lördag 17 oktober 2009

Snirkel, snorkel

När jag hade läst 3-4 sidor in i Toni Morrisons Älskade var jag helt fast, tjusad av det inkännande språket och lockad av magin. Ett 50-tal sidor in i romanen är jag faktiskt bara trött. Berättelsen och språket är så snirkligt, det är liksom för vackert för min smak. Jag vill inte att det ska vara så här, jag vill tycka att Toni Morrison är fantastisk. Hoppas att berättelsen snart tar tag i mig igen, jag vill vara engagerad i Sethes och Denvers livsöden. Jag vill uppskatta språkets skönhet och uppleva den förtjusning alla andra tycks känna inför Älskade.

4 kommentarer:

  1. Hej Lyran!
    Tänkte bara tala om att jag har skrivit om Oryx och Crake nu:
    http://mikaelastigsdotter.blogspot.com/2009/10/oryx-och-crake.html

    HOppas verkligen berättelsen tar sig så du får känna dig nöjd med din läsning.

    SvaraRadera
  2. Jag har börjat med Älskade flera gånger och tänker läsa den, men alltid läser jag annat före, t.ex. nu Oryx och Crake som blivit bättre och bättre (eller värre och värre hur man nu ser det...) allt eftersom. Älskade gillar jag inte alls, men som sagt, läsa den ska jag....:-)

    SvaraRadera
  3. Skönt att inte vara ensam i alla fall. Jag ska också fortsätta försöka komma in i boken.

    Oryx och Crake kommer jag nog inte att hinna med, tyvärr.

    SvaraRadera
  4. Jag kommer inte ihåg om jag tyckte boken var jobbig att komma in i. Men däremot så känner jag värme när jag tänker på boken. Helheten var själva läsupplevelsen.

    SvaraRadera