
Egentligen vet jag inte riktigt vad som definierar feel-bad litteratur, jag har bara hört begreppet användas. De böcker jag valt karaktäriseras av en tydlig undergångsstämning. Berätta om tre bra, sorgliga, eländesskildringar, här kallade feel-bad bcöker.
1. Doris, i Konstsilkesflickan av Irmgard Keun, är trött på att arbeta. Hon drömmer om att bli stjärna eller att finna den stora Kärleken. Med en i all hast stulen päls rymmer hon hemifrån för att finna sin lycka i storstaden, Berlin. Fantastisk roman, skriven i ett andetag om den naiva, kärlekslängtande Doris.
2. Tant Theodora av Patrick White, är en kvinna som ständigt avvisas. Under barndomen lever hon aldrig upp till moderns förväntningar och den man Theodora förälskar sig i gifter sig med hennes syster. Tant Theodora är ett porträtt av en människa som aldrig lyckas passa in i samhället eller nå fram till andra människor på djupet.
3. Systrarna Sarah och Emily, i Easter Parade av Richard Yates, lever sina liv i längtan efter något mer. Sarah växer upp till en konventionell skönhet, hon gifter sig tidigt, försöker skapa det perfekta hemmet och föder barn. Det visar sig dock att hennes liv inte är så idylliskt som det ser ut att vara på ytan. Emily strävar efter att bli intellektuell och älskad. Hon lever i den ena relationen efter den andra, men tycks alltid bli övergiven och lämnad. Ensamheten blir Emilys lott.
"Instruktioner"
Låna gärna bilden om ni vill, men ladda upp den på egen eller er bloggvärds server. Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!
Vad bloggar hon om? Ja, det undrar Elin Swedenmark, i Kattis & Co, när jag idag gör debut i pressen. (Fast jag har varit på bild i lokalblaskan vid ett par tillfällen, en gång då jag skymde Jerry Williams på scen dit jag blivit uppdragen...) Ni som läser bloggen vet förstår att det är jag som bloggar om böcker. 
Karen vaknar upp i en sjukhussäng efter att ha råkat ut för en bilolycka. Hon har dessförinnan blivit dumpad av en man, oklart vilken i ordningen. Via tillbakablickar står det snart klart för läsaren att Karen alltid längtat efter kärlek, längtat i så hög grad att hon inte haft nog med kärlek och omtanke att ge sina barn. Karens behov verkar vara outsläckliga. Och jag blir så himla trött på människan! Och det är naturligtvis detta som är författaren Bengt Ohlssons styrka, hans skildrar Karen så nyanserat och detaljerat, så inträngande och trovärdigt att jag knappt står ut med henne. Vi får se om jag orkar kämpa vidare med Karen eller om jag lämnar henne där i sjuksängen. Förstå mig rätt, boken är oerhört bra, men jag blir så trött på Karens oföretagsamhet och hjälplöshet.

Läser med stor förtjusning en ganska udda roman, En munter begravning av Ljudmila Ulitskaja. Alik, en rysk-judisk immigrant, ligger för döden i den ångande varma lägenheten på Manhattan. Han vänner och älskarinnor samlas runt honom för att dela hans sista tid i livet. Hustrun försöker förtvivlat finna bot för Aliks mystiska sjukdom (han blir gradvis förlamad, vilket i slutändan riskerar att leda till en plågsam kvävningsdöd) hos olika medicinska specialister, en örtläkekunnig äldre kvinna och i religionen. Trots den tragiska handlingen är boken humoristisk, varm och kärleksfull. Jag är mycket förtjust i de udda personer författaren porträtterar, framför allt kvinnoporträtten berör. I denna lilla bok finns alla viktiga teman; liv och död, ensamhet och gemenskap, kärlek och utanförskap. Lägg därtill en präst och en rabbi så är handen full. Fler tankar kommer då boken är utläst.

Vissa böcker kommer mycket lägligt, En gåtfull vänskap av Yoko Ogawa är ett sådant exempel. Just när jag verkligen behövde läsa något mysigt, men intelligent, kom denna underbara berättelse i min väg. Romanen handlar om en hjärnskadad matematiker, vars minne inte sträcker sig längre än 80 minuter, och hans möte med en ny hushållerska och dennes 10-årige son. Många matematiska finesser beskrivs, varvat med referat från japansk baseball. Formlernas skönhet fascinerar mig och sport går alltid hem hos mig. En längre recension kommer inom kort, jag ville bara dela med mig av min förtjusning redan nu.
Under helgen avled författaren Sun Axelsson, enligt uppgift efter en längre tids sjukdom. Jag läste hennes självbiografiska romaner Drömmen om ett liv och Honungsvargar på 80-talet. Jag minns att jag tyckte att hennes romaner var lite ovanliga, vilket sannolikt betyder att de var avsevärt bättre än den tantsnusk jag brukade läsa under detta årtionde. I 
Under lejonets blick av Maaza Mengiste, utgiven av Forum, 2010.

Här kommer information om den kommande Jorden Runtresan, nummer tre i ordningen. Nu är nog de flesta av oss hemkomna från förra resan, och vi har några veckor på oss att vila och proviantera innan det bär av igen.
Kapten Corellis mandolin utspelar sig på en grekisk ö under andra världskriget. Ett italienskt kompani, under Antonio Corellis befäl, anländer som ockupanter till ön och tycks mestadels vara ute efter en skön, trevlig semester. Intitialt avskyr byborna italienarna, men vänskapsband utvecklas allteftersom. Med sitt mandolinspelande vinner Corelli till slut den vackra Pelagias kärlek, trots att hon är bortlovad till en grekisk man. I samband med italienarnas kapitulation uppstår nya konflikter mellan grekiska rebeller, italienare och tyskar.
Ingen fara av Selma Mahlknecht, utgiven av Thorén & Lindskog, 2010.

