Sammanfattning - Nordamerika

Under oktober månad har vi besökt USA och Kanada. Själv har jag haft svårt att hålla mig till de utvalda böckerna (trots eller kanske p g a att jag valt dem själv), men jag har sett i bloggosfären att en del av er läst troget :-) Här kommer (allteftersom) direktlänkar till alla resenärers inlägg om böcker från resstoppet. Lämna gärna länkar till era inlägg i kommentarerna så blir det lättare för mig att hitta dem. Glöm inte att besöka, läsa och diskutera hos varandra.

Om Och var hör du hemma? har följande resenärer skrivit:

Lyrans Noblesser
Och dagarna går
Tekla Maräng en livsnjutarblogg
Violens boksida


Om Kärlek, vänskap, hat har följande resenärer skrivit:

Lyrans Noblesser
Två träd i en bokskog
Violens boksida


Om Illusionernas bok har följande resenärer skrivit:

Bokstavelig talt
Tekla Maräng en livsnjutarblogg
Theresans


Sammanfattningar om resstoppet har skrivits av:

Camillas blogg
Enligt O
Lyrans Noblesser


Om andra intressanta böcker från området har följande resenärer skrivit:

Tekla Maräng en livsnjutarblogg

Vänligen puffa på mig om jag missat någon.

Mitt resstopp i Nordamerika

Resstoppet i Nordamerika präglades av en stark lust att läsa andra böcker än de jag själv valt ut. Och när det gäller bokval väljer jag ofta att följa lustprincipen. Därför valde jag bort Auster och läste i stället Mavrikakis och Jong.

Och var hör du hemma? av Anne Tyler (USA)

De två koreanska babyflickorna anländer sent på kvällen till flygplatsen i Baltimore, där de tas emot av de blivande föräldrarna. Trots att de båda familjerna inte har något gemensamt inleds här en långvarig vänskap. Och var hör du hemma? är en humoristisk, emellanåt satirisk, berättelse som belyser den amerikanska livsstilen och skildrar kulturkrockar. Författarens styrka är att skildra det vardagliga, hon är de små medlens mästare.


Kärlek, vänskap, hat av Alice Munro (Kanada)

Denna novellsamling innehåller nio noveller, som handlar om kvinnors liv, drömmar, förhoppningar och sorger. Relationer är i fokus och Munro gestaltar hur kvinnornas val påverkar livets gång. Tonfallet präglas av svårgripbar melankoli, närhet och realism. Tempot är lite dröjande och språket precist. Novellerna speglar det oförutsägbara, det mänskliga. Munro porträtterar sina huvudpersoner med sådan skärpa att man upplever dem som vänner.


Här är några fler nordamerikanska böcker jag läst under året, som jag gärna vill rekommendera.

Himlen i Bay City av Catherine Mavrikakis (Kanada)

Amy växer upp i en liten amerikansk håla, där hon kämpar för att skapa en identitet trots att hennes bakgrund hålls hemlig. I romanen skildras hur man aldrig kan befria sig från historien. Handlingen och språket präglas av tonårens besinningslösa vrede och en kompromisslös tolkning av omvärlden. Man blir både omskakad och utmattad av mötet med Amy. Kort sagt handlar Himlen i Bay City om människans behov av att vara någon och tillhöra ett sammanhang.


Penelopiaden av Margaret Atwood (Kanada)

I Penelopiaden återberättar författaren Homeros äventyrsfyllda myt om Odysseus, sedd utifrån ett kvinnligt perspektiv. Vi får lära känna hustrun Penelope redan i hennes ungdom, vi får följa hennes möte med den blivande maken och flytten till Ithaka. Penelopiaden är en skickligt vävd gestaltning av kvinnans situation både under antiken och i samtiden. Språket är enkelt och precist, berättelsen engagerande och temat intressant.


Vägen av Cormac McCarthy (USA)

En far och hans son vandrar genom ett svartbränt landskap, så gott som allt liv på jorden är utsläckt, mörker råder. I denna postapokalyptiska värld överlever den starke, här finns inte längre lagar och moral. Vägen är en oerhört gripande berättelse om en far och hans son och en fruktansvärd skildring av livet efter jordens undergång. Stämningen är suggestiv, närmast hypnotisk i sin tomhet, författaren har vävt en väv så tät att man blir helt instängd i den.


Vad jag älskade av Siri Hustvedt (USA)

Vad jag älskade handlar om vänskapen mellan två män - Leo och Bill - om deras äktenskap och deras söner. Inledningsvis ger boken ett rätt så pretentiöst intryck, men det kommer en vändning i handlingen och därefter är romanen helt lysande. Författarens styrka är framför allt att på ett lyhört sätt gestalta den vanliga människan med hennes rädslor, styrkor och brister. Det här är en oerhört fin skildring av livets svårigheter och glädjeämnen.


Påminnerskan av Anne Tyler (USA)

Anne Tyler är en av mina favoritförfattare och en mycket pålitlig sådan. Hennes romaner är skickligt komponerade, hon formar sina huvudpersoner med sympatisk värme och varsamhet. Texterna är lättlästa och innehåller mer klokheter än man i förstone inser. Berättelsen om pensionären Liam, med sin partiella minnesförlust, är underfundig och underhållande. Romanen kan beskrivas som en utvecklingsroman, som utspelar sig i pensionsåldern.


Den store Gatsby av F Scott Fitzgerald (USA)

"Gatsby" är en av den moderna litteraturens mest uppmärksammade romaner, känd för skildringen av den dekadenta tidsandan efter första världskrigets slut. Romanen innehåller också ett porträtt av en kompromisslös man som förtärs av kärlekslängtan. Detta är en läsvärd klassiker, som stannar kvar hos läsaren länge efter att de sista tonerna klingat ut. "Som båtar mot strömmen kämpar vi framåt och drivs ständigt tillbaka till det förflutna."


Easter Parade av Richard Yates (USA)

"Ingen av systrarna Grimes skulle få ett lyckligt liv, och i efterhand föreföll det alltid som om problemen började med föräldrarnas skilsmässa. Denna inträffade år 1930, då Sarah var nio och Emily fem." I romanen får vi följa systrarna Emily och Sarah från 1930- till 1970-tal. Skildringen av den amerikanska medelklassen och förändringen över tid är intressant. Författarens styrka är att gestalta kvinnor på ett mycket inkännande sätt.


Mörkt vatten av Joyce Carol Oates (USA)

På väg hem från en fest kör den berusade senatorn ner i vattnet. Medan han lyckas ta sig ur bilen, sitter hans unga följeslagerska fast. Rasande kritisk är författaren mot överhetens cyniska utnyttjande och den undergivnas lojalitet och offervilja. Omkvädet "det mörka vattnet fyllde hennes lungor och hon dog" väcker fasa, man värjer sig mot det man vet ska komma. Det här är en skrämmande bra roman, en roman man sträckläser med hjärtklappning.


Rädd att flyga av Erica Jong (USA)

Rädd att flyga kallas ofta feministbibel, den är en utvecklingsroman och en modern klassiker. Den neurotiska Isadora försöker hitta sig själv och sin (kvinno)roll genom att flacka runt i Europa, ha mycket sex och dricka sig berusad varje dag. Liksom alla klassiker rymmer den här romanen många bildande element, här refereras både till litteratur och psykoanalys. Romanens styrka är bland annat dess dräpande beskrivningar av männens domäner.


Lark & Termite av Jayne Anne Phillips (USA)

En ung man stupar i Korea, samtidigt som hans son föds med en omfattande funktionsnedsättning i USA. I skärningspunkten mellan liv och död får fadern och sonen kontakt. Romanen innehåller nyanserade och psykologiskt trovärdiga personteckningar. Författarens osentimentala skildring av ett hårt vardagsliv, kombinerat med närmast magiska, symboliska inslag i gränslandet mellan liv och död, gör läsningen av boken till en av årets höjdpunkter.

Rädd att flyga

Rädd att flyga av Erica Jong, utgiven av Norstedts, 2010.

Isadora reser med sin make Bennett till en psykoanalytikerkonferens i Europa. Resan är påfrestande, Isadora är flygrädd. Inte blir situationen bättre av att ett antal av hennes tidigare analytiker finns med på planet. På konferensen blir Isadora blixtförälskad i, närmast besatt av, en av föreläsarna, Adrian Goodlove. Efter mycket velande hit och dit lämnar Isadora sin man för att resa runt i Europa med Adrian. Kringflackandet i Europa präglas av Isadoras ambivalens, hennes depression och ett intensivt alkoholintag. Dessutom har paret sex på alla tänkbara sätt, sexet är dock inte så okomplicerat som Isadora hoppats på. Det "knapplösa knull" (det fulländade sexet, vars förutsättningar är att man inte egentligen känner varandra) hon fantiserat om kanske inte existerar...?

Rädd att flyga är i utvecklingsroman av ett lite annorlunda (åtminstone när det begav sig) slag. Romanen innehåller två tidsperspektiv, vi får följa Isadora i ett kaotiskt nu, samtidigt som hon berättar för sin älskare om sitt tidigare liv. Berättarrösten är mycket naken (på många plan) och självutlämnande. Att läsa Rädd att flyga är att lära känna Isadora på djupet.

Rädd att flyga är en modern klassiker och den förtjänar verkligen epitetet klassiker. Som i alla klassiker rymmer den här romanen många bildande element. Huvudpersonen Isadora är mycket begåvad och beläst och hon väljer gärna partners som briljerar med sin kunskap. Romanen innehåller därför mängder av litterära och psykoanalytiska referenser. Som psykolog roas jag kanske mer än genomsnittet av polemiken mellan en freudian och en laingian. Det är ju alltid roligt att känna att man är med på banan.

"Livet var en lång sjukdom som psykoanalysen skulle bota. Man kanske inte blev botad, men förr eller senare skulle man ju ändå dö." (sid 181)

Det som framför allt slår mig då jag läser Rädd att flyga är författarens underbara humor. Eftersom jag inte är någon varm anhängare av den sortens psykoanalytiska reduceringar som många av analytikerna i boken förespråkar (oidipuskomplex, penisavund o s v) fnissar jag ofta åt författarens dräpande kommentarer. Även hennes skildring av den misslyckade konstnären får mig att glatt fnissa:

"Det finns ingenting bittrare än en misslyckad konstnär. Energin finns kvar, men eftersom den inte får utlopp imploderar den som en brakfis av raseri och svärtar ner alla själens inre fönster." (sid 200)

Rädd att flyga utspelar sig under en tidsperiod då kvinnorna tröttnat på att deras livsvillkor totalt dikterades av männen. Det är en roman om kampen mellan könen, en kamp som till stor del utspelar sig i sänghalmen. Men trots att Isadora är sexuellt frigjord sitter hon tankemässigt fortfarande fast i kvinnofällorna. Kan man ha en nära relation och ändå uppleva frihet? Är det inte kvinnans lott att föda och göda barn? Måste man inte ha en man för att känna sig trygg?

"Man behöver inte slå en kvinna om man kan få henne att känna dåligt samvete." (sid 176)

Rädd att flyga är fylld av sexscener, som var chockerande då romanen först kom ut. Idag är de ingenting man höjer ögonbrynen för, dock kan jag tycka att de blir väl många och tämligen enformiga. På den sexuella revolutionsskalan ligger jag såpass mycket efter författaren i tid att jag aldrig upplevt samma behov av frigörelse. Redan under min tonårstid (sent 70-tal) gjorde flickorna mestadels som de själva ville. Vi skrev dessutom glatt mycket fantasifulla berättelser som vi skickade till dåtidens aktuella "herrtidningar". Jag kan dock se ett stort behov av en ny sexuell revolution. I mitt arbetet möter jag tyvärr ofta unga flickor/kvinnor med stora svårigheter att hantera den variant av (manligt) porrifierad "valfrihet" som nu står till buds.

Sammantaget är Rädd att flyga en klassiker värd att läsas i skenet av dess strävan efter jämlikhet mellan könen. Det är dessutom helt enkelt en mycket rolig roman.

Ett fotbollsligt dilemma

Första intrycket av Atlantens mage av Fatou Diome är av något annorlunda karaktär. Ofta känner jag ganska snabbt på mig om jag kommer att gilla en bok, eller inte. Här är det en helt annan frågeställning som stjäl fokus. Boken inleds nämligen med att de båda huvudpersonerna tittar på fotboll, närmare bestämt på semifinalen mellan Italien och Holland i EM 2000. Och de håller på Italien! Mitt hjärta nästan brister när jag läser detta, mitt älskade Holland förlorade nämligen denna match på straffsparkar. Detta vållade mig stor smärta. Att försöka förhålla sig till huvudpersoner som inte är "med i mitt lag" är inte det lättaste.

Som tur är beundrar huvudpersonen allra mest Paulo Maldini, och det kan jag lätt leva med. Maldini är en av min "idoler" också. Han spelar i världens bästa, och mest älskade klubblag, AC Milan och han är den trogna spelartypen (d v s han har inte tidigare spelat i det lägsta av lag, Inter). Möjligen kommer jag att kunna ta till mig huvudpersonerna trots att vi inte har samma favoritlag, men det blir inte så lätt ska ni veta. Och ja, jag vet att han (Maldini, alltså) är snygg, det är inte därför jag gillar honom, det begriper alla som älskar fotboll.

Bokgeografi - Finland

Mer Bokgeografi från Enligt O. Denna vecka vill O att vi besvara följande frågor/uppmaningar:

1. Berätta om en bok du läst som utspelar sig i Finland eller är skriven av en författare med anknytning dit.
Finsk-estniska Sofi Oksanen vinner välförtjänt fina priser för sina böcker. Stalins kossor handlar om tre generationer kvinnor och deras livssituation. Via tillbakablickar får vi lära känna Annas mor och mormor och ta del av familjens historia i det kommunistiska Estland med hot, repressalier och transporter till Sibirien. Anna växer upp i Finland och tvingas dölja sin bakgrund, vilket leder till att hon utvecklar ätstörningar och svårigheter med närhet. Osäkerhet, rädsla, vrede, underlägsenhet och sorg gestaltas nyanserat.

2. Berätta om en författare som på något sätt har anknytning till Finland. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.
Tove Jansson föddes i Helsingfors och växte upp i ett konstnärshem. Hon är framför allt känd för sina böcker och tecknade serier om mumintrollen. Huvudpersonen i muminberättelserna är ofta det nyfikna Mumintrollet. Andra viktiga figurer är den generösa muminmamman, den självupptagne muminpappan, den fåfänga Snorkfröken, den ilskna Lilla My och mumintrollets bästa vän Snusmumriken. Historierna handlar ofta om att hantera katastrofsituationer och de utspelar sig vid havet. Tove Jansson är en fantastisk skildrare av människans behov av att bli sedd och uppskattad.

3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till Finland, som du inte läst, men är nyfiken på.
Proletärförfattaren Väinö Linna är främst känd för sin roman Okänd soldat, och denna är ytterligare en i raden av olästa böcker i min bokhylla. Jag tycker om arbetarförfattare och skulle nog tro att detta är en bok i min smak.

Oemotståndligt

Trots den enorma mängden olästa böcker som trängs i bokhyllorna, förmår jag inte avstå från nya köp. Vissa böcker lockar mig så starkt att jag inte har en chans att stå emot. Som tur är finns det många skäl att göra slag i saken och klicka hem lite från Bokus. Här är de tre senaste tillskotten i boksamlingen, visst är de vackra :-)

Och var hör du hemma?

Och var hör du hemma? av Anne Tyler

De två koreanska babyflickorna anländer sent på kvällen till flygplatsen i Baltimore, där de tas emot av de blivande föräldrarna. De två adoptivfamiljerna har inget gemensamt, inget utom barnen. Familjen Yazdan är ett ungt par med rötter i Iran. Mamman Ziba börjar att arbeta tämligen snart efter att dottern kommit och farmor Maryam tar då hand om flickan. Maryam har bott i USA sedan lång tid, men hon känner sig ännu som en främling i landet. Familjen Donaldson är ett något äldre par, som har läst på om allt som är viktigt att tänka på vid en adoption. Mamman Bitsy är noga med att klä dottern i koreanska högtidskläder och man firar ankomstdagen med dunder och brak. Hon vet att anknytning är viktigt och planerar att stanna hemma med dottern under lång tid. De båda familjerna lär känna varandra och umgänget blir alltmer intensivt då döttrarna blir äldre.

Och var hör du hemma? är en humoristisk, emellanåt satirisk, berättelse som belyser den amerikanska livsstilen och skildrar kulturkrockar. Maryams liv står i fokus, vi får ta del av hur hennes äktenskap arrangerades och hur hennes liv sedan blev efter emigrationen till USA. I kontrast till den bullriga familjen Donaldson framstår Maryam som mycket kultiverad, försiktig och tillbakadragen.

Anne Tylers styrka är att skildra det vardagliga. I hennes romaner finns sällan några omvälvande händelser eller stora överraskningar. Hon är de små medlens mästare. Styrkan ligger i hennes förmåga att nyanserat porträttera lite udda människor, utan att de blir till karikatyrer. I Och var hör du hemma? är framför allt porträtten av Maryam och Bitsy intressanta. Maryam är något av en främmande fågel, men allteftersom man lära känna henne blir hon lättare att förstå och mindre "exotisk". Bitsy är en tämligen beskäftig kvinna. Bitsy arrangerar potträningsfester, hon lagar vegetarisk mat och vurmar för allt som kan kallas etniskt. Hon vill vara till hjälp, men råkar ofta uttrycka sig nedsättande och kränkande. Mötena mellan de båda kvinnorna blir intensivt laddade och ibland konfliktfyllda.

Anne Tyler är en av mina favoritförfattare, tidigare i år avnjöt jag hennes roman Påminnerskan. Men även om Och var hör du hemma? har många positiva egenskaper lämnar den mig ändå med en viss besvikelse. Jag saknar verkligen här en mer mångfacetterad skildring av hur Donaldsons tänker och funderar kring sitt val att låta dottern behålla sitt koreanska namn (medan Yazdans ger dottern ett iranskklingande namn), kring deras fokus på koreansk kultur o s v. Jag vet ju av erfarenhet att det ligger oerhört mycket tankar, och en hel del oro, bakom de här besluten för så gott som alla adoptivfamiljer och jag hade gärna velat få detta mer nyanserat belyst.

Sammantaget är detta således en skickligt komponerad berättelse om kulturkrockar, den amerikanska livsstilen och utanförskap. Den saknar dock en del dimensioner när det gäller adoptioner.

Neg i USA

Jag vill inte! Neej, jag vill inte alls! Det brukar, mestadels, vara dottern som uttalar meningar som dessa, men just nu är det jag. Och det jag inte vill, det är att läsa Paul Auster. Jag känner mig bara neg, neg, neg. Och då är det naturligtvis ganska dumt att börja läst just Paul Auster. Så han får finna sig i att bli oläst ännu ett tag, i stället läser jag Erica Jong. Sedan är det äntligen dags att resa tillbaks till Afrika, där känner jag mig litterärt så hemmastadd (trots att jag egentligen inte alls läst mycket från denna stora kontinent). Jag ser verkligen fram emot att läsa Ama Ata Aidoo, Nuruddin Farah, Assia Djebar och Fatou Diome.

Hur går det för er andra resenärer? Finner ni er tillrätta i Nordamerika?

Kärlek, vänskap, hat - repris

Kärlek, vänskap, hat av Alice Munro, utgiven av bokförlaget Atlas, 2009.

Denna novellsamling innehåller nio noveller som handlar om kvinnors liv, deras drömmar, förhoppningar och sorger. Novellerna sätter relationer i fokus och gestaltar hur kvinnornas val, men även slumpen påverkar livets gång. I somras erhöll Alice Munro Man Booker International Prize, med motiveringen: "Alice Munro är mest känd som novellförfattare, och hon fyller varje berättelse med mer djup, vishet och precision än de flesta romanförfattare lyckas med på en hel livstid. Att läsa Alice Munro är att lära sig någonting man aldrig tänkt på förut." Det är sällan jag läst en motivering som så på pricken överensstämmer med min egen läsupplevelse.

Kärlek, vänskap, hat handlar om kvinnors liv, om kärlek, otrohet och hat. I flera av novellerna granskas äktenskapet och utfallet av denna granskning är inte särskilt positiv. Ofta beskrivs hur kvinnor måste anpassa sig för att passa in i mönstret. Men Munros kvinnor anpassar sig sällan, de ställer krav och försöker skapa liv som passar dem. Samtidigt uttrycks ofta en längtan efter närhet och kärlek.

Tonfallet i novellerna präglas av svårgripbar melankoli, stor närhet och realism. Tempot är långsamt, lite dröjande och språket precist. Novellerna speglar det oförutsägbara, det slumpmässiga, det mänskliga. Handlingen utspelar sig i småstäder kring Ontario, Kanada, och miljöerna skildras på ett sätt som skapar detaljerade inre föreställningar hos läsaren. På ett mycket begränsat sidantal porträtterar Munro sina huvudpersoner med sådan skärpa att man som läsare upplever dem som nära vänner, man engagerar sig i deras livsöden och blir delaktig i berättelserna.

Jag brukar inte vara så förtjust i novellsamlingar, men Alice Munros tillhör definitivt undantagen. Jag hoppas att Peter Englund någon gång i framtiden kommer att säga hennes namn, en torsdag i oktober.

Tematrio - Läsning

Alla är vi läsare av skönlitteratur, men de flesta av oss läser säkert dessutom något mer. Visst läser ni även tidningar, löpsedlar och på mjölkpaketen? Berätta om tre saker ni läser utöver skönlitteratur.


1. Även om det kanske räknas som skönlitteratur (?) måste jag så klart berätta att jag läser mängder av böcker för dottern. Hon tycker om bilderböcker, men är på väg att ta klivet in i kapitelböckernas värld. Just nu är det Nalle Puh som gäller, andra favoriter är Lotta på Bråkmakargatan, Mamma Mu och Pelle Svanslös.

2. Jag läser även en del facklitteratur i jobbet, det mesta just nu handlar om olika funktionsnedsättningar och hjärnskador. En riktigt bra bok är Jag har en sjukdom men jag är inte sjuk som är sammanställd av Christina Renlund. I den berättar ett antal ungdomar om hur det är att leva med muskelsjukdomar. Det här är en bok om allt som är viktigt i livet.

3. När jag inte bloggar läser jag andra bloggar och en del annat om litteratur på nätet. Jag läser recensioner och andra artiklar i t ex DN och SvD och jag läser ofta på min favoritsida Macondo.


"Instruktioner"

Låna gärna bilden om ni vill, men ladda upp den på egen eller er bloggvärds server. Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Bokgeografi - Japan

Mer Bokgeografi från Enligt O. Denna vecka vill O att vi besvara följande frågor/uppmaningar:

1. Berätta om en bok du läst som utspelar sig i Japan eller är skriven av en författare med anknytning dit.
När Fågel får det hemska beskedet att hans nyfödde son har hjärnbråck blir han lamslagen och, enligt gamla mönster, söker han fly verkligheten på olika sätt. Han börjar dricka och han tar upp kontakten med en gammal flickvän. Mardrömmen av Kenzaburo Oe har en febrig, desperat karaktär, som gör läsaren uppskakad och upprörd. Romanen innehåller ett fantastiskt porträtt av en rädd människa.

2. Berätta om en författare som på något sätt har anknytning till Japan. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.
Kuauo Ishiguro föddes i Nagasaki och flyttade som barn till England. Jag har en av hans böcker i bokyllan, Never let me go, den är tyvärr ännu oläst. Inte heller Återstoden av dagen har jag läst, men jag har sett den underbara filmatiseringen vid ett par tillfällen. Ishiguro är en författare jag ser fram emot att läsa.

3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till Japan, som du inte läst, men är nyfiken på.
Haruki Murakami är en annan japan jag är nyfiken på. Hans - på många sätt - största romaner är Kafka på stranden och Fågeln som vrider upp världen. Jag är dock lite tveksam till böcker i tegelstensformat och har valt att i stället införskaffa Norwegian wood. Målsättningen är att läsa den under nästa år.

Bokbilder

Här kommer bilder på de böcker som ingår i nästa års Jorden Runt-resa. Resan inleds första februari, mer information kommer närmare avresedagen.

Februari


Mars


April


Maj


Augusti


September


Oktober


November

Himlen i Bay City

Himlen i Bay City av Catherine Mavrikakis, utgiven av SEKWA, 2010.

Amy växer upp i den lilla staden Bay City i Michigan under 60- och 70-talet. Hon bor tillsammans med sin moster, morbror, kusin och mor i ett hus av blå korrugerad plåt under en dyster, grålila himmel. Amy är ett oönskat barn, hon lyckas aldrig ersätta den äldre systern Angie som dör i späd ålder. Amy är dessutom en flicka som saknar en stabil identitet och ett inre sammanhang. Moderns bakgrund hålls hemlig, men på något sätt förstår Amy i alla fall att något horribelt hänt. I drömmarna visar sig de äldre generationerna och så småningom får Amy bekräftelse på att alla hennes tidigare släktingar gasats i Auschwitz. Vi får, framför allt, följa Amy under några viktiga dagar i samband med hennes 18-årsdag och ta del av de ohyggliga händelser, som utspelar sig under denna korta tidsperiod. Familjens hus brinner och fler människor stiger till skyn i form av aska.

Det finns flera intressanta teman i romanen, själv berörs jag mig mest av de som rör Amys psykiska hälsa. Tematiken i Himlen i Bay City påminner om den i Stalins kossor av Sofi Oksanen. Båda författarna skildrar på ett lyhört sätt vad som händer unga flickor, som växer upp i en omgivning som förnekar deras ursprung och identitet. Mavrikakis tar dock det hela ytterligare ett steg genom att skildra huvudpersonens psykotiska sammanbrott. Amys ensamhet och sökande efter närhet skildras med tonåringens lite coola inställning, här finns inget gnäll och gny, bara en tuff tjej som tar droger och ligger runt. Det är alltid Amys egen röst vi hör och Amy berättar om sitt liv utan att vädja till läsaren om att bli förstådd, hon kräver bara att bli sedd. Detta ger ett mycket naket intryck som får mig att vilja hålla Amy i famnen (hon skulle dock bli skitarg om hon kunde läsa detta). Amy växer upp under samma tidsperiod som jag, referenserna till tidsspecifika händelser blir därmed extra betydelsefulla för mig. Amy har fått mig att börja lyssna på Alice Cooper - igen.

Vidare skildrar Mavrikakis på ett mästerligt sätt hur ett trauma överförs från en generation till nästa och hur man aldrig kan befria sig från historien. Det här är ett intressant tema för mig, som har arbetat som psykolog med traumatiserade flyktingar. Många gånger har jag erfarit att barn som "klarat sig undan" kriget ändå visar tecken på trauma, just för att deras föräldrar blivit traumatiserade.

"Invandrare av den andra generationen är fördömda. Det tar flera århundraden att hämta sig från sin familjehistoria." (sid 208)

Mycket påtaglig är även författarens gestaltning av den skam och skuld som de överlevande aldrig lyckas göra sig fria från.

"Det är vad åldrandet innebär: att bättre förstå skammen i att tillhöra de levande och att inte ha någon annan tröst än att döden som stadigt närmas sig ska utplåna det skändliga i att leva." (sid 217)

Det här är en roman som måste upplevas "på plats", inga recensioner i världen kan förmedla upplevelsen av att ta del av denna, bitvis smärtsamma, berättelse. Handlingen och språket präglas av tonårens besinningslösa vrede och en kompromisslös tolkning av omvärlden. Man blir som läsare både omskakad och utmattad av mötet med Amy. Texten är fylld av bitsk humor, våldsamma vredesutbrott och dyster melankoli.

"En hemlighet har äntligen blivit tagen med våld. Den himmelska mödomshinnan har spruckit och Guds inälvor har äntligen brustit. Det stinker." (sid 114)

"Vi är dömda till den himmel som vi i vår galenskap och löjliga inbilskhet påstår att vi inte tror på." (sid 146)

Sammantaget handlar Himlen i Bay City om människans behov av att vara någon och tillhöra ett sammanhang. Utan tillhörighet trasas människan samman. Romanen handlar också om de fruktansvärda brott mot mänskligheten som utfördes av nazisterna och visar oss hur de här händelserna lever vidare inom oss än idag. Texten i romanen är enkel, drastisk och fylld av vrede. Det går inte att undkomma denna berättelse när man väl börjat läsa. Himlen i Bay City är den bok som påverkat mig mest under det gångna läsåret, missa den inte!

Kapitelpaket

Dottern börjar verkligen gilla kapitelböcker, men det är inte så lätt att hitta de som passar för lite yngre barn. Jag har dock rätt höga förhoppningar på innehållet i dagens fina bokpaket.


Vitnos det lilla russet av Marie Louise Rudolfsson är första boken i en serie om den lilla ponnyn. Självklart är det dags att börja köpa hästböcker till tösen.

Marias lilla åsna av Gunhild Sehlin hoppas jag kan bli en fin bok att läsa till jul och ett bra sätt att prata om den lilla familjen som begav sig till Betlehem.

Jag, mamma och Socka Musen av Anna Toss tycks innehålla massor av fantasifulla äventyr, den blir nog spännande att läsa.

Dagspöket av Wieslander och Tomas Wieslander beskrivs som mycket rolig för barn i alla åldrar. Det låter ju lovande.

Lillebror och Billan av Jujja och Tomas Wieslander innehåller korta kapitel och passar därför lite yngre barn som vill prova kapitelböcker. Dottern kommenterade genast att de brukade läsa om Lillebror på dagis och hon kunde berätta om flera episoder.

Håkan Bråkans skrattbok av Anders Jacobsson och Sören Olsson ska vi läsa när vi verkligen vill bli roade.

Tipsa gärna om fler kapitelböcker för barn i 5-6-årsåldern, tack!

Kritiker och bloggare

Det förekommer en hel del diskussioner i gammelmedia om bokbloggarnas roll inom den kulturella sfären. Ofta uttrycker man sig ganska förklenande om oss, vi ägnar oss åt att gruppkramas och vi tittar storögt på våra författaridoler. Den här diskussionen poppar också upp med jämna mellanrum på olika bokbloggar; älskar vi för mycket, sågar vi för lite? Ibland sägs även från kritikerhåll att det är bra att vi finns, för då får kritikerna mer utrymme att ägna sig åt finkulturen. Oj så mycket jag tycker om allt detta, vi får se hur mycket jag orkar bena ut i detta inlägg.

Jag och de allra flesta (kanske alla?) bokbloggarna läser på fritiden och får inte betalt. Möjligen kan vi ses om "köpta" när vi skriver om böcker vi fått av förlagen. Och visst är det så att de allra flesta inläggen hyllar böcker, vi bloggar ju för att vi gillar böcker. Själv läser jag inte ens ut böcker som jag inte tycker är bra, därför finns här i princip inga negativa recensioner på den här bloggen. Men visst finns det negativa recensioner, även på bokbloggar. Den stora skillnaden mellan oss och kritikerna tror jag dock mer har att göra med vilket språk man använder. En kritiker använder sig av ett professionellt språkbruk, därför innehåller deras recensioner sällan översvallande glädjeyttringar över att ha fått möjlighet att läsa en av århundradets bästa böcker. Deras beskrivningar och analyser är helt klart mer blodfattiga än bloggarens.

Huruvida man kan säga att vi recenserar vet jag inte, kanske finns det regler för hur recensioner ska se ut, som vi inte uppfyller. Jag brukar i alla fall kalla de lite längre texter jag skriver om enskilda böcker för recensioner, rätt eller ej. Däremot kan jag naturligtvis inte recensera en roman på samma sätt som en utbildad, erfaren kritiker kan. Jag kan förstå kritikers irritation över alla diskussioner om att de inte längre behövs och över att de jämställs med bokbloggare. Jag har studerat psykologi i 5 år, är legitimerad psykolog och har arbetat som psykolog i 17 år. Jag blir irriterad när människor säger att de "fick lov att vara lite psykolog" när de lyssnat och möjligen tröstat/kommit med goda råd, när en vän varit ledsen/upprörd. Att vara psykolog är något helt annat, något som faktiskt baserar sig på vetenskap och metodik. På samma sätt är det naturligtvis inte samma sak att blogga om böcker för nöjes skull och att skriva som utbildad litteraturkritiker. Däremot behövs både lekmän och professionella, både inom mitt område och inom kulturvärlden.

Men, att bokbloggare enbart skriver om populärlitteratur kan jag verkligen inte hålla med om. Det finns ganska många bokbloggare som skriver om kvalitetslitteratur av olika slag. För att citera Bokmania vill jag slå fast att bokbloggare skriver "om böcker utan bäst-före-datum". Vi bloggar om det som är nytt, om gamla klassiker och allt däremellan.

Vad gäller just det där med att gruppkramas blir jag lite perplex. När man tittar på de större tidningarnas urval av böcker att recensera och även recensionernas innehåll slås man av hur samstämmiga de är. Jag tycker nog att gammelmedia ägnar sig minst lika mycket åt att gruppkramas som vi bokbloggare gör.

Buddenbrooks - filmen

Buddenbrooks är ett påkostat kostymdrama som baserar sig på Nobelpristagaren Thomas Manns roman, med samma namn. Här skildras tre generationer av den mäktiga familjen Buddenbrook, en köpmannafamilj bosatt i Lübeck. Vi får följa familjens vedermödor och glädjeämnen under 1800-talet och se dess glanstid och dess undergång.

Jag brukar uppskatta kostymdramer och släktsagor, men den här filmen blir undantaget som bekräftar regeln. Trots att berättelsen ursprungligen, sannolikt, är mycket bra, blir det platt fall i filmen. Man hinner inte alls lära känna huvudpersonerna, deras drivkrafter blir mycket schematiskt gestaltade och deras ageranden omöjliga att förstå och relatera till. Det här är urtypen av film där man i stället bör läsa boken. Och det tänker jag göra.

Hälsans diktatur

När jag gick på gymnasiet skrev jag en uppsats med titeln En grund själ i en sund kropp, där jag kritiserade utseendefixering och ensidig strävan efter fysisk hälsa. Om jag hade haft extraordinär förmåga att skriva kanske min uppsats kunnat utmynna i en fantastisk dystopi, i likhet med Juli Zehs Corpus Delicti. Men, tyvärr är jag inte någon extraordinär skribent, jag får nöja mig med att vara en suverän läsare :-) Och nöjd, det blir jag när jag läser just Corpus Delicti, en framtidsskildring som gestaltar hur livet, eller rättare sagt existensen, ser ut i en värld som är en hälsodiktatur. Sjukdomar är utrotade, men så är även människans fria val av kärlekspartner och livsstil. Jag är hittills (halvvägs) mycket imponerad av författarens förmåga att med små medel skapa rappa dialoger och en värld som består av övervakning och kampen för att få vara sjuk.

Litteratur - Jorden Runt 3

Att leta böcker och planera en resa är perfekta verksamheter när man är hemma och är sjuk. Under gårdagen surfades det flitigt och söktes efter nya, intressanta författarskap från hela världen. Jag har som vanligt försökt få till en blandning, där det bör finnas något för alla. Här finns Nobelpristagare blandade med mordgåtor. Här finns klassiker och här finns sprillans nya romaner. Med ett par undantag (Oscar & Lucinda och Aké) finns böckerna i handel nu och många av dem finns i pocketversion.

När jag sätter ihop litteraturlistorna försöker jag att varje gång introducera något nytt. Förra gången var nyheterna en essä (Hur man botar en fanatiker), ett seriealbum (Persepolis), en ungdomsroman (Boktjuven) och två novellsamlingar (Den indiske tolken och Kärlek, vänskap, hat). Även i år finns en ungdomsbok (Pojken i soffan), en novellsamling (Båten) och en icke-skönlitterär bok (En historia om läsning). Nytt för i år är att det finns en lyriksamling med på litteraturlistan - Här av Wisława Szymborska (säljs just nu till bra pris på Bokus).

Tanken med läsutmaningen är som vanligt att vi ska läsa samma böcker. Men ibland kan det ju vara så att man läst alla böcker jag föreslår (eller tycker att de verkar riktigt dåliga) och då väljer man så klart själv en bok från området. Man kan även hoppa av och på utmaningen som man vill, det är ju det som är unikt för virtuella resor. Mer detaljer om själva utmaningen kommer senare.

Östeuropa
Ingen konst - Péter Esterházy (Ungern)
En munter begravning - Ljudmila Ulitskaja (Ryssland)
Här - Wislawa Szymborska (Polen)

Mellanöstern
Huset vid moskén - Kader Abdolah (Iran)
Sju stenar till den otrogna hustrun - Vénus Khoury-Ghata (Libanon)
Järngräshoppan - Salim Barakat (Kurdistan/Syrien)

Asien
Den ovillige fundamentalisten - Mohsin Hamid (Pakistan)
De sex misstänkta - Vikas Swarup (Indien)
Båten - Nam Le (Vietnam)

Oceanien
Mot ännu en sommar - Janet Frame (Nya Zealand)
Oscar & Lucinda - Peter Carey (Australien)
Pojken i soffan - Sonya Hartnett (Australien)

Syd/Mellanamerika/Karibien
En historia om läsning - Alberto Manguel (Argentina)
Tant Julia och författaren - Mario Vargas Llosa (Peru)
Annie John - Jamaica Kincaid (Antigua och Barbuda)

Nordamerika
Dödssynden/To kill a mockingbird - Harper Lee (USA)
Lark & Termite - Jayne Anne Phillips (USA)
Himlen i Bay City - Catherine Mavrikakis (Kanada)

Afrika
Minaret - Leila Aboulela (Sudan)
Aké - Wole Soyinka (Nigeria)
Under lejonets blick - Maaza Mengiste (Etiopien)

Västeuropa
Med livet framför sej - Émil Ajar (Frankrike)
En dag - David Nicholls (England)
Alla själar - Javier Marías (Spanien)

Vad tror ni om detta urval?

Att resa eller inte resa

Att resa eller inte resa, ja det är frågan det. Violen frågade häromdagen om det blir en ny resa nästa år och det är detta jag nu funderar över. Själv är jag alltid intresserad av att läsa böcker från olika delar av världen, hur är det med er? Har ni lust att hänga med på ytterligare en Jorden Runt-resa?

Tematrio - Film

Jag är hemma från jobbet några dagar p g a feber, snuva och bedrövlig hosta. När jag inte orkar läsa tittar jag på TVn. Vi kan "hyra" film direkt via Telia och jag önskar därför tips på bra filmer. Berätta om tre favoritfilmer!

1. The Commitments baserad på en roman av Roddy Doyle har verkligen allt. Här finns suveränt skådespeleri, hejdlöst roliga replikskiften och fantastisk musik! Filmen handlar om ett gäng ungdomar i en fattig del av Dublin som startar ett soulband.




2. A beautiful mind är en film baserad på en verklig historia. Filmen handlar om en genialisk ung man, som ställer enorma krav på sig själv att prestera något makalöst, och som dessutom har stora svårighet att fungera i sociala sammanhang. Den unge mannen lyckas med sina akademiska mål, men livet blir ändå inte som man kunnat förvänta sig. Filmen innehåller fantastiskt skådespeleri, av framför allt huvudrollsinnehavaren Russel Crowe, nyanser och äkthet i skildringen av relationen mellan man och hustru och en berättelse som tar flera oväntade vändningar.


3. Billy Elliot utspelar sig i en tuff arbetarmiljö i norra England. Den elva-årige Billy bor här tillsammans med fadern, den äldre brodern och den förvirrade mormodern. Både pappan och brodern strejkar och kämpar för att få en bättre tillvaro. Pappans dröm är att Billy ska bli boxare, Billy själv vill dock hellre dansa balett. Det här är en helt underbar skildring av en far-sonrelation.




"Instruktioner"

Låna gärna bilden om ni vill, men ladda upp den på egen eller er bloggvärds server. Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!