radios Romanpris 2015 är:

Den andra kvinnan av Therese Bohman

Psykodrama av Magnus Dahlström

Kalmars jägarinnor av Tove Folkesson

Timme Noll av Lotta Lundberg

Kafkapaviljongen av Tony Samuelsson

Twist av Klas Östergren

Jag har tyvärr inte läst någon av dem, men är glad att jag blev påmind om Timme Noll igen. Minns att jag blev nyfiken på den under Bokmässan. När det gäller Therese Bohman har jag inte läst hennes Den drunknade heller ännu, den är jag också intresserad av.

måndag 8 december 2014

Tematio - Bokaccessoarer

Dags för lite juligare teman. Den här veckan börjar vi med önskeklappar som är bokrelaterade. Berätta om tre "bokaccessoarer" du önskar eller skulle kunna tänka dig att ge bort!

 
1. Fina bokstöd har jag ett par, men nu skulle Selma och Gustaf vilja ha lite sällskap. Jag är nog mest sugen på Edith Södergran och Kafka.
 
 
 
 
2. I Bokbutiken finns det mesta man kan önska sig vad gäller bokprylar. Själv är jag galet förtjust i allt med Kulturtantloggan!
 
 
 
3. Ett riktigt snyggt pocketfodral i skinn skulle jag gärna vilja ha för jag är rädd även om mina pocketböcker.
 

"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!