tisdagen den 9:e september 2008

Klassiska kvinnor - Moa Martinson

Moa Martinson föddes som Helga Maria Schwartz år 1890 i närheten av Linköping. Modern Kristina var en ung ogift piga, som inte hade möjlighet att ta hand om dottern själv. Moa bodde i stället under sina första levnadsår hos sina morföräldrar. Modern flyttade till Norrköping och började arbeta på en fabrik. Hon gifte sig och kunde därefter ta Moa till sig. Styvfadern arbetade på olika gårdar och i hamnen. Som mången arbetare under denna tidsperiod sökte han fly den hårda verkligheten genom alkohol, och han hade häftigt humör. Familjen tvingades flytta ofta, de levde i misär och fattigdom och Moas skolgång blev oregelbunden. Trots detta (eller kanske tack vare?) började hon skriva redan i 12-årsåldern. Böcker var viktiga för Moa, men det fanns inte många av dem i hemmet. När Moa, efter sex år, gick ut skolan gjorde hon dock det med goda betyg.

1906 fick Moa en utbildningsplats på en restaurang i Stockholm och under några år arbetade hon sedan som kallskänka runt om i Sverige. Hon träffade diversearbetaren Karl Leonard Johansson och vid 19 års ålder blev Moa gravid. Som hos så många av oss, kan man se tydliga paralleller mellan Moas och hennes mors livsöden. Moa flyttade till makens torp Johannesdal, i Sorunda i Sörmland och födde därefter i rask takt fem söner. Maken hade alkoholproblem och hans lön gick till detta begär. Moa fick försöka skaffa mat åt familjen genom att odla, fiska och sätta ut fällor. Trots de knappa omständigheterna engagerade sig Moa politiskt och hon läste tidningar så ofta hon kom åt. 1922 fick hon sin första insändare om arbetarkvinnornas svåra lott publicerad i tidningen Arbetaren under signaturen H.J. (Helga Johansson). Moas politiska intresse resulterade i att hon 1924 blev invald i kommunalfullmäktige.

Våren 1925 inträffade en stor tragedi i Moas liv, hennes två yngsta söner drunknade när de skulle gå över isen. Att skriva blev ett sätt att försöka hantera denna förödande sorg. Efter sönernas död reste Moa också allt oftare till Stockholm och deltog i ungsocialisternas möten. Hon började bli en känd skribent i ett flertal tidningar. På hösten 1927 besökte hon Arbetare-Kurirens redaktion och träffade där ”luffarpoeten” Harry Martinson. Han hade tidigare varit till sjöss, men försörjde sig nu genom att sälja dikter till arbetartidningar. 1927 började Moa skriva artiklar om arbetarkvinnornas livssituation i de frisinnade feministernas tidning Tidevarvet, där Elin Wägner var redaktör. Där började hon också använda signaturen Moa.

Moas hemliv var mycket påfrestande och 1928 begick maken självmord. Då Harry fick veta att Moa blivit änka kontaktade han henne och hon lät honom bo på torpet under sommaren, för att han skulle få möjlighet att skriva. Moa och Harry hade stort utbyte av att samtala med varandra om sitt skrivande, de läste varandras alster och kritiserade. Hösten 1929 gifte de sig.

Moa hade, med hjälp av Elin Wägner, gått en kurs i maskinskrivning och hon koncentrerade sig nu på att skriva sin första bok, Kvinnor och äppelträd. Manuset refuserades av olika bokförlag ända till 1933. När boken väl publicerats väckte den uppmärsamhet p g a sina realistiska beskrivningar och sin sexuella frispråkighet. I romanen berättas, utifrån ett kvinnligt perspektiv, om Sallys och Ellens fattiga uppväxt i Norrköpings arbetarkvarter. Uppföljaren Sallys söner (1934) beskriver statarnas historia.

Under 30-talet skrev Moa sina mest kända romaner. 1936 kom första delen av den självbiografiska trilogin om Mia Mor gifter sig följd av Kyrkbröllop (1938) och Kungens rosor (1939). Händelserna i böckerna utspelar sig i Norrköping vid sekelskiftet och böckerna kännetecknas av en osentimental, humoristisk berättarstil. Ett återkommande tema i Moas romaner är vänskapen mellan kvinnor. Moa och Harry levde tillsammans under hela 30-talet. Äktenskapet var till en början lyckligt, men då Harry kände sig kvävd rymde han. Relationen kom att präglas av upprepade separationer och återföreningar, Harry var otrogen och Moa var misstänksam. De tidiga årens kamratskap och tillit var borta. Klyftan mellan dem växte och sommaren 1939 tog Harry värvning. 1940 upplöstes äktenskapet.

På 40-talet kom Moas romaner ut i billiga band och Moa blev mycket populär för sin frispråkighet. Hon reste på föreläsningsturneér och uttalade sig i media. Under 50-talet var Moa fortfarande folkkär, men hos litteraturhistorikerna var hon passé. Hon var därefter relativt bortglömd tills hon återupptäcktes av kvinnorörelsen under 1970-talet. Idag är Moa en av vårt lands mest lästa författare.

Moa avled 1964 i Sorunda, Södermanland.

Information hämtad från Sällskapet Moas vänner och Wikipedia.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar