Om natten i Chile

Om natten i Chile av Roberto Bolaño, utgiven av Tranan.

"Nu är jag på väg att dö, men jag har fortfarande mycket att säga. Jag kände frid. Tyst och stilla var jag, frid rådde. Men så plötsligt kom saker och ting upp till ytan. Det är den där åldrade ynglingens fel. Jag kände frid. Nu känner jag inte frid. En del punkter måste redas ut." Så inleds den fascinerande berättelsen om prästen, litteraturkritikern och Opus Dei-medlemmen, Sebastián Urrutia. På sin dödsbädd ser Urrutia tillbaks på sitt liv, som den präst han är önskar han bikta sig, samtidigt som han inte gärna vill vidgå att han begått så många synder. Ju längre natten lider, desto mer anklagande blir dock den åldrade ynglingen (samvetet). Urrutia tvingas medge att han samarbetat med militärjuntan, genom att ge Pinochet och diverse andra juntamedlemmar utbildning i marxism, och genom att blunda för det som försiggick i källaren, medan de intellektuella diskuterade litteratur på övervåningen.

Bolaños porträtt av en rädd, ensam, elitistisk människa är magnifikt. Det är inte så lätt att tycka om Urrutia, men samtidigt känner jag medlidande med en människa som inte tycks ha haft förmåga att komma andra nära. Sett ur ett personligt perspektiv är det ett mycket sorgligt människoöde Bolaño låter oss ta del av.

Om natten i Chile handlar dock inte bara om prästen Urrutia, utan om Chile och hela det chilenska folket. Via prästens tillbakablickar får vi följa ett historiskt skeende där den folkvalde president Allende störtas, Monedapalatset stormas och presidenten begår självmord (eller blir mördad). Urrutia beskriver dagarna som följde efter juntans maktövertag så här:

"Dagarna som följde var underliga, det var som om alla plötsligt hade vaknat från en dröm till det verkliga livet, även om känslan ibland var den rakt motsatta, som om vi plötsligt drömde allesammans. Och vårt dagliga liv utvecklades enligt dessa abnorma parametrar: i drömmen kan allt hända om man accepterar att allt händer:"

Det finns mycket symboliska inslag i Om natten i Chile, men berättelsen blir aldrig överlastad av betydelser. Redan av titeln kan man ana att det inte är en slump att det är under den mörka tiden på dygnet prästen ligger och ser tillbaks på sitt liv. Duvornas nedskitning av kyrkobyggnaderna och lösningen att låta falkar döda dem har sin motsvarighet i de utrensningar av oppositionella som skedde i stor omfattning. Och medan de intellektuella går på soaréer i fina villor och frotterar sig med varandra, sker tortyren i källaren under dem. "Jag [...] såg ingenting, visste ingenting, förrän det var för sent. Varför rota i det som tiden så barmhärtigt glömmer?"

Om natten i Chile är utformad som en enda lång monolog, där Urrutia försöker förstå, förklara och urskulda sig. Periodvis verkar han vara något förvirrad. Och även om Urrutia berättar får man också en känsla av att en hel del utelämnas. Det är dessutom denna form av underlåtenhetssynd han mestadels begått, tillsammans med alla andra som valde att inte se.

Romanens språk är mycket unikt och passar perfekt. Prästens ord strömmar oavbrutet ut och vi översköljs av ändlösa meningar. Hela romanen är skriven utan styckeindelningar och utan skiljetecken vid dialoger. Alla rader är lika långa. Detta påverkar min lästakt, det känns som jag åker rutschkana i ivern att komma vidare och jag blir rent av lite andfådd.

Sammanfattningsvis är Om natten i Chile en nattsvart bikt, med tragikomiska inslag, skriven på att makalöst språk. LÄS!

Jorden Runt - Sammanfattning Sydamerika

Jag ska under kvällen försöka färdigskriva min recension av Om natten i Chile och dessutom fylla detta inlägg med länkar. Ni får gärna hjälpa mig genom att posta länkar till era inlägg i kommentarerna.

Här kommer (således snart) direktlänkar till alla resenärernas inlägg om böckerna från Sydamerika och Västindien. Jag hoppas att ni tar er tid att besöka, läsa och kommentera hos varandra.

Om Om natten i Chile har följande resenärer skrivit:

Bokmania
Ett hem utan böcker
H:s boksida
Lyrans Noblesser

Om Översten får inga brev har följande resenärer skrivit:

Amoroso
H:s boksida
Hermia says
Ingrids boktankar
Lyrans Noblesser
Martin Ackerfors
Theresans


Om Färden genom mangroven har följande resenärer skrivit:

H:s boksida
Hermia says
Lyrans Noblesser
Mikaelas läs- och skrivblogg
Paulas Bokblog


Sammanfattningar från resan har följande resenärer skrivit:

Camillas blogg
Lilla O
Lyrans Noblesser


Vänligen påminn mig om jag missat att länka till någon!

Inköpen

Trodde ni verkligen att jag inte köpte en enda bok på Bokmässan? Nej, jag tänkte väl det. Men jag var oerhört restriktiv och plockade inte fram plånboken förrän sista dagen. Och även då vände jag noga på slantarna.

Jag tyckte ju mycket om Färden genom mangroven av Maryse Condé, så till mässpris passade jag på att köpa hennes nya bok Desirada. Serieläsning har jag aldrig förstått mig på, men det senaste året har jag ju ändå inte gjort annat än utvidgat min smak. Därför köpte jag Persepolis av Marjane Satrapi. Förlaget Karnevals bok om Babypsykologi har jag varit nyfiken på eftersom det är här jag har min professionella hemvist. Slutligen gjorde jag ett noggrant urval och köpte tre av Tranans böcker (hade velat ha dem alla). De jag valde var Förändringar av Ama Ata Aidoo, Järngräshoppan av Salim Barakat och Tant Safiyya och klostret av Baha Tahir. Man fick tre för 200 kr, vilket jag tycker var högst överkomligt.


Med detta inlägg ska jag försöka säga adjö till Bokmässan, som varit en stor, positiv upplevelse. Vi ses nästa år!

Läs andra bloggares inlägg om Bokmässan.

Det bidde ingenting

Flera av sommarens/höstens planer har gått i stå. Jag tänkte delta i Bokhoras utmaning att läsa Ranelid, men var osmart nog att försöka mig på en författaruppläsning. Herr Ranelid får ursäkta, jag orkar inte lyssna på honom. Därefter glömde jag bort hela projektet.

Jag deltar i Martinas utmaning att läsa klassiska kvinnor, om än lite sporadiskt. Sålunda beställde jag Middlemarch av George Eliot och kände mig nöjd. I brevlådan damp, en vecka senare, en pocket på dryga 900 sidor med pyttetext ner. Det finns ingen möjlighet för mig att läsa denna. Därefter har jag beställt boken i CD-version via biblioteket, men ingen bok har anlänt. Vi får väl se om jag hinner få den i tid.

Det senaste projektet som lockade mig var Elin och Siskas bokcirkel där vi skulle läsa Pickwickklubben av Dickens. Det här är en bok jag läst för länge sedan och gärna ville stfta bekantskap med igen. Men tyvärr, exemplaret jag beställde på biblioteket var även det skrivet för folk med perfekt syn eller förstoringsglas. Inget för mig alltså.

Härmed lovar jag att inte glatt hoppa på alla utmaningar jag ser. Jag ska inte läsa lyrik och jag ska inte läsa Nobelpristagare (annat än de jag har på min egen lista). Ibland känns det verkligen trist att vara lite begränsad i sitt läsurval.

Mer presenter

Sista dagen på Bokmässan ägnade jag stor del av besöket åt Barnens torg och Nallescenen. Det fanns mycket barnböcker och annat att titta på, man blev lite yr av utbudet.

Bokförlagen Vilda och Olika har i dagarna slagit sig samman, under namnet Olika förlag AB, för att med "ännu större kraft (att) arbeta för en barnboksvärld där fler barn porträtteras och kan känna igen sig, och där fler verkligheter får synas". Olika och Vilda förlag startade båda 2007 med visionen att utmana stereotypier i en tämligen konservativ barnboksvärld. På många sätt har de lyckats och med satsningen på etablerade författare/illustratörer i nytt format och nytänkande om skönlitteraturens roll i förskole- och skolvärlden kommer de nu att kunna erbjuda böcker till en bred marknad. Jag har tidigare recenserat en av böckerna från dåvarande Vilda förlag här.

Ibland träffar man människor man omedelbart känner gemenskap med, precis så var det när jag på Bokmässans sista dag träffade Sagolikts Anette och Katarina. För Sagolikt Bokförlag är sagoberättandet det viktigaste av allt. Deras berättelser är fyllda av magiska äventyr och de vill visa barnen att man får lov att vara den man vill vara. Jag har tidigare recenserat en av deras ljuvliga böcker här. Inför julen kommer det att släppas en ny bok med en av förlagets mest älskade figurer, detta ser jag fram emot!



Andra dagen på Bokmässan tillbringade jag delvis i sällskap med Bokmania. Som ni kan se fick jag ett fint bokmärke av henne. Om någon av mina besökare inte kikat in på hennes blogg, vill jag verkligen uppmana er att göra så. Tredje mässdagen tillbringade jag delvis tillsammans med Annelie från En stund på jorden. Hon hade virkat en söt filur till min dotter på vägen till Göteborg. Dottern har döpt den till Pilis och hon älskar den. Hos Annelie kan ni läsa om böcker, handarbete och annat pyssligt och fint.

Läs andra bloggares inlägg om Bokmässan.

Kulturrecensenter vs Bloggare

Debatten på Bokmässan om "Kulturrecensenter vs Bloggare" var trevlig, men saknade sting. I panelen satt Siri Reuterstrand (kulturjournalist och redaktör för nättidskriften Alba), Kalle Malmstedt (pop- & rockkritiker för GP), Rosmari på Kulturbloggen och Eva från En full bokhylla. Det som gjorde debatten lite tam var att deltagarna oftast hade liknande åsikter. Dessutom var de alla journalister och delade därmed utbildningsbakgrund, professionell hållning och etiska regler. Etiska regler är ju inget man stänger av för att man lämnar sin betalda arbetsplats.

Det som framfördes var bl a att man som läsare kräver lite mer av en recensent, som skriver på betald arbetstid och kan förväntas sitta inne med fackkunskaper. Det håller jag givetvis med om, en bloggare har ju inga krav på sig att ha någon som helst utbildning inom området. Däremot finns det bloggare som besitter oerhört stor kunskap, Peter Englund är kanske det mest uppenbara exemplet.

Förvånad blev jag över att man gjort en liten undersökning bland bloggare, kring våra läsvanor, där det framkom att vi inte läser tidningsrecensioner. Själv har jag börjat läsa bokrecensioner i tidningarna efter det att jag började blogga. Jag skulle nog tro att stor andel av oss bloggare läser recensioner på ganska många olika ställen.

Något litet försök att kritisera bloggare för eventuell chauvinism framkom, men denna kritik sköts skickligt (och korrekt) i sank av Rosmari på Kulturbloggen. I kritiken framfördes att en bloggare kan ha eget intresse i det han skriver och t ex höja ett dåligt band till skyarna för att sångaren är hans bror. Men, som Rosemari påpekade, ovederhäftiga bloggare får inga läsare. Och dessutom är vi de som snabbast kritiseras om vi skriver "tokigheter", man kan ju framföra sin kritik direkt i våra kommentarer.

En annan sak som (ibland) skiljer bloggaren från den professionella recensenten är passionen, hängivenheten. Som bloggare drivs man (ofta) av ett ideellt syfte, man vill lyfta fram något man tycker är bra. Möjligen kan detta leda till att man blir mer onyanserad än recensenten. Men om det är bra eller dåligt kan man ju också diskutera.

Bokmania kommenterade att det som också skiljer bokbloggaren och kritikern är litteraturen man skriver om. Många bokbloggare, mig själv inkluderad, skriver om äldre litteratur, som inte längre finns i handeln. När jag tittar på mina recensioner är majoriteten av dem om böcker jag köpt eller lånat på biblioteket. Flera är dessutom köpta på antikvariat, de finns inte i handeln längre. Knappt hälften av recensionerna handlar således om ny litteratur, där jag fått recensionsexemplar. Det här är en avgörande skillnad mellan de som skriver utifrån ett personligt intresse och de som skriver professionellt (vilket inte alls innebär att de professionella inte kan vara både personliga och brinna för sitt skrivande). Men, man kan inte läsa om Tant Theodora i vare sig DN eller Expressen.

Att blogga är ett sätt att utöva sina demokratiska rättigheter och samtidigt stärks demokratin om fler ges/tar sig möjligheten att uttrycka sig. Även om man inom bloggosfären kan läsa många bloggar som är mainstream, handlar om shopping och det som är "inne" finns också mängder av bloggar som ifrågasätter, upplyser och agerar. Att blogga om kultur är en politisk aktivitet, som Rosemari på Kulturbloggen uttrycker det. Bloggandet är ett sätt att påverka, att föra fram de åsikter man själv tycker är viktiga.

Läs andra bloggares inlägg om Bokmässan, bloggar, bloggosfären, recensenter, gammelmedia, Kulturrecensenter vs Bloggare.

Tematrio - Vandringslitteratur

Medan jag i lördags skrev inlägget om flanörer och huvudpersoner som raglar omkring utsvultna och febriga, kom jag på att det var ett bra Tematrio-ämne. Så håll till godo och kom med fler förslag på "vandringslitteratur"! Jag skulle gärna vilja läsa om kvinnor som promenerar.

Berätta om tre böcker där huvudpersonerna i hög grad flanerar, promenerar eller drar omkring i olika miljöer!


1.Raskolnikov i Brott och straff av Dostojevskij raglar omkring, febrig och förvirrad, längs St Petersburgs gator. Vi får via dessa vandringar möta en stor del av stadens fattigkvarter, med dess pantlånare och horhus. Denna tegelsten till roman är oerhört läsvärd, det är en klassiker som verkligen är bra.

2. Henning och Lotten (och deras ättlingar) i Mina drömmars stad av Per Anders Fogelström vandrar omkring en del när de är nyförälskade. Genom deras promenader får vi se stora delar av Stockholm, och följa stadens förvandling. Om jag bara fick välja en enda svensk bok skulle det vara just denna underbara, lärorika roman med dess underbara beskrivning av kärleken.

3. I Hjalmar Söderbergs böcker handlar det inte om fattiga som raglar, utan som överklassen som flanerar längs de finare kvarteren. Den gemensamma nämnaren för Doktor Glas, Martin Birck, Tomas Weber och Arvid Stjärnblom är just deras promenader i vår huvudstad vid sekelskiftet. Allt av denne författare är givetvis läsvärt, själv tycker jag mest om Den allvarsamma leken.


"Instruktioner"

Låna gärna bilden om ni vill, men ladda upp den på egen eller er bloggvärds server. Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Fina presenter från Bokmässan

Titta så fina presenter jag fick på mässan igår!

Från Elisabeth Grate Förlag:
Hungerns visa och Raga av J. M.G. Le Clézio
Sju stenar till den otrogna hustrun av Vénus Khoury-Ghata
Krigets skola av Alexandre Najjar

Från Bokförlaget Thorén och Lindskog:
Upptäckten av currywursten av Uwe Timm
Mjölk och kol av Ralf Rothmann

Och dessutom den urläckra svarta bokbagen med blått tryck från Atlas!

Katten, hunden och lammet

Lilla, katten, Lilla hunden och Lilla lammet Lisa av Axel Scheffler, utgivna av Alfabeta Bokförlag.

De här böckerna var våra favoriter när dottern var 1-3 år. Vi läste dem om och om igen och idag kan både dottern och jag stora delar av böckerna utantill. Alla är de skriva på rim, de är lättlästa och de har mycket fina, expressiva illustrationer.

Lilla katten tyckte vi allra mest om. Här finns ett element av spänning, som ger extra krydda åt berättelsen. Boken handlar om Kisse Misse Murr, som sover hela dagarna och ger sig ut på spännande jakter om nätterna. Så här fint inleds boken:"Glänsande len är pälsen på Kisse Misse Murr. Hans ögon gnistrar och glimmar och han har ett underbart kurr."


Det som kännetecknar Lilla hunden är ett inslag av busighet. Viffsi Voffsi valpen skäller alltid och hon jagar katter och brevbärare. Lilla lammet Lisa är den gulligaste av berättelserna. Den handlar om det lilla lammet, som leker med sina vänner hela dagarna. "Att hoppa högt mot solen är hennes högsta fröjd! Hon kommer inte ända upp men ändå är hon nöjd."

Jag vill gärna rekommendera de här böckerna till ganska små barn. Rytmen i texterna fångar det lilla barnets uppmärksamhet. Även bilderna är lockande för mindre barn, de är detaljrika, men ändå lätta att förstå. Dottern var bara lite drygt året när vi började läsa de här små böckerna och hon plockar ännu (vid 4 år) ofta fram dem för att vi ska mysa med djuren igen.

Bokmässan, dag 2

Det är länge sedan jag var så här trött och det är länge sedan jag haft en så trevlig dag.

Jag anlände till Bokmässan precis i tid och träffade Bokmania och Mattias vid Sekwas monter. Det är kul att se hur snabbt man finner sig till rätta i varandras sällskap. Jag och Bokmania har ju dessutom väldigt lika smak när det gäller böcker.

Vi knatade sedan iväg för att lyssna på debatten "Kulturrecensenter vs Bloggare". En full bokhylla och Rosmari på Kulturbloggen företrädde oss bloggare och det gjorde de bra. Förhoppningsvis ska jag kunna formulera några tankar kring debatten senare under veckan. Sedan träffade jag också Petra, vilket jag sett fram emot. Hon är en generös person jag är glad att jag lärt känna.

Efter debatten blev det snack med bloggvännerna och sedan ett nytt besök hos Sekwa, som delar monter med Elisabeth Grate Förlag. Jag blev presenterad för Elisabeth, vilket ledde till att ryggsäcken blev tung :-) Hos Atlas träffade jag sedan den urtrevlige Stefan Ingvarsson, som med stor fingertoppskänsla skickade mig Den sista läsaren av David Toscana för några veckor sedan. Tyvärr missade jag att lyssna på Toscana, det tycker jag är riktigt trist. Men han lär ju komma tillbaks till Sverige om typ 30 år, när det är dags för honom att emotta det förnämsta priset. När jag lämnade Atlasmontern bar jag på mässans klart snyggaste bag, en svart med blått tryck där det står "Jag är en kritiker". Tack!

Bokförlaget Thorén och Lindskog har jag varit nyfiken på sedan jag hörde talas om dem. Det är alltid kul med små förlag som satsar på att översätta icke-engelskspråkig litteratur. Efter ett besök i deras trevliga monter hade ryggsäcken blivit ännu tyngre...

Som avrundning på dagen gick jag och besökte AnnCharlott på Barnen Bokklubb. I morgon ska jag mestadels fokusera på barnlitteratur och hålla mig vid Nallescenen.

Förutom Bokmässan har dagen innehållit ett Lisebergsbesök och ett kvällsbesök hos en gammal kompis. Fullspäckat och jätteroligt!

Som vanligt läser ni mer på Bokmässans hemsida och Allt om bokmässan, där allt om mässan kan läsas.

Läs andra bloggares inlägg om Bokmässan, bloggträff.

Vad är det som går och går...?

Har ni tänkt på hur den lite äldre litteraturen präglas av att man inte hade bilar? Jag har läst många (riktigt bra) romaner nu där människor flanerar, promenerar, spatserar, vandrar, raglar, och på allehanda sätt tar sig fram benledes längs gatorna.

Rashkolnikov i Brott och straff raglar omkring, febrig och förvirrad, längs St Petersburgs gator. Vi får via dessa vandringar möta en stor del av stadens fattigkvarter.

Hamsuns självbiografiska roman, Svält, inleds med den minnesvärda meningen: "Det var på den tiden jag gick omkring och svalt i Kristiania…" Även här får vi följa en ung manlig huvudperson som drar omkring på gatorna, i miserabelt skick.

Ytterligare en fattig författare, som kämpar för att slå igenom, möter vi i Stad i ljus av Eyvind Johnson. Här är staden Paris och vandringen sker under nationaldagsfirandet den 14 juli. Romanen skildrar olika möten mellan huvudpersonen och stadens fattiga invånare.

Henning och Lotten i Mina drömmars stad av Per Anders Fogelström vandrar omkring en del när de är nyförälskade. Genom deras promenader får vi se stora delar av Stockholm, och följa stadens förvandling.

I Hjalmar Söderbergs böcker handlar det inte om fattiga som raglar, utan som överklassen som flanerar längs de finare kvarteren. För nörvarande läser jag Förvillelser och där är det Tomas Weber som strosar omkring. Han lyckas dock ställa till det för sig och framför allt för de kvinnor som älskar honom.

Har ni fler exempel på böcker, där huvudpersonerna är upptagna av att gå? Och kvinnorna då? Har ni läst någon bok om kvinnor, som lite planlöst drar omkring? Jag kan inte komma på någon och tänker att kvinnorna säkert var upptagna av barn och slit i stället.

Tänk lite över detta tema, det kommer ju en måndag nästa vecka också...

Bloggträff på lördag

I morgon kommer jag och Bokmania att träffas kl 13.00 i Sekwas monter. Både Petra och Mattias missade dagens träff och är sugna på att träffas. Jag vet inte om Petra kanske "jobbar" vid den överenkomna tiden, men Bokmanias och min plan är i vilket fall att gå till Journalistförbundets monter för att lyssna på debatten om bloggarnas och tidningsrecensenternas roll som kulturkritiker.

Har ni lust att hänga med? Det vore jätteroligt om fler bloggare anslöt sig, så vi får mingla lite med varandra. Om ni kan och har lust, möt upp vid Sekwas monter (B09:12) klockan 13.00 i morgon!

Läs mer på Bokmässans hemsida och Allt om bokmässan.

Läs andra bloggares inlägg om Bokmässan, bloggträff.

Mässan dag 1

Första dagen på Bokmässan är avklarad och det var en fantastisk upplevelse. Det började dock ganska illa. Jag gick snabbt upp på andra våningen i syfte att gå på bloggträff. Efter 5 minuter dröp jag av svett, det var olidligt varmt. Efter ytterligare några minuter började det mesta snurra runt för mig. Det är nämligen så att jag är extremt sjösjuk och andra våningen på mässan var ingen barnlek för mig. Jag fick koncentrera mig och hålla blickan fästad vid olika mål. I morgon ska jag ta på mig mina åksjukearmband inför mässbesöket. Men jag klarade mig i alla fall fram till mötesplatsen och sedan blev det desto roligare. Vi var ett helt pladdrande gäng som gick iväg för att fika tillsammans. De andra var En full bokhylla (med gullig bäbis), Bokomaten, Calliope, Arina, Boktoka, Hermia, Morellen och Rosmari på Kulturbloggen.Vi hade snabbt mycket att prata om och bloggträffen var helt klart höjdpunkten på besöket.

För övrigt virrade jag mest omkring på mässan och kikade på böcker. Jag handlade INGENTING! På internationella torget var det dock nära att plånboken åkte fram, Tranans böcker lockar rejält. Jag kikade också in hos tjejerna på Sekwa och hoppas att hinna prata lite mer med dem i morgon.

Planen för morgondagen är att träffa Bokmania och att lyssna på Full bokhylla och Rosmari på Kulturbloggen när de debatterar om "Kulturrecensenter vs Bloggare". Jag ser också fram emot att träffa Petra under morgondagen. Men, mitt mässbesök i morgon blir inte långvarigt, dottern skall invigas i Lisebergs nöjen också under morgondagen.

Som vanligt läser ni mer på Bokmässans hemsida och Allt om bokmässan, där allt om mässan kan läsas.

Läs andra bloggares inlägg om Bokmässan, bloggträff.

Nobel-alfabetet - I

Välkomna till Nobel-alfabetet. Denna vecka är bokstaven I.

1. Berätta om en Nobelpristagare, eller om en boktitel skriven av en Nobelpristagare, på veckans bokstav.

2. Berätta om en författare du anser borde få Nobelpriset, eller om en boktitel skriven av någon du anser borde få priset, på veckans bokstav. Motivera varför "din" författare borde få Nobelpriset.

1. Imre Kertész brukar jag prata om i alla sammanhang. Hans berättelser bör läsas av alla. Mannen utan öde är en självbiografisk roman, som handlar om en ung pojkes fångenskap i andra världskrigets koncentrationsläger. Boken har ett stillsamt, återhållet tilltal som förstärker läsupplevelsen. Kertész fick Nobelpriset 2002.

Akademiens motivering:

"för ett författarskap som hävdar den enskildes bräckliga erfarenhet mot historiens barbariska godtycke."

2. Ian McEwan nämns ibland i Nobelprissammanhang och jag är förtjust i det jag hittills läst av honom. Både i Lördag och i På Chesil Beach fångas läsaren i järngrepp av den stämning författaren skapar. Stilen är mycket detaljerad, språkbruket precist och innehållet spännande på ett psykologiskt plan.

Min motivering:

"för att med ett oerhört precist språk beskriva mänskliga relationer in i minsta detalj."

"Instruktioner"

I Nobel-alfabetet utmanas ni att besvara ett par frågor (eller rättare sagt uppmaningar) utifrån första bokstaven i en författares för- eller efternamn eller utifrån första bokstaven i en boktitel. Varje vecka kommer en ny bokstav att presenteras, men för att göra det lite mer oförutsägbart kommer bokstäverna inte att presenteras alfabetiskt. Det ställs inga krav att man ska ha läst författaren eller boken ifråga, man kan lika gärna skriva om författare/böcker man är nyfiken på.

När det gäller Nobelpristagarna är det givetvis Nobelpristagarna i litteratur som avses. När det gäller Nobelpriskandidaterna, dvs era förslag på kommande Nobelpristagare gäller i denna utmaning (liksom för Svenska Akademien) kriteriet att författaren skall vara nu levande. Det är således ingen idé att försöka med vare sig Kafka eller Astrid Lindgren, hur välförtjänt det än må vara. När det gäller era förslag på Nobelpristagare vill vi också få en liten motivering.

Svara gärna i egen blogg och lämna en kommentar så vi kan läsa om dina favoriter. Det går också bra att lämna svar direkt i kommentarerna. Låna gärna bilden, men var snäll och direktlänka inte.

Läs andra bloggares inlägg om Nobelpriset, Nobelpristagare, Nobelpriskandidater.

Snart mässdags

Snart dags för Bokmässan! Vi är nu i Götet och har installerat oss i en liten, mysig lägenhet i Hisings Backa. I morgon blir det ett litet mässbesök och sedan visit hos några kompisar. På lördag blir det mera mässa och kanske lite Liseberg. Och besök hos en gammal kompis. Jag har bott i stan tidigare och det är som vanligt nostalgiskt att komma hit. På mässan är jag mest intresserad av att undersöka Barnens torg och Internationella torget. Jag har inga direkta planer på att handla, gillar nätshopping. Men det kan ju dyka upp erbjudanden som är svåra att motstå. Roligast blir det nog att få träffa lite medbloggare :-)

För mer information, besök Bokmässans hemsida och Allt om bokmässan, där allt om mässan kan läsas.

Läs andra bloggares inlägg om Bokmässan, bloggträff.

Mormor & Morfar

Mormor & Morfar, text av Cecilia Rihs, bild av Pia Niemi, utgiven av Vilda Förlag, 2009.

Nu har vi läst vår första kapitelbok, och dottern vill nu bara läsa "kapittböcker". Hon gillade konceptet att läsa en del av boken varje kväll. Mormor & Morfar är dessutom en mycket bra första kapitelbok. Här finns mycket bilder och textmassan är precis lagom för ett barn på 4-5 år. Dessutom finns det en helt underbar rytm i boken. Alla tre kapitlen börjar med att mormor och morfar vaknar och alla slutar de med att paret går till sängs och vinkar till månen och stjärnorna. Ja, sängs kanske man inte riktigt kan kalla det, mormor och morfar sover nämligen på lite olika ställen. Dessutom återkommer i varje kapitel en sekvens där mormor och morfar åker uppför en backe och nedför en backe, förbi en hage med tre kossor och ett vitt hus där farbrorn med det röda skägget bor. Att låta detta upprepas i varje kapitel är snillrikt, man får direkt en känsla av att man "känner" människorna i boken. En stor eloge till författaren för detta.

Mormor & Morfar handlar om ett äldre par, som varje dag ger sig ut på nya äventyr. De tre kapitlen heter: Älg-fångar-dagen, Fastna-med-rumpan-dagen och Peta-i-brasan-dagen. Som ni förstår har mormor och morfar en hel del tokroligheter för sig. De leker cowboys och rider på kossor och älgar, de leker med barnen på förskolan, det petar i brasor och blir smutsiga, de badar i sjön och de sover, som sagt var, på en mysiga, spännande ställen. Boken är fylld av fart, bus och roliga episoder.

Texten är lättläst och väcker direkt intresse hos barnet (och den vuxne). Illustrationerna är mycket detaljerade, färgglada och hysteriskt roliga. Dottern hittar hela tiden nya saker på bilderna som hon fnissar åt.

Författarens tanke då hon skrev boken var: "Att somna med ett litet fniss. Att kanske få med sig den där härliga känslan av förväntan till nästa dag. Så gick tankarna när barnboken Mormor & Morfar kom till." Detta har hon verkligen lyckats med! Läs, fnissa och njut!

Bokbloggen goes inredningsblogg

Vi gjorde i ordning dotterns rum under slutet av sommaren och nu är det såpass klart att jag vill visa lite bilder. Dottern är 4 år och vi har satsat på "storbarnsmöbler". Hon vill helst ha allt i rosa, men vi hittade till slut en tapet i vitt, rosa, lime och turkos som alla gillade. Vi ville inte inte heller ha en tapet med alltför tydlig småbarnsprägel.

Vår lilla har tidigt fått börja använda dator, i början hade hon dock endast Word på den. Men en 2-åring lär sig snabbt att trycka på knapparna och inom kort hade hon lärt sig att ställa in färg och fontstorlek och sedan var det ju bara att börja skriva. Nu har hennes dator utrustats med ljud så att hon kan spela lite spel på den. Skrivbordshörnan är så gott som färdig, där saknas bara en anslagstavla.


Böcker, spel, pussel och pyssel har alltid intresserat dottern. Därför var vi så klart tvungna att köpa en ganska stor bokhylla. Hela översta raden har mamma snart fyllt med klassiker inför kommande år. Tösen tycker också om att leka med dockor så det finns en hel del sådan utrustning också. (För den genusmedvetne, som saknar bilar, kan jag berätta att dessa finns nere i vardagsrummet, där ännu största delen av leken försiggår.)


En säng måste man naturligtvis ha i sitt rum, vare sig man sover i den eller inte... Över sängen finns "Kina-hyllan" där vi har lite fina saker från dotterns födelseland. Det vackra överkastet har farmor virkat.

Vinst -- igen!

Jag brukar aldrig vinna någonting! Men idag fick jag besked att jag vunnit ytterligare en biljett till Bokmässan, denna gång i en utlottning av Norstedts förlagsgrupp. Jag kommer att kunna gå på mässa fredag, lördag OCH söndag.

Idag har jag möten hela dagen, men i eftermiddag ska jag gå igenom de olika montrarna på mässan. Jag kan föreställa mig att det krävs en hel del planering för att man inte ska råka missa godbitarna.

Ska ni till mässan? När?

Läsning i Sydamerika

Här i Sydamerika skulle jag kunna stanna ett tag. Jag har hittat nya favoritförfattare och jag är mycket intresserad av att läsa lite mer från många av länderna. Bok.nu är övertygad om att jag kommer att ge Jorge Luis Borges toppbetyg, så den författaren har jag blivit nyfiken på. Julio Cortázar läste jag en mycket speciell novell av i 2009 års Noveller för Världens Barn (som jag hoppas ni köpt nu) och den gav mersmak.

Av Clarice Lispector har jag läst Stjärnans ögonblick, av David Toscana Den sista läsaren och av Roberto Bolaño Om natten i Chile. Alla de läsupplevelserna har varit snudd på magiska och de är författare jag definitivt ska läsa mer av. Isabel Allende har jag bara läst en bok av, men Andarnas hus är nu beställd från Bokus. Och av Gabriel García Márquez har jag bara läst Översten får inga brev, vilket givetvis måste åtgärdas.

Jag är inte mycket till lyrikläsare, men Neruda ska jag naturligtvis läsa något av. Tips emottages gärna. Jag har inte heller stiftat bekantskap med Octavio Paz ännu. En kompis har bott i Peru under en period och hans favorit är José María Arguedas. På Macondo kan jag läsa att det finns en översatt roman av Arguedas, De djupa floderna, och denna bok skulle jag gärna vilja ha ett exemplar av. Vargas Llosa måste man naturligtvis också läsa och jag har nyligen påbörjat hans roman om Gauguin, Paradiset finns om hörnet.

Även i Karibien finns mycket som lockar. Maryse Condé skildrar livet på Guadeloupe på ett mycket fängslande sätt i Färden genom mangroven. Även Jamaica Kincaid, Derek Walcott och V.S Naipaul är författare jag vill läsa.

Trots min egen digra lista vill jag gärna ha tips på fler författare/romaner. Vilka är era favoriter från regionen?

Tyranno

Tyranno, text av Kristina Murray Brodin, illustrationer av Bettina Johansson, utgiven av Vombat förlag.

En alldeles vanlig morgon när Sarah vaknar ligger det en Tyrannosaurus rex bredvid henne i sängen. Han heter Tyranno och han har hållit Sarah vaken hela natten. Konstigt nog är det ingen mer än Sarah som kan se Tyranno. Snart står det klart att Tyranno inte alltid uppför sig som man ska. Han välter Sarahs mjölkglas vid matbordet och han jagar de andra barnen på dagis. Orättvist nog får Sarah skäll av fröken Anders, som också berättar för pappa om allt som gått fel under dagen. Under kvällen pratar pappa med Sarah om hur de ska hantera Tyranno och lite senare upptäcker Sarah att dinosaurien försvunnit.

Sarah är en rolig förebild för många barn, hon är busig och uppfinningsrik. Att skapa en dinosaurie att skylla på är klokt i en värld fylld av krav. Sarah är också en flicka som leker med både "flick- och pojkleksaker" och hon ägnar sig åt både springlekar och stillasittande aktiviteter.

Hela boken präglas verkligen av ett mångfaldsperspektiv, utan att detta skrivs oss på näsan. Vi får aldrig veta om Sarahs mamma är asiatisk eller om flickan är adopterad. Vi får heller inte veta om pappa är enda vårdnadshavaren eller om mamma bara är borta för stunden. På bilderna från dagis kan man se en manlig fröken, en fröken i slöja och ett barn i rullstol. Inget av detta kommenteras eftersom det faktiskt är så vardagen ser ut på många ställen (möjligen med undantag av manliga fröknar, som det råder brist på).

Texten är på rim, vilket vi har lite olika åsikter om i vårt hem. Jag tycker om att läsa sagor på rim, medan maken inte alls är förtjust i det. Dottern är en klok diplomat och gillar det ibland. Illustrationerna till Tyranno är fantastiska. Så gott som hela uppslagen är täckta av detaljerade, realistiska, uttrycksfulla bilder. Boken är stor, papperet är tjockt och allt håller hög kvalitet.

Dottern har lyssnat på boken några gånger nu och hon tycker om den. Hon blir dock lite stött å Sarahs vägnar över att hon får skulden för sådant Tyranno har gjort. Den här boken är rolig och pedagogisk och passar kanske bäst i 3-5-årsåldern. Den borde så klart finnas på alla förskolor.

Billäsning

Jag ska ju som sagt på Bokmässan till helgen (skuttar runt av glädje) och det innebär en sammantagen körtid på c:a 6 timmar. Jag får nog räkna bort ett par timmar då dottern kommer att ockupera bilens cd-spelare (och lyssna på Mamma Mu och Kalle med klänning), men 4 timmar ungefär är mina. Därför har jag varit på biblioteket och lånat 5 cd-böcker. Nu ska jag försöka välja vad jag helst vill lyssna på. Jag lånade några klassiker (Förvillelser och Hemsöborna) och lite nyare, som kanske är mer lättlyssnat. Carlos Ruiz Zafón har jag ännu inte läst så nu lånade jag Ängelns lek. Med tanke på det spanska temat på Bokmässan kanske den är bästa valet? Sedan lånade jag också en deckare, en historisk brittisk deckare, Maisie Dobbs av Jacqueline Winspear. Den blir bra att ta till om jag behöver något lite enklare att lyssna till. Vad tycker ni om Winspear och Ruiz Zafón?

Tematrio - Missade Nobelpristagare

Det börjar dra ihop sig och på vissa bloggar spekuleras det hejvilt. Om den blivande Nobelpristagaren, alltså. Men, det finns ju också några som aldrig kommer att få "sitt" pris, oftast p g a att de avlidit i relativt unga år. Därför handlar den här tematrion om författare ni önskar hade fått Nobelpriset.

Berätta om tre författare som "borde" ha fått Nobelpriset!

1. Kafka känns väl ganska given, trots att jag faktiskt bara läst hans kortroman Förvandlingen. Denna bok innehåller dock så många tolkningsmöjligheter och så många fantastiska beskrivningar att innehållet kunde räckt till en romanserie. Jag uppskattar dock författare som lämnar lite utrymme åt läsaren att tänka själv och tycker därför om korta, lite koncisa skildringar.

2. Jag har idag läst ut min första roman av en ny favoritförfattare, Roberto Bolaño. Om natten i Chile handlar om en döende människa som ser tillbaks på sitt liv och i detta pendlar mellan att försöka förstå och försvara sina handlingar.

3. Lokalpatriot? Javisst, men att Göran Tunström hade haft möjlighet att få priset om han levt, tror jag att även icke-värmlänningar håller med om. Jag är mest förtjust i ett par av Tunströms mindre kända romaner som t ex Prästungen och Ökenbrevet. Hans författarskap karaktäriserades av en fantastisk förmåga att skildra de stora existentiella frågeställningarna i det lilla formatet. Man känner igen sig i Tunströms böcker.


"Instruktioner"

Låna gärna bilden om ni vill, men ladda upp den på egen eller er bloggvärds server. Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Färden genom mangroven

Färden genom mangroven av Maryse Condé.

Främlingen Francis Sancher hittas en dag död, med ansiktet nertryckt i leran inne i regnskogen, strax utanför den lilla byn Rivière au Sel på Guadaloupe. Ingen är förvånad att han gått döden till mötes i förtid, han var avskydd av många. Och älskad av några. Francis Sancher hade "allt slags blod i kroppen", det sades i byn att han var rik, själv sade han att han var förbannad och han brukade förutspå att han skulle gå en tidig död till mötes. Romanens handling utspelar sig under en natt, när byborna samlas till likvaka. I tur och ordning får vi höra de olika byborna berätta om sina liv och om den roll Francis Sancher spelat för dem. När alla till slut berättat framstår främlingen dock fortfarande som en gåta.

I romanen får vi lära känna många av byns invånare och vi får följa en del av dem flera generationer bakåt i tiden. Fram träder ett samhälle med stor misstänksamhet och främlingsfientlighet, ett samhälle som präglas av tro på övernaturliga krafter och högst realistisk kolonisation. Berättelsen är mångfacetterad, dramatisk och fängslande. Kärlek och hat bor sida vid sida, hierarkierna är tydliga och de flesta är överens om att blod inte bör blandas.

Naturens dofter tränger ut ur texten och bladen i boken krullar sig av fukten i regnskogen. Naturelementen i miljön skildras detaljerat, vilket verkligen ger berättelsen en exotisk prägel; men den skulle lika gärna kunnat utspela sig i en liten svensk bruksort.

Bokens strukturella uppbyggnad är intressant och lyfter berättelsen lite extra. Varje kapitel är berättat av en av invånarna, utifrån dennes högst personliga perspektiv. Författarens språkliga briljans kommer till uttryck genom alla olika personer hon ger röst åt. Ibland är meningarna svindlande vackra och poetiska, ibland är språket korthugget och "obildat".

Maryse Condé nämns ofta som Nobelpriskandidat och jag skulle gärna vilja se henne motta detta pris. Det skulle vara högst välförtjänt.

Dagens citat

"I have always imagined that Paradise will be a kind of library."

(Jorge Luis Borges)

Nobelspekulationer

Nu är det dags att börja spekulera på allvar. Här är Ladbrokes lista på tippade Nobelpristagare från i fjol. Jag har strukit de som av olika skäl i år inte kommer i fråga. Listan är från den 2 oktober så oddsen (dvs turordningen) är inte de allra sista för fjolårets kandidater. Men, det är den lista jag sparade.

Jag har fetstilat de författare jag har läst eller åtminstone har köpt mig en bok av. Jag har ju handlat en del det senaste året, och inte ännu hunnit läsa allt. Allra roligast vore det om någon jag verkligen läst får priset. I andra hand någon som jag i alla fall äger en bok av. Det mest sannolika är förstås att det blir någon jag inte alls känner till, men det tänker jag inte spekulera i. Det ska bli någon av de fetstilade (eller Tranströmer).

En av de klarast lysande kandidaterna för mig är Amos Oz. Hans roman En berättelse om kärlek och mörker var fantastisk. Han har också getts ut de senaste åren. Även Herta Müller finns med bland mina favoriter. Hennes språk är så unikt, symboliskt och vackert (och svårbegripligt). Alice Munro vann välförtjänt The Man Booker International Prize för sitt livsverk i år; kanske ska hon hyllas mer?

Claudio Magris och Assia Djebar har jag ännu inte läst, men de verkar vara högst troliga Nobelpriskandidater.Fast det kanske är dags för en obskyr poet i år?

Vad tror ni? Vem vinner i år? Vilka är era favoriter?

Claudio Magris
Adonis
Amos Oz
Joyce Carol Oates
Philip Roth
Don DeLillo
Haruki Murakami
Les Murray
Yves Bonnefoy
Arnošt Lustig
Inger Christensen
Jean Marie Gustav Le Clezio
A.B Yehousha
Mario Vargas Llosa
Michael Ondaatje
Thomas Pynchon
Thomas Transtromer
Antoni Tabucchi
Assia Djebar
Cees Nooteboom
Ko Un
Margaret Atwood
Alice Munro
Bei Dao
Carlos Fuentes
Gitta Sereny
Milan Kundera
Peter Carey
Chinua Achebe
Cormac McCarthy
Harry Mulisch
Ian McEwan
James Ngugi
John Updike
Mahasweta Devi
Umberto Ecco
A. S. Byatt
David Malouf
Ernesto Cardenal
F. Sionil Jose
Herta Müller
Marge Piercy
Maya Angelou
Willy Kyrklund
Adam Zagajewski
Beryl Bainbridge
E.L Doctorow
Eeva Kilpi
John Banville
Jonathan Little
Julian Barnes
Mary Gordon
Michael Tournier
Patrick Modiano
Paul Auster
Rosalind Belben
Salman Rushdie
Vassilis Aleksakis
William H Gass
Bob Dylan

Bokslut

Fy tusan, säger jag, för böcker som slutar dåligt. Nu är jag så arg så jag kokar. Här sitter man och läser (i det här fallet lyssnar på) en bok som känns ganska bra och så har den ett uselt slut. Boken ifråga är Vikten av vatten av Anita Shreve och vill ni inte läsa slutet är det dags att klicka sig bort nu. Boken slutar med att den kvinnliga huvudpersonens lilla dotter dör. Och det ska väl föreställa vara ett rimligt straff för hennes otuktiga beteende? Usch och fy för den här sortens gammaltestamentsliga mentalitet. Aldrig mer ska jag läsa något av den här författaren!

Nobel-alfabetet - H

Välkomna till Nobel-alfabetet. Denna vecka är bokstaven H.

1. Berätta om en Nobelpristagare, eller om en boktitel skriven av en Nobelpristagare, på veckans bokstav.

2. Berätta om en författare du anser borde få Nobelpriset, eller om en boktitel skriven av någon du anser borde få priset, på veckans bokstav. Motivera varför "din" författare borde få Nobelpriset.

1. Hermann Hesse bekantade jag mig med för ett tag sedan, genom att läsa Siddharta. Inledningsvis kände jag mig lite tveksam, men efterhand blev jag mycket förtjust i berättelsen. Romanen handlar om den unge Siddhartha, som längtar efter fulländning, verklig kunskap och insikt. Han försöker uppnå vishet först genom ett asketiskt leverne, sedan som livsnjutare. Romanen behandlar de svåra frågorna om kärlekens väsen, ont/gott, meningen med livet, hur man kan uppnå vishet och tidens gång (eller rundgång). Hesse fick Nobelpriset 1946.

Akademiens motivering:

"för hans inspirerande författarskap, som i sin utveckling mot djärvhet och djup tillika företräder klassiska humanistideal och höga stilvärden."

2. En författare som ofta nämns i Nobelprissammanhang och bl a i fjol var Babels favorit är Herta Müller. I våras läste jag hennes roman Hjärtdjur. Handlingen utspelar sig i Rumänien under Ceauşescus förtryckarregim. Berättelsens fokus är på fyra unga vänner, som längtar efter frihet. Berättarstilen är poetisk, vacker, symbolisk och fragmentarisk. Hjärtdjur är en kort roman på c:a 200 sidor, men trots det lilla formatet innehåller den mycken klarsynthet, hoppfullhet, hopplöshet och tragik.

Min motivering:

"för att med en skör, poetisk språkdräkt gestalta förtryckets förgörande effekt."


"Instruktioner"

I Nobel-alfabetet utmanas ni att besvara ett par frågor (eller rättare sagt uppmaningar) utifrån första bokstaven i en författares för- eller efternamn eller utifrån första bokstaven i en boktitel. Varje vecka kommer en ny bokstav att presenteras, men för att göra det lite mer oförutsägbart kommer bokstäverna inte att presenteras alfabetiskt. Det ställs inga krav att man ska ha läst författaren eller boken ifråga, man kan lika gärna skriva om författare/böcker man är nyfiken på.

När det gäller Nobelpristagarna är det givetvis Nobelpristagarna i litteratur som avses. När det gäller Nobelpriskandidaterna, dvs era förslag på kommande Nobelpristagare gäller i denna utmaning (liksom för Svenska Akademien) kriteriet att författaren skall vara nu levande. Det är således ingen idé att försöka med vare sig Kafka eller Astrid Lindgren, hur välförtjänt det än må vara. När det gäller era förslag på Nobelpristagare vill vi också få en liten motivering.

Svara gärna i egen blogg och lämna en kommentar så vi kan läsa om dina favoriter. Det går också bra att lämna svar direkt i kommentarerna. Låna gärna bilden, men var snäll och direktlänka inte.

Läs andra bloggares inlägg om Nobelpriset, Nobelpristagare, Nobelpriskandidater.

Ett paket om dagen

Idag kom det ytterligare en bok till den lilla recensenten. Den här boken berättar om mormors och morfars spännande äventyr. Vi har bläddrat och läst lite, boken är verkligen fin. Den är utgiven av Vilda Förlag, vars böcker är kontrollerade utifrån demokrati-, jämställdhets- och mångfaldsperspektiv. Deras böcker är Krammärkta :-) Mer kommer givetvis om Mormor & Morfar så fort vi läst hela boken.

En fantastisk bokcirkel

Jag har ju så lite att läsa (duh!) så jag hoppade genast på Elin och Siskas fantastiska bokcirkel, nu när den startades. Vem vill inte läsa Dickens? Här är en beskrivning av den utvalda boken och lite info om Dickens, som jag norpat på AdLibris:

"Pickwickklubben är den komiska berättelsen om några äldre herrars äventyr på den engelska landsbygden på 1820-talet. I centrum står den godmodige och något fetlagde mr Pickwick, som ständigt försätter sig i mer eller mindre pinsamma situationer. Det blir hans betjänt, den fiffige och slagfärdige Sam Weller, som med humor och sunt förstånd får reda ut alla krångligheter. Pickwickklubben blev med sin frodiga berättarglädje, sitt rika typgalleri och vimmel av dråpliga händelser en omedelbar succé när den utkom i England åren 1836–1837. Tack vare att den gavs ut i billiga månadshäften nådde den ut till alla grupper i samhället. Hela England greps av Pickwickfeber.

Charles Dickens (1812–1870) var endast tjugofyra år gammal när han debuterade med historierna om Pickwickklubbens äventyr, men han blev snabbt sin tids mest berömde författare, en ställning som han behöll ända fram till sin död."

Jag har faktiskt läst en del av Dickens, inklusive Pickwickklubben, men det var över 30 år sedan. Det ska bli roligt att åtyerknyta bekantskapen med Dickens' hejdlöst underhållande satir.

Motionsläsning

Två tredjedelar in i Om natten i Chile börjar jag bli andfådd. Hela romanen är skriven utan styckeindelningar och utan skiljetecken vid dialoger. Alla rader är lika långa. Detta påverkar min lästakt, det känns som jag åker rutschkana i ivern att komma vidare och jag blir, som sagt, lite andfådd. Vem har sagt att inte läsning är en motionsform? Romanen handlar om en gammal präst, poet och litteraturkritiker, som på sin dödsbädd ser tillbaks på sitt liv och försöker förstå och försvara det han gjort, och det han inte gjort.

Arbete och homosexualitet

Först fick jag ett mail från förlaget om boken. Sedan läste jag hos Martina att boken skulle ingå i hennes kommande utmaning. Och idag fanns boken i min brevlåda. Nu behöver jag bara lite semester så jag hinner läsa...

Murbruk är ett litet, oberoende förlag, som ger ut böcker utifrån intresse i stället för vinstbehov. De har inga anställda och eventuell vinst används till att trycka nya böcker. Här kan man givetvis finna en hel del intressanta arbetarförfattare.

En av de första svenska arbetarförfattarna var Maria Sandel (1870-1927), hon skrev framförallt om arbetarkvinnor i storstäderna. Hennes böcker präglas av en stark moralisk förkastelsedom över klassamhället, men också över de arbetare som super ner sig och som sparkar neråt i stället för att bekämpa förtrycket. Det unika med Maria Sandel var att hon även skrev om tabubelagda ämnen som abort och homosexualitet.

Droppar i folkhavet gavs ut första gången 1924 och den skildrar den unga fabriksarbeterskan Gerda, som överges av sin fästman. Hon finner ett hem hos en gammal änka och de fattiga kvinnorna försöker hålla ihop i en förtryckande omvärld.

På bokens baksida kan man läsa Biblioteksbladets omdöme, från år 1927:

"I hög grad realistiska skildringar från proletariat, gränder och glädjehus i en nordisk storstad. Mitt i den materiella och andliga smutsen och snusket och brutaliteten strävar huvudpersonen, den begåvade, sega, energiska arbeterskan Gerda, dock uppåt mot ljusare rymder. Brutalt blir hennes goda hjärta exploaterat och skändat, men hon reser sig ständigt, och boken låter före slutet skymta hennes seger i denna kamp. För omdömesgilla läsare en rapp och sanningskär skildring med levande vilja och nerv. Knappast någon folkbok, och absolut ej lämplig för ungdom."

Vem blir inte nyfiken efter denna introduktion?

Prinsessor och dinosaurier

De fina bokpaketen duggar tätt nu för tiden. Och alla är de till den yngsta recensenten i familjen. Igår fanns det två jättefina böcker från förlaget Vombat i brevlådan. Tyranno handlar om Sarah, som en dag får en ny kompis, Tyranno. Han är en osynlig Tyrannosaurus rex, som ställer till med en hel del oreda på Sarahs dagis. Prinsessan Inezza handlar om en klok och modig prinsessa, som slåss mot drakar och åker ut i rymden på äventyr. Dottern och maken bestämde sig för att läsa Tyranno redan vid läggningen i går kväll. Ikväll blir det min tur.

Patrick Swayze död

Läs mer i Aftonbladet, Sv D och DN.

Läs andra bloggares inlägg om Patrick Swayze.

Kalle med klänning

Kalle med klänning, författare: Anette Skåhlberg, illustratör: Katarina Dahlquist, utgiven av Sagolikt Bokförlag.

Kalle brukar hälsa på sina kusiner på somrarna, den här sommaren är den varmaste någonsin. Båda kusinerna har svala sommarklänningar, medan Kalle svettas i sina kläder. Till slut erbjuder kusinerna Kalle att få en av deras urvuxna klänningar. Först är det svårt för Kalle att välja, men sedan ser han den, den vackra rosa klänningen med stora silverprickar på. Efter den dagen vägrar Kalle att ha något annat än den svala, sköna, vackra klänningen. Kvällen innan första skoldagen försöker Kalles mamma och pappa att få honom att välja byxor i skolan, Men, Kalle vägrar. Till en början retar de andra killarna Kalle för klänningen, men det bryr sig Kalle inte om. När det är dags att spela fotboll visar det sig också att Kalle, tack vare klänningen, plötsligt blivit en superbra målgörare. Då vill de andra killarna också ha klänning, men deras föräldrar förbjuder det. Snart sprider sig dock användandet av klänning i den lilla staden...

Kalle med klänning är en rolig, underfundig bok med ett viktigt budskap. Det är härligt att läsa om den självsäkre Kalle, som inte alls bryr sig om vad andra säger. Han är en fin förebild för alla barn (och vuxna) som läser boken. Dessutom blir man glad att det finns fördomsfria föräldrar, som låter sina barn experimentera och utvecklas. Förvisso finns den andra varianten också.

Texten i boken känns vardagsnära och enkel. Boken innehåller ganska mycket text, men den känns ändå lagom lång för lite större förskolebarn. Illustrationerna är helt underbara och de matchar berättelsens stil och språk fint. Bilderna är glädjefyllda, färgrika, uttrycksfulla och detaljerade. Detta är den sortens bok ett barn gärna sitter och bläddrar i.

Dottern (precis fyllda 4 år) och jag lyssnade på ljudboken samtidigt som vi tittade på bilderna i boken. Tösen satt helt stilla och blev uppslukad av berättelsen, vilket är ett mycket gott betyg. Efteråt var hennes omdöme att boken var rolig och tokig. Vi pratade en hel del efter det att vi läst boken, bl a om vem som bestämmer vad man får göra. Dottern älskar själv klänningar, så hon kunde förstå att Kalle också ville ha en. Men, hon tyckte att det lät otroligt när jag berättade att flickor förr inte fick ha byxor. I och för sig skulle den klänningstokiga ungen gillat en sådan regel. För en fyraåring är boken lite avancerad, men om man vill påverka deras genustänkande måste man börja tidigt.

Jag hoppas att det framgår tydligt att jag gärna vill rekommendera denna bok. Själv tänker jag visa den på dotterns dagis och föreslå att de köper in den. På dagis var förra årets Lucia en pojke, vi får väl se hur det blir i år.

Tre noveller för världens barn

Jag har nu läst tre noveller av författare som platsar på en Jorden Runt-resa: Lust, försakelse av Zhang Ailing (Kina), Axolotl av Julio Cortazar (Argentina) och Skoputsaren av Ghassan Kanafani (Palestina).

Lust, försakelse utspelar sig i Shanghai under andra världskriget och det är en berättelse om spioneri, intriger och en sorts kärlek. Axolotl är en mycket udda, närmast oroande berättelse. Mycket intressant! Skoputsaren är en mer realistisk, sorglig beskrivning av den fattigdom många barn lever i.

Jag vill så klart uppmana er alla att köpa (minst) ett exemplar av 2009 års Noveller för världens barn. Förutom att göra något som kommer de allra mest behövande barnen till del, får ni en riktigt bra bok. Ni kan redan nu köpa boken här för 145 kr (inkl porto).

Tematrio - Döden

Den senaste tidens läsning om döden har inspirerat till veckans tema. Döden är verkligen "huvudperson" i många böcker, på fler än ett sätt. Efter mycken tvekan valde jag mina tre böcker, det fanns mycket att välja mellan, så detta blir nog en lätt Tematrio.


Berätta om tre böcker/romaner/dikter (whatever) där döden spelar en framträdande roll!


1. I Nick Hornbys Fallhöjd träffas fyra personer, av en slump, på taket till ett höghus i London på nyårsafton. Det visar sig att de alla planerat att begå självmord denna kväll. Men det är besvärligt att ta livet av sig när man hela tiden blir störd... Riktigt rolig, men givetvis med djup.

2. Vikten av vatten av Anita Shreve läser jag för närvarande. Den handlar om en kvinnlig fotograf, vars uppdrag är att göra ett bildreportage om ett historiskt brutalt mord. Vi får dels följa de blivande offren via dagboksanteckningar, dels följa fotografen som lever i en komplicerad relation. Småruggig stämning. PS Berätta inte i kommentarerna hur det går!

3. I David Toscanas Den sista läsaren är döden närvarande på mer än ett sätt. Fadern, Lucio, är änkeman, men tänker och samspelar ofta med sin döda hustru. Sonen, Remigio, har hittat en ung, död flicka i sin brunn. En av höstens riktigt bra böcker!


"Instruktioner"

Låna gärna bilden om ni vill, men ladda upp den på egen eller er bloggvärds server. Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Brownies

Snowflake har återupptagit sin färgutmaning och ber oss idag att visa våra bruna böcker. Här kommer ett urval av mina. Fogelström, Tunström och Martinson är gamla favoriter. Claudio Magis köpte jag på bokrean tidigare i år, han är en het Nobelpriskandidat. Även Chinua Achebe talas det om i Nobelprissammanhang och hans välkända roman Allt går sönder ska vi läsa på vår Jorden Runt-resa i november.

Nobel-alfabetet - Deltagare

Här följer en länklista till deltagarna i Nobel-alfabetet. Jag uppdaterar den allteftersom, ni får gärna stöta på.

Butter tar ordet
Ingrids boktankar
Lilla O
Lyrans Noblesser
Maritas bibliotek
Mikaelas läs- och skrivblogg
Om böcker som jag hunnit läsa
Paperback lover
Snowflakes in rain
Stänk och flikar

Översten får inga brev

Översten får inga brev av Gabriel García Márquez.

I femton år har den gamle krigsveteranen, översten, väntat på ett brev som aldrig kommer. Varje fredag står han tålmodigt vid postbåten och varje fredag får han beskedet att det inte fanns något till översten. Det brev han väntar på är pensionen, en pension som utlovats till översten och de andra som stred för landet. Översten lever tillsammans med sin sjukliga hustru och en stridstupp i en stillsam liten sydamerikansk by. Tuppen är ett arv från sonen, sonen som blivit skjuten till döds. Allt hopp om en bättre framtid står till tuppen, tuppen som äter den mat översten och hans hustru så väl skulle behöva. För att få mat för dagen och medicin till hustrun försöker översten sälja de få ägodelar som finns kvar i hemmet.

Översten får inga brev skildrar en korrumperad värld, där de som har ser till att få mer, på bekostnad av de som inget har. Författaren beskriver skammen över fattigdomen på ett hjärtskärande sätt och på ett sätt som väcker en våldsam vrede hos mig. Författaren väjer inte för något, utan skildrar i detalj hungern, sjukdomssymtomen och misären. Bokens avslutning känns som en hästspark i magen.

Samtidigt speglar romanen ett oresonligt, obändigt hopp. Översten ger inte avkall på sina principer, värdigheten sätts över alla andra egenskaper. Kanske är det också så att utan värdigheten skulle inte översten kunna leva. Överstens hustru har en annan inställning; hon kan tänka sig att offra stolthet och värdighet för ett lite bättre liv. En av romanens styrkor ligger i den fina, nyanserade skildringen av det äldre parets relation.

Översten får inga brev är en kort, lättläst roman, som dock inte vill släppa taget om läsaren. Långt efter det att jag både lagt ifrån mig boken och läst andra gjorde sig översten påmind i mitt minne. Den här romanen tillhör de man aldrig glömmer.

Appendi(x)cit

Nu har författarna till det första manifestet - "Manifest för ett nytt litterärt decennium" skrivit ett appendix för att bemöta en del av de frågor och kritik deras manifest mött. Även om jag håller med om mycket i deras inställning, kan jag inte låta bli att tycka att de slåss mot väderkvarnar, och att de själva lätt placerar sig i den offerroll de kritiserar andra för att inta. Författarna vill:

"synliggöra våra romankaraktärer, inte bara avlyssna deras löst svävande "röster". Vi vill skriva fram en konkret handling, inte låta hela romanutvecklingen ske enbart via en abstrakt "form". Vi vill utforska givna platser, inte endast vistas i "språkliga tillstånd". Och för att uppnå allt detta måste vi förstås använda oss av både en form och en stil – hur skulle en roman annars kunna bli till?

Ja för tusan, detta är sådant jag vill läsa. Gå och sätt er och skriv - något annat än manifest!

Här hittar ni en länksamling till alla manifestinläggen.

Läs andra bloggares inlägg om manifest, författare, läsare.

Mässa med bloggträff

Nu börjar mitt mässbesök att ta form. Vi har hittat boende i Göteborg och kommer nog till stan redan på torsdag kväll. På fredagen verkar bokbloggarna träda ut ur sin (relativa) anonymitet och träffas. Hittills har jag hittat planer för en bloggträff hos Bokomaten, där planen är att träffas på fredagen kl. 15.00. Vad vi ska göra vet jag inte, men jag hoppas att det blir fika-relaterat. På fredag kväll ska ett gäng träffas, jag hittade info om denna träff här. Att gå ut och äta tilltalar mig ofta, kändisspektaklet på Park som omnämns vet jag inte vad det är. Men, det låter inte som något för mig. I vilket fall hoppas jag få möjlighet att träffa många av min medbloggare.

Jag har fortfarande inte riktigt bestämt vilka dagar jag ska gå på mässan, men det blir under två dagar i alla fall. Fredagen verkar given om jag vill träffa bloggare, men om jag dessutom ska gå lördag eller söndag har jag inte bestämt. Jag har ju inget seminariekort, så om jag vill lyssna på något får jag lov att välja söndag. När jag tittar på seminarieprogrammet på söndag eftermiddag blir jag nyfiken på mängder av inslag. Från ett yrkesmässigt perspektiv vill jag gärna lyssna på "Freudfrossa med herr och fru Freud" och "Anorektikerns livsfarliga styrka". Som adoptivmamma vill jag naturligtvis gärna lyssna till Sanna Sjöswärds och Michael Nyqvist berättelser.

Därutöver skall jag besöka en massa montrar och titta på scenprogram, men det får jag skriva om lite senare. Måste försöka hitta en bra karta. Glöm inte att besöka Bokmässans hemsida och Allt om bokmässan, där allt om mässan kan läsas.

Läs andra bloggares inlägg om Bokmässan, bloggträff.

Sagolikt

Tack vare Lisa fick för ett tag sedan upp ögonen för några små barnboksförlag med en medveten utgivning. Idag fick vi ett jättefint paket att recensera från Sagolikt.


Prinsessan Kristalla handlar om en prinsessa, som inte alls vill gifta sig med någon prins och Kalle med klänning handlar om en pojke som upptäckt hur skönt och praktiskt det är med klänning. De böcker som ges ut av Sagolikt präglas av berättarglädje och slösande rika illustrationer. Förutom att sprida glädje ger böckerna underlag för viktiga diskussioner kring teman som genus, att vara annorlunda o s v.

Den 4-åriga dottern tyckte att böckerna var fina, speciellt den om prinsessan, så klart. Men att Kalle hade klänning protesterade den lilla stockkonservativa varelsen mot; det har bara flickor. Jag gjorde som hon brukar göra och frågade varför om alla hennes påståenden och till slut stod det klart att vi inte visste vem som bestämt att bara tjejer får ha klänning. Och efter det att hon bläddrat lite i boken och tittat på bilderna, började dottern tveka. Alltid något tänkte jag glatt, samtidigt som jag insåg att det blir än värre att argumentera med maken om saken...

Nobel-alfabetet - O

Välkomna till Nobel-alfabetet. Vi startar utmaningen denna vecka med bokstaven O.

1. Berätta om en Nobelpristagare, eller om en boktitel skriven av en Nobelpristagare, på veckans bokstav.

2. Berätta om en författare du anser borde få Nobelpriset, eller om en boktitel skriven av någon du anser borde få priset, på veckans bokstav. Motivera varför "din" författare borde få Nobelpriset.

1. Onåd av J.M. Coetzee är en bok jag ofta rekommenderar och ofta talar om. Romanen utspelar sig i Sydafrika, ett land som präglas av dess plågsamma historia. Handlingen kretsar kring en vit medelålders lärare och dennes sexuella begär. Romanen handlar om "begärets rättigheter" och om att leva i vanära, i onåd. Berättelsen är omskakande, fascinerande och oerhört provocerande. Coetzee fick, mycket välförtjänt, Nobelpriset 2003.

Akademiens motivering:

"som i talrika förklädnader framställer utanförskapets överrumplande delaktighet."

2. En författare som ofta nämns i nobelprissammanhang är israelen Amos Oz. Efter att i somras ha läst hans självbiografiska roman En berättelse om kärlek och mörker förstår jag varför. Denna storslagna roman skildrar det judiska folkets historia, landet Israels födelse och en stor författares barndom och uppväxt. I brytpunkten mellan landets våldsamma födelse och moderns död står en liten grabb och observerar och försöker förstå vad som händer. Romanen är skriven på ett underbart språk, som jag närmast vill beskriva som sensuellt.

Min motivering:

"för en enastående förmåga att gestalta skärningspunkten mellan yttre omvälvande världshändelser och inre unika skeenden hos den lilla människan."


"Instruktioner"

I Nobel-alfabetet utmanas ni att besvara ett par frågor (eller rättare sagt uppmaningar) utifrån första bokstaven i en författares för- eller efternamn eller utifrån första bokstaven i en boktitel. Varje vecka kommer en ny bokstav att presenteras, men för att göra det lite mer oförutsägbart kommer bokstäverna inte att presenteras alfabetiskt. Det ställs inga krav att man ska ha läst författaren eller boken ifråga, man kan lika gärna skriva om författare/böcker man är nyfiken på.

När det gäller Nobelpristagarna är det givetvis Nobelpristagarna i litteratur som avses. När det gäller Nobelpriskandidaterna, dvs era förslag på kommande Nobelpristagare gäller i denna utmaning (liksom för Svenska Akademien) kriteriet att författaren skall vara nu levande. Det är således ingen idé att försöka med vare sig Kafka eller Astrid Lindgren, hur välförtjänt det än må vara. När det gäller era förslag på Nobelpristagare vill vi också få en liten motivering.

Svara gärna i egen blogg och lämna en kommentar så vi kan läsa om dina favoriter. Det går också bra att lämna svar direkt i kommentarerna. Låna gärna bilden, men var snäll och direktlänka inte.

Läs andra bloggares inlägg om Nobelpriset, Nobelpristagare, Nobelpriskandidater.

Grönkullatösen

Nu har det rödhåriga yrvädret från Avonlea anlänt i min brevlåda. Två av böckerna saknas fortfarande, Drömslottet och Anne på Ingleside. Om ni hittar dessa någonstans får ni gärna hojta till. Visst är böckerna fina? Om böckerna är mest till mig eller till dottern kan man inte så noga veta. Men, de får väl stå i hennes bokhylla, då.

Lite bokprat

I går kom äntligen ett av bokpaketen jag väntat på, men fortfarande har jag inte sett till Anne på Grönkulla, som jag beställt på Bokbörsen. Dessutom kom Vi LÄSER, som jag dock bara hann ögna igenom.

Jag ligger lite efter med att skriva om böcker från Jorden Runtresan, jag har läst ut Översten får inga brev, och hoppas få till något om boken under helgen. Då kommer jag också att ha läst ut Färden genom mangroven. Bolaño anlände idag, jag ser fram emot att börja läsa den.

Nu måste jag sluta vara så slapp och slö när det gäller Martinas klassikerutmaning. Jag lyckades inte läsa vare sig Cranford eller Herta, men Middlemarch vill jag verkligen läsa. Problemet är att jag måste låna den på biblioteket för min pocketversion måste man ha förstoringsglas för att kunna läsa.

Jag har haft lite svårt att hitta bra CD-böcker på slutet. Nattvakten var ju en oerhört bra bok, men den blev lite seg att lyssna på. Huset vid Flon fick jag ge upp för att den blev tråkig; jag tror däremot att den kan vara bra att läsa (och jag har ett pocketex.). Nu lyssnar jag på Vikten av vatten av Anita Shreve. Den är lite svår att komma in i med de olika tidsperspektiven (just perspektivbyte tycker jag är svårare med ljudböcker) men den verkar vara spännande. Jag fick omedelbart en känsla av krypande, annalkande fara när jag började lyssna.

I morgon startar den nya utmaningen, Nobel-alfabetet. Hoppas att ni kommer att delta!

När kommer bussen?

När kommer bussen? av Ryôji Arai, utgiven av Alfabeta Bokförlag.

Författaren och konstnären Ryôji Arai (från Japan) erhöll år 2005 ALMA-priset med motiveringen "... är en bilderboks-konstnär med en alldeles egen lyskraft: djärv, fräck och oförutsägbar." Och efter att ha läst När kommer bussen? kan man inte annat än hålla med.

Boken handlar om en man som väntar på bussen. Under tiden han väntar lyssnar han på musik, tittar på en cykel som åker förbi och passar på att sova under natten. Denna mycket enkla bok speglar verkligen livet; det mesta sker medan vi väntar. När bussen väl kommer är den full och mannen får inte följa med. Han beslutar sig då för att gå i stället.

Texten är mycket enkel och rytmisk, illustrationerna är fantastiska konstverk.


Denna lilla kloka bok uttrycker en livsinställning där man accepterar det som sker, där man tar tillvara tiden på ett konstruktivt sätt och där man hittar olika lösningar utifrån hur situationen ser ut. Denna bok borde läsas av alla föräldrar ... och för barn i ålder 2-4 år.

Booker Prize Shortlist

Här är böckerna som klarade gallringen och därmed fortfarande har chansen att vinna 2009 års Man Booker Prize for Fiction.

A S Byatt The Children's Book
J M Coetzee Summertime
Adam Foulds The Quickening Maze
Hilary Mantel Wolf Hall
Simon Mawer The Glass Room
Sarah Waters The Little Stranger

Jag har inte läst någon av de nominerade böckerna, men har läst annat av Coetzee och Waters. Därför håller jag lite på dem :-.)

Känsloböcker av Lilla O

Våra "känsloböcker" vill Lilla O veta mer om. Och jag svarar gärna.

Berätta om en bok som:

1. fick dig att skratta.
Jag skrattar ganska sällan när jag läser och jag är inte så förtjust i roliga böcker. Erlend Loe är dock ett undantag och jag skrattade högt när Doppler flyttar ut i skogen och blir sambo med en älg.

2. fick dig att gråta.
Däremot gråter jag ofta när jag läser. Senast jag vätte näsduken var när jag läste den underbara Den röda soffan. Allra mest grät jag när jag för många, många år sedan läste Mannen som kunde tala med hästar.

3. gjorde dig riktigt arg.
Jag blev riktigt provocerad av Onåd av Coetzee. Dels blev jag arg på den manlige läraren som förförde/förgrep sig på eleverna, dels blev jag irriterad över den unga kvinnan som på något sätt offrade sig för att försona svarta och vita.

4. fick dig att vilja besöka platsen där den utspelades.
För många år sedan läste jag en roman av James A Michener som handlar om Mexico vid olika tidsperioder. Framför allt en speciell stad beskrivs. Jag blev mycket besviken när jag fick reda på att staden inte existerar.

5. handlar om en historisk tid som du tycker om.
Jag gillar att läsa om de första århundradena i Rom, favoritförfattaren här är Vibeke Olsson.

6. du ångrar att du läste ut.
Jag har slutat läsa ut böcker som inte är bra. Senast jag läste ut något dåligt var när jag läste alla tre böckerna i Milleniumtrilogin.

7. finns i dina tankar trots att det var länge sedan du läste den.
Jag tänker ofta på Henning, Lotten och deras efterkommande i Fogelströms underbara romansvit om Stockholm - Mina drömmars stad.

8. har väntat i bokhyllan riktigt länge.
Snö faller på cederträden av David Guterson får ständigt stå tillbaks för böcker som lockar mer.

9. du inte förstår att så många tycker om.
Stieg Larsson är den mest överskattade författare jag stiftat bekantskap med. Romanerna har usel intrig, fylls i stället ut med sex och sadism, och personskildringarna är pinsamt dåliga.

10. du tycker att alla ska läsa.
Mannen utan öde av Imre Kertész borde läsas av alla p g a att innehållet inte får glömmas och p g a att den håller fantastisk litterär standard.

Månadssummering - Augusti

Lika delar franskt och australiskt blev det under augusti. Kryddat med lite afrikanskt, latinamerikanskt, brittiskt och nordiskt blev detta en mycket fin läsmånad.


Svinalängorna av Susanna Alakoski

En angelägen bok som skildrar ett barns utsatthet och klassamhällets baksida. Romanen är dock inte bara en dyster, tragisk uppväxtskildring. Här finns också utrymme för kamratskap, kärlek och humor. På ett lättläst, engagerande sätt gestaltar författaren ett barns enorma överlevnadsförmåga. Intressant tidsdokument.


Igelkottens elegans av Muriel Barbery

Igelkottens elegans handlar om två, mycket speciella, huvudpersoner och om hur deras liv flätas samman. Renée är en hyperbegåvad och beläst portvakt i ett fashionabelt Parishus. Paloma är en brådmogen 12-åring som är mycket besviken på sin familj och på livet som helhet. Charmerande, satirisk, hejdlöst underhållande och allvarsam.


Svält av Knut Hamsum

Den här romanen är i princip en lång inre monolog, möjligen med vissa självbiografiska element. En ung man kämpar för att överleva och för att etablera sig som författare i Kristiania. Det går inte så bra för honom, han svälter och får hungersdelirium. Han raglar omkring på gatorna, pendlar mellan djup melankoli, aggressiva utbrott och storhetsvansinne.


Tant Theodora av Patrick White

Tant Theodora är ett personporträtt av en människa som aldrig lyckas passa in i samhället eller nå fram till andra människor på djupet. Under barndomen avvisas hon konstant av modern, i ungdomen gifter sig den man hon hyser intresse för med systern och i medelåldern förlorar Theodora till slut helt kontakten med verkligheten. Fantastiskt språk!


Den sista läsaren av David Toscana

Att beskriva vad Den sista läsaren handlar om låter sig inte så lätt göras. Berättelsen speglar något genuint mexikanskt, här gestaltas landets fragmenterade historia, förtrycket under olika härskare och en utarmning av folket. Romanen berättar också om längtan, om döden och om litteraturen. Skriven på ren, avskalad prosa.


Rabbit-Proof Fence av Doris Pilkington

En skildring av tragiska händelser i samband med de vitas kolonisation av Australien. Boken är dels en dokumentär över en historiskt viktig period, dels en biografi om några flickors strapatsfyllda flykt från ett uppsamlingsläger. Berättelsen känns dock platt och trist, trots att handlingen egentligen är spännande och borde väcka mer engagemang.


Nattvakten av Sarah Waters

I Nattvakten får vi möta fyra Londonbor några år efter krigsslutet. Kay var ambulansförare under kriget. Helen lever tillsammans med en kvinna, Julia, och måste dölja detta för omvärlden. Helens arbetskamrat Viv har en affär med en gift man och hennes bror Duncan lever ett mycket trist liv. Alla har de drabbats av kriget på olika sätt.


Den röda soffan av Michèle Lesbre

Den röda soffan är en bok om vänskap, kärlek och livets resor. Den nära vänskapen mellan två kvinnor ur olika generationer skildras med stor ömsinthet. Den romantiska kärleken, den realistiska kärleken, sorgen över förlorade kärlekar och svårigheten att kombinera kärlek och frihet får sin plats. Hoppet om en bättre värld genomsyrar denna fina roman.


Mörkrets hjärta av Joseph Conrad

Mörkrets hjärta är en tung, dramatisk berättelse om den oinskränkta makt de vita tillförskansade sig i samband med kolonisationen av Afrika. Längst inne i mörkrets hjärta längs Kongofloden härskade elfenbensjägaren mr Kurtz, som gjort sig till Gud för "svartingarna". Det här är en obehaglig historia, som tyvärr är ganska tungläst.

Novis på Bokmässan

Bokmässan gör sig påmind i alla olika sammanhang, det är nog verkligen meningen att jag skall dit. Först hade jag sådan tur att jag vann inträdes-biljetter och sedan uppmärksammar jag att jag får en hel del besökare från Bokmässans hemsida. Där upptäcker jag till min glädje att min blogg länkas till, som en av månadens fem bokbloggar, tillsammans med En annan sida, Pocketblogg, Nittonde stolen och Spectatia. Jag tycker allt att jag rör mig i fint sällskap nu för tiden :-)

Jag hade inte planerat att besöka bokmässan förrän jag vann biljetter, detta blir dessutom mitt jungfrubesök på mässan. Tyvärr har jag ingen möjlighet att komma på fredagen och träffa mina medbloggare, men kanske kan det ordnas till nästa år. Jag kommer nog i år mestadels att virra omkring och leta efter Internationella torget, där det mesta av intresse för mig finns. Fram till avresan försöker jag läsa och bilda mig en uppfattning om "mässandet", jag måste erkänna att hela hösten känns lite roligare nu.

Bland twittrare och bloggare föds ständigt nya idéer, den senaste i raden är att skapa en gemensam plattform för att dokumentera allt om bokmässan, Allt om bokmässan, helt enkelt. Här kommer artiklar, inlägg och annat att finnas lättillgängligt för oss alla.

Läs andra bloggares inlägg om Bokmässan.

Tematrio - Sport

Det har varit en hel del sporthändelser den senaste veckan och dessa tycker jag bör uppmärksammas. Jag har dock förstått att sportintresset inte direkt ligger i topp hos bokbloggare, så här kommer det en svår Tematrio.

Berätta om en bok där någon sport, idrott eller ett sportintresse har en betydande plats! (OK, det blir godkänt om ni kan hitta böcker där sport överhuvudtaget omnämns.)

Fever Pitch - En i laget av Nick Hornby är en helt underbar roman om Arsenal och deras fans. Kanske är delar av boken svåra att förstå om man inte fanatiskt älskar fotboll och sitt lag, mig passar den perfekt.

Mexico av James A Michener handlar bl a om tjurfäktning, vilket jag idag definierar som sport (att det är avskyvärt djurplågeri är säkert de flesta av oss överens om). Det som är intressant är att läsa om tjurfäktarna, deras förberedelser och liv.

I Ian McEwans Lördag finns en lång detaljerad beskrivning av en tennismatch mellan huvudpersonen och dennes vän. Troligen är just Ian McEwan den ende som kan skildra en tennismatch så i detalj, utan att tråka ut mig.


"Instruktioner"

Låna gärna bilden om ni vill, men ladda upp den på egen eller er bloggvärds server. Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!