Män med makt läser inte eftersom de är upptagna av viktigare saker som t ex att sköta sina företag.
Klyftan mellan skönlitteraturen och den politiska makten är ett nytt fenomen, berättar Horace. Napoleon läste t ex om den unge Werther, älskade boken, men föreslog vissa ändringar när han träffade Goethe. Vår drottning Kristina och Gustaf III läste mycket. Möjligen var Palme den siste beläste statsmannen. På 70-talet började det gå utför.
Problemet med att makthavare inte läser är att de blir mindre empatiska. Det finns t ex ett samband mellan antal biblioteksbesök och positiv syn på invandring.
Självkännedomen ökar och man får kontakt med djupare känslomässiga skikt inom en själv när man läser, säger Horace. Han menar vidare att män med makt ofta skildras på ett karikerande sätt, vilket naturligtvis innebär att dessa män inte känner igen sig när de läser. Ovidius Metamorphoser är en bok som betyder mycket för Horace.
Att läsa skönlitteratur ger en oerhörd frihet att röra sig mellan olika identiteter, litteraturen rymmer alla möjligheter, säger Eklund.
Att vara rationell och vinstmaximerande är idag mer norm för män än att vara en läsande människa.
Män med makt som läser blir dock inte automatiskt godare, men de blir mindre tråkiga. Kanske förlorar män då (delar av) sin auktoritet.
Ett fantastiskt seminarium med kloka, belästa människor!
Intressant och tänkvärt.
SvaraRadera