lördag 30 maj 2009

Hjärtdjur

 Hjärtdjur av Herta Müller

Romanen utspelar sig i Rumänien under den tidsperiod då förtrycket under Ceauşescu dominerar hela samhället. Berättelsens fokus är på fyra unga vänner (Edgar, Kurt, Georg och det kvinnliga berättarjaget), som längtar efter frihet. Denna längtan tar sig uttryck i förbjudna handlingar, vilket leder till trakasserier, hot, förhör och i det närmaste konstant bevakning. De fyra vännernas liv blir allt mer beskurna, de avskedas från sina arbeten och får stora svårigheter att försörja sig. Trots detta är deras längtan efter frihet omöjlig att undertrycka, friheten är värd vilka offer och risker som helst.

Romanens fragmentariska, sönderslagna, sönderfallande sammanhang och den ibland svåråtkomliga symboliken påminner mycket om samtal jag haft med traumatiserade kvinnor. Även min känsla av att inte förstå nog, att inte kunna följa alla tankeled är en frustrerande påminnelse om hur svårt det är att sätta sig in i en desintegrerad persons tankevärld. Jag uppfattar det således som att jaget i Hjärtdjur berättar sin historia i efterhand. När jag läser har redan allt hänt, alla förhör är genomförda och alla förluster redan upplevda.

Ävens barnens situation gestaltas på ett realistisk sätt i romanen. Via tillbakablickar får vi ögonblicksbilder av hur det är att växa upp som minoritetsbefolkning med en far som varit SS-man och ännu hyllar führern. Författaren beskriver hur (emotionellt) övergivna barn snabbt växer upp för att försöka klara sig själva:
"Under bordet nådde barnens fötter inte ned till golvet. På bordet slogs barnhänder med blyertspennor. Ilskan i deras ansikten var envis och vuxen. Jag tänkte: Medan deras mor är försenad växer de. Vad händer om de är vuxna om en kvart, skjuter undan stolarna från bordet med baken och går sin väg. Hur ska jag kunna berätta för sömmerskan, när hon kommer hem och lägger fram nyckeln, att barnen inte längre behöver den." (sidorna 100-101)
Hjärtdjur är en kort roman på c:a 200 sidor. Ändå tycks den innehålla så ofantligt mycket. Jag har aldrig skrivit ner så många citat från en bok, språket är poetiskt vackert och författarens klarsynthet slående. Här är ett exempel på en till synes enkel mening, som man kan ägna lång tid åt att begrunda:
"Du tror att du blir osynlig bara för att du inte litar på någon, sade jag." (sidan 155)
Texten i Hjärtdjur är avancerad. Den är fylld av tankeväckande, mångtydiga formuleringar. Jag fick anstränga mig att hitta rätt lästempo; nog snabbt att få flyt och sammanhang och nog långsamt att njuta av meningarna. En del symbolik förstod jag, en del gick mig helt förbi. Men det viktiga är inte att förstå allt, utan att uppleva så mycket som möjligt. Och upplevelsen av att läsa Hjärtdjur var mycket stark och tog sig fysiska uttryck. Mitt hjärta pickade snabbt, det kändes tungt att andas och jag blev yr. Hjärtdjur är en mycket krävande och en mycket givande roman att läsa.

4 kommentarer:

  1. Ja, just den här sortens text väcker många yrkesmässiga reflektioner hos mig. Och med Hjärtdjur valde jag att skriva mestadels om dessa, fast man kan ju skriva hur mycket som helst om denna speciella roman.

    SvaraRadera
  2. Väldigt intressanta reflektioner över texten och hur man tar sig an den som läsare! Jag fick, liksom du, anstränga mig för att hitta rätt tempo! Till en början läste jag alldeles för snabbt, vilket inte var hållbart då det fann så oerhört mycket att begrunda hela tiden!

    OCh jag håller verkligen med dig, det handlar inte om att förstå, det handlar om att uppleva! Jag är oerhört glad att "Jorden runt.."utmaningen uppkom, för jag hade aldrig läst denna bok annars!

    SvaraRadera
  3. Tack Pernilla. Jag är glad att så många hänger med på resan så man kan få läsa andras reflektioner :-)

    SvaraRadera
  4. Nu har jag äntligen läst klart och bloggat om Hjärtdjur!

    Intressant jämförelse med de traumatiserade kvinnorna! Visst är det en berättelse i efterhand, precis så. Hon pratar ju redan i början om skärpet, nöten, fönstret, repet. Hon ve redan allt, och kanske är det därför allt får en så symbolisk tolkning, att det är en efterkonstruktion. i efterhand ger man ju gärna saker en större betydelse, eller framför allt letar man efter logiska sammanhang. (Puh, lite trött nu, det här lät kanske rörigt! :-))

    SvaraRadera