fredag 30 januari 2015

Spökryttarna från Ordebec - recension i repris

Vi har deckartema på Kulturkollo denna vecka och jag tänkte därför passa på att reprisera recensioner på några av mina absoluta deckarfavoriter.

Spökryttarna från Ordebec av Fred Vargas, utgiven av SEKWA, 2013, översättning av Marianne Öjerskog

Det är när jag har läser den här typen av bok som jag inser att det är helt fel att säga att jag inte gillar deckare eller spänningsböcker. För det gör jag ju - om de är nog bra. Och Vargas böcker är definitivt intressanta, spännande och roliga. Fred Vargas är historiker och medeltidsarkeolog och hennes böcker präglas av ett omfattande historiskt kunnande. Flera av Kommissarie Adamsbergs kollegor är väl bevandrade i det mesta och tycker dessutom om att briljera. Adamsberg själv är dock tankspridd och tämligen tröglärd, men han löser de mest kluriga deckargåtar på ett intuitivt sätt. En av de saker jag gillar skarpt i Vargas böcker är just beskrivningarna av de mycket udda personlighetstyperna i Adamsbergs grupp.

Spökryttarna från Ordebec gör entré i handlingen när en gammal dam dyker upp i Paris och vill ha hjälp av Adamsberg med ett knivigt problem. Situationen underlättas inte av att hon dessutom inte heller vill berätta så mycket. Men till slut får Adamsberg klart för sig att damens synska dotter har sett tordönsjakten - de ryttare som förebådar ond, bråd död bland traktens ondskefulla varelser. Trots att Ordebec ligger långt utanför Adamsbergs jurisdiktion faller sig saker så att det till slut blir han som får i uppdrag att utreda fallet. Men innan det går att bringa klarhet i ärendet kommer flera mord och mordförsök att inträffa. Förutom själva fallet måste Adamsberg även hantera en till synes förrymd pyroman, en torterad duva och ett nyblivet faderskap. Här finns inte en tråkig stund, vare sig för Adamsberg eller läsaren.

Jag har funderat en del över varför jag gillar Vargas böcker, när jag i ärlighetens namn ogillar en del av de svenska deckarförfattarna. En del av svaret handlar nog om hur författaren helt fokuserar på, kanske till och med hänger sig åt, sin berättelse. Många svenska författare väver in samtidsskildringar och samhällskritik i sina berättelser, vilket jag faktiskt inte alls gillar. Förstå mig rätt, jag tycker mycket om samhällsengagemang, men i många deckarförfattares händer blir kritiken bara så urvattnad. Vem tycker inte att vi ska ha mer personal på äldreboenden, typ. Nej, då gillar jag bättre de tidlösa - emellanåt övernaturliga - problem som Adamsberg tampas med.

Sammantaget är Vargas böcker om kommissarie Adamsberg intelligenta, spännande och humoristiska bladvändare.

onsdag 28 januari 2015

De sex misstänkta - recension i repris

Vi har deckartema på Kulturkollo denna vecka och jag tänkte därför passa på att reprisera recensioner på några av mina absoluta deckarfavoriter.

De sex misstänkta av Vikas Swarup, utgiven av Bra Böcker, 2010

"Alla dödsfall är inte jämlika. Det finns ett kastsystem även när det gäller mord." Så inleds romanen om mordet på Vicky Rai, en inflytelserik industrimagnat med ett omfattande syndaregister. Den skrupelfrie, hetlevrade Vicky Rai mördade bartendern Ruby Gill då hon vägrade servera honom fler drinkar. Nu, sju år senare, har rättvisans kvarnar malt, och Vicky Rai frias från alla anklagelser. För att fira detta arrangerar Vicky Rai en stor fest på sitt lantställe med mängder av gäster. Under firandet blir Vicky Rai mördad, och det visar sig att sex av hans gäster bär vapen. De misstänkta tas in på förhör och ingenting visar sig vara som man trott.

Läsaren guidas genom detta komplicerade mordfall av den undersökande journalisten Arun Advani, som beslutat sig för att göra sitt yttersta för att fallet ska lösas. De sex misstänkta och deras eventuella motiv presenteras och granskas, men vem avlossade egentligen det dödande skottet? Var det byråkraten, som periodvis förvandlas till Mahatma Gandhi? Eller Vicky Rais egen far, vars politiska karriär riskerar att kapsejsa p g a sonens handlingar? Eller Bollywoodstjärnan, vars liv vänts upp och ner i samband med att hon försökt skapa en kopia av sig själv? Eller är mördaren den knäppe, kärlekssjuke amerikanen, som kommit till Indien för att gifta sig med någon han brevväxlat med? Eller vad sägs om den notoriske småtjuven, som genom en slump kommit på grön kvist? Eller är mördaren den kolsvarte stammedlemmen, som rest till Indien för att återta en viktig gudom, som stulits från stammen? Ja, vem är mördaren?

De sex misstänkta är en oerhört rafflande, intelligent mordgåta, som är omöjlig att lägga ifrån sig. Tempot i berättelsen är rasande snabbt och intrigen är klurigt utformad. Detta är en roman man mycket snabbt fastnar för, och sedan är man fast. Själva mordgåtan har en hel del likheter med Agatha Christies klassiska pusseldeckare, med till skillnad från de relativt prydliga karaktärerna i hennes berättelser finns det ingen hejd på absurditeterna i Vikas Swarups personbeskrivningar. Här framställs personerna emellanåt på ett närmast karikerat sätt, ändå känns berättelsen och personerna trovärdiga. Eftersom personerna är psykologiskt trovärdiga fungerar de absurda inslagen mest som krydda. För övrigt präglas romanen av författarens enorma berättarglädje, vilken påminner om hans landsman Salman Rushdies.

Förutom den spännande handlingen innehåller De sex misstänkta omfattande satirisk samhällskritik. Det korrupta politiska systemet i Indien skildras och även de fattiga tiggarnas vardag skymtar förbi. Kastsystemet och dess konsekvens för de lägre kasterna och de kastlösa gestaltas, samtidigt som vi även får följa med in i de fina salongerna och till de moderna affärskomplexen.

Sammantaget är De sex misstänkta en spännande, galghumoristisk, samhällskritisk mordgåta med ett myllrande persongalleri, berättad i ett rasande snabbt tempo. Det här är en perfekt sträckläsare för sommarens lata dagar.

tisdag 27 januari 2015

Minnesdag för förintelsens offer

Varje år läser jag några böcker om förintelsen och påfallande ofta är de riktigt bra. 2005 deklarerade FN 27 januari som en internationell minnesdag för förintelsens offer. Här kommer därför årets sedvanliga tips, i år utökat med vinnaren av Bokbloggarnas Litteraturpris 2014 Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson. Jag är så glad att just den romanen "vann" i år.
 
Ett kort stopp på vägen från Auschwitz är författarens berättelse om hans fars väg till och från koncentrationslägret. Med ett dröjande, vackert, poetiskt språk låter författaren läsaren få ta del av pojkens och den vuxne mannens försök att förstå och vara trogen berättelsen om faderns liv. Rosenberg ger läsaren en ny nyans av förintelsens följder, vilket gör denna bok till angelägen läsning.

I skuggan av min bror av Uwe Timm är en självbiografisk berättelse om en ung pojke i krigets Tyskland. Den äldre brodern ansluter sig som 18-åring frivilligt till Waffen-SS, han skickas till östfronten, där han blir skadad och senare avlider.  Efter broderns död och tyska rikets fall förändras fadern till en skugga av sitt forna jag. Hemmet i Hamburg har bombats och familjens firma går allt sämre. Modern  och barnen lämnas att försöka hantera sorgen, medan fadern i allt högre grad söker alkoholens lindring. Ett osentimentalt, nyanserat försök att förstå.
 
Är detta en människa?/Fristen av Primo Levi analyserar hur människan kan förmås att utföra otänkbara handlingar, under vissa betingelser. Författarens beskriver detaljerat en mängd olika situationer där människan ställs inför omöjliga val. Och han berättar om olika strategier att tillskansa sig fördelar och överleva i ett koncentrationsläger.

Bränt barn söker sig till elden av Cordelia Edvardson är en självbiografisk roman om den utvalda flickan Cordelia. Flickans mor är berömd och besatt av sitt konstnärskap. Då raslagarna införs transporteras flickan till Auschwitz, där hon fråntas sin identitet och där hennes personlighet slutligen utplånas. Nu existerar inte längre flickan, endast A 3709. Som överlevande känner kvinnan skuld över att hon aldrig identifierat sig med de judiska offren. Priset för överlevnad är att leva med stark ångest.

Molnfri bombnatt av Vibeke Olsson handlar om den unga kvinnan Hedvig, som växer upp som tysk medborgare vid tiden för andra världskriget. Hedvig längtar efter att höra till, hon vill vara en del av den grupp lyckliga, glada människor som arbetar för att bygga upp det tredje riket. Romanen skildrar på ett nyanserat sätt svårigheten att skapa en identitet då man befinner sig i en konfliktfylld situation. En engagerande historia om människans behov av delaktighet.

Mannen utan öde av Imre Kertész är den mästerliga berättelsen om en ung pojkes väg till andra världskrigets koncentrationsläger och om hans vistelse där. Författaren håller läsaren i ett järngrepp genom att konsekvent avstå från känslomässiga utsvävningar och genom att mycket detaljerat beskriva hur upplevelserna i ett koncentrationsläger blir en sorts vardag.

Alla var inte mördare: en barndom i Berlin av Michael Degen handlar om den 11-årige Michael och hans mamma som går under jord i Berlin i samband med att invånarna på deras gata plötsligt börjar transporteras bort på lastbilar. Under två år tvingas därefter Michael och modern leva undangömda, medan Gestapos jakt på judar trappas upp och de allierade bombar staden. De erbjuds hjälp av grannar, bekanta, obekanta och till och med av medlemmar i Nazistpartiet. Osentimentalt och tänkvärt.

Varför kom du inte före kriget? av Lizzie Doron handlar om Helena, som överlevde förintelsen och  nu lever som ensamstående förälder i Tel Aviv. De flesta av grannarna bär också på svåra minnen från tiden i Europa, ingen är dock så ensam som Helena. Hennes liv präglas av erfarenheterna från förintelsen, hon lever som om tiden inte existerade. Det förflutna och nuet är ett. Många gånger försöker Helena spåra upp tänkbara släktingar, alltid med samma sorgliga resultat och frågan: Varför kom du inte före kriget? Att växa upp med en så svårt traumatiserad mor gör livet otryggt och oförutsägbart för dottern, samtidigt som moderns kärlek och omsorg tydligt märks i hennes strävan att ge Elisabet en "vanlig" familj och ett "normalt" liv.
 
Maus av Art Spiegelman är en välkänd klassisk serieberättelse om förintelsen, Den handlar om författarens egna föräldrar som led svårt under kriget. Boken gestaltar de olika "raserna" som olika djur, judarna är tecknade som möss, tyskarna som katter och polackerna som grisar. Inte rättvist mot djuren kan man tycka, men mycket åskådliggörande i sin enkelhet.

Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson handlar om en ung romsk flicka som byter identitet och antar namnet Miriam för att överleva i koncentrationslägret Ravensbrück, där romer stod allra längst ner i hackordningen. När Miriam kommer till Sverige med de Vita bussarna behåller hon den nya identiteten - även i det nya hemlandet visar det sig att förföljelse av romer och "tattare" är vanligt. Inte ens för maken berättar Miriam sanningen, vilket leder till ett liv i ständig press att dölja sitt ursprung. En oerhört gripande berättelse.

måndag 26 januari 2015

Tematrio - Transportmedel

I bilen på vägen till jobbet idag fick jag en lysande idé till veckans tematrio. Nu har jag glömt vad det var ... I stället krystar jag till ett tema som i någon mån hade med morgonens upplevelse att göra - bilen. Berätta därför om tre böcker som på något sätt handlar om transportmedel!

1. I Snöstormen av Vladimir Sorokin gör doktor Garin och kusken Harkel en farofylld resa i Harkels självgångare, som dras av ett 50-tal rapphönsstora hästar, till befolkningen i en avlägsen by för att rädda dem från svartsoten, en zombieepedemi från Bolivia. Helgalet och magnifikt.

2. I Mary Jones historia av Elin Boardy berättar köksflickan Mary den "sanna" berättelsen om piraten Long John Silvers resor till havs och om dennes kärlek till den mörkhyade hustru Dolores.

3. I Jorden Runt på 80 dagar slår den excentriske gentlemannen Phileas Fogg vad med vännerna på Reformklubben om att han kan resa jorden runt på 80 dagar. Resan går över land och hav med diverse olika transportmedel, undrar om t o m en luftballong fanns med, eller om detta bara är ett tillägg i den nya filmatiseringen.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er. Lycka till!

söndag 25 januari 2015

Sveriges Radios Romanpris 2015

 
Här är romanerna som kan vinna Sveriges Radios Romanpris 2015.

Den andra kvinnan av Therese Bohman
Psykodrama av Magnus Dahlström
Kalmars jägarinnor av Tove Folkesson
Timme Noll av Lotta Lundberg
Kafkapaviljongen av Tony Samuelsson
Twist av Klas Östergren

Vilka har ni läst och vad tyckte ni?

Jag har tyvärr inte läst någon av dem, däremot har jag läst Therese Bohmans romandebut Den drunknade. Den tyckte jag var bra om än inte fantastisk. Psykodrama borde kanske passa en psykolog som jag, men i ärlighetens namn är det sällan jag verkligen gillar romaner om terapier. Kalmars jägarinnor (även nominerad till Borås Tidnings Debutantpris) verkar riktigt intressant. Lundbergs Timme Noll är jag också mycket nyfiken på, den ska jag verkligen läsa. Kontrafaktiska idéromaner brukar jag inte läsa, men nog verkar Kafkapaviljongen vara angelägen läsning. Klas Östergren har jag inte läst och det känns lite skamligt att medge. Twist finns som ljudbok på Storytel, får kanske testa att lyssenläsa den.

lördag 24 januari 2015

Men kära Maj

Lyssnar nu till en uppläsning av andra delen i Kristina Sandbergs trilogi om Maj, Sörja för de sina, och lider med Maj i hennes oro att inte duga som mor, som maka, som människa. Hon ställer ju så eländigt höga krav på sig själv och får så bedrövligt lite hjälp av maken och omgivningen. Usch så påfrestande situationen för kvinnor var för inte alls länge sedan. (Nu är den ibland jobbig på andra sätt.) Det jag störde mig lite på i första boken - författarens närvaro med kommentarer utifrån dagens syn och utifrån hennes psykologiska kunskap - upplever jag, nu när jag vant mig, som ett positivt inslag. Och uppläsningen av Andrea Irving tycker jag fungerar mycket bra. Återkommer med mera synpunkter när jag lyssnat till alla delarna.

torsdag 22 januari 2015

Svarthuset av Peter May

Då har jag läst/lyssnat till min första deckare i år och det blev Svarthuset av Peter May. Inledningsvis tyckte jag att romanen var mycket bra, språket var målande, handlingen fängslande och karaktärerna intressanta. Framför allt gillade jag skildringen av en pojkes svåra uppväxt. Men mot slutet tycker jag tyvärr att handlingen spårar ur, den innehåller alltför många olyckor och upplösningen är inte ett dugg trovärdig. Trots det kommer jag nog att läsa nästa del som heter Lewismannen. Flera kritiker och bloggare tycker att den är bättre.

tisdag 20 januari 2015

Spänningsutmaningen 2015

 
Nu går jag allt lite utanför mina vanor, tro det eller ej men nu hänger jag på en utmaning. En att läsa deckare dessutom! Inte vet jag hur länge min nyligen återupptäckta vurm för deckare kommer att bestå, men jag hänger väl på så länge jag orkar. Och ja just det, det är ju så klart Mias bokhörnas Spänningsutmaning 2015 jag handlöst kastar mig in i.

Januari månads bok blir Svarthuset av Peter May (som jag ju redan läst halvvägs och gillar).

måndag 19 januari 2015

Tematrio - Deckare

Efter att ha läst väldigt få deckare de senaste åren har jag nu hamnat i en situation där lite spännande förströelse är välbehövlig. Just nu lyssnar jag på två olika deckare och jag behöver tips på nya författare. Berätta om tre favoritdeckare!

1. Min vanliga favorit Karin Fossum, som skriver om den härliga duon Sejer och Skarre, har nyligen gett ut en ny bok Helveteselden. Fossums styrka är att hon nyanserat skildrar psykologiska mekanismer hos såväl offer, som förövare. Helveteselden är lika bra som Fossums romaner brukar vara, men kanske är det tyvärr så att jag tröttnat lite på dem.

2. Alldeles ny för mig är däremot Peter May, vars roman Svarthuset jag snart kommit halvvägs i. Hittills är jag mycket förtjust, kanske lite mer över den fina barndomsskildringen än mordgåtan i sig.

3. Mordbyn av Andrea Maria Schenkel utspelar sig Tyskland under efterkrigstiden. Livet har nätt och jämnt återgått till det normala när en fasansfull händelse skakar om människorna i den lilla byn Einhausen. En dag kommer åttaåriga Marianne inte till skolan, vad har egentligen hänt på den avsides belägna gården Tannöd? Mardrömslik stämning, nervpirrande spänning. En kuslig, otraditionell kriminalberättelse.


"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er. Lycka till!