onsdag 20 januari 2010

Nabokovs Lolita

Halvvägs in i Lolita är jag närmast förstummad. Jag har ju läst rekommendationer av personer, vars åsikt jag har respekt för, men jag hade ingen aning. Jag hade ingen aning om att man kunde skildra så vidriga saker som total egoism och pedofila böjelser med ett så frapperande elegant språk att jag (nästan) blir bortkollrad. Jag har naturligtvis i yrket träffat både utsatta barn och förövare, men aldrig någon som så tydligt kunnat förmedla pedofilens tankesätt, undanmanövrar och falsifikationer. Jag måste helt enkelt stämma in i hyllningskören: läs denna roman.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar