Lyrans Noblesser

Förintelsen

2012-01-29T09:39:00.000+01:00

Det är minnesdag/minneshelg över förintelsens offer, jag vill därför passa på att tipsa om några riktigt läsvärda böcker.

I skuggan av min bror av Uwe Timm är en självbiografisk berättelse om en ung pojke i krigets Tyskland. Den äldre brodern ansluter sig som 18-åring frivilligt till Waffen-SS, han skickas till östfronten, där han blir skadad och senare avlider. Efter broderns död och tyska rikets fall förändras fadern till en skugga av sitt forna jag. Hemmet i Hamburg har bombats och familjens firma går allt sämre. Modern och barnen lämnas att försöka hantera sorgen, medan fadern i allt högre grad söker alkoholens lindring. Ett osentimentalt, nyanserat försök att förstå.

Är detta en människa?/Fristen av Primo Levi analyserar hur människan kan förmås att utföra otänkbara handlingar, under vissa betingelser. Författarens beskriver detaljerat en mängd olika situationer där människan ställs inför omöjliga val. Och han berättar om olika strategier att tillskansa sig fördelar och överleva i ett koncentrationsläger.

Bränt barn söker sig till elden av Cordelia Edvardson är en självbiografisk roman om den utvalda flickan Cordelia. Flickans mor är berömd och besatt av sitt konstnärskap. Då raslagarna införs transporteras flickan till Auschwitz, där hon fråntas sin identitet och där hennes personlighet slutligen utplånas. Nu existerar inte längre flickan, endast A 3709. Som överlevande känner kvinnan skuld över att hon aldrig identifierat sig med de judiska offren. Priset för överlevnad är att leva med stark ångest.

Molnfri bombnatt av Vibeke Olsson handlar om den unga kvinnan Hedvig, som växer upp som tysk medborgare vid tiden för andra världskriget. Hedvig längtar efter att höra till, hon vill vara en del av den grupp lyckliga, glada människor som arbetar för att bygga upp det tredje riket. Romanen skildrar på ett nyanserat sätt svårigheten att skapa en identitet då man befinner sig i en konfliktfylld situation. En engagerande historia om människans behov av delaktighet.

Mannen utan öde av Imre Kertész är den mästerliga berättelsen om en ung pojkes väg till andra världskrigets koncentrationsläger och om hans vistelse där. Författaren håller läsaren i ett järngrepp genom att konsekvent avstå från känslomässiga utsvävningar och genom att mycket detaljerat beskriva hur upplevelserna i ett koncentrationsläger blir en sorts vardag.

Alla var inte mördare: en barndom i Berlin av Michael Degen handlar om den 11-årige Michael och hans mamma som går under jord i Berlin i samband med att invånarna på deras gata plötsligt börjar transporteras bort på lastbilar. Under två år tvingas därefter Michael och modern leva undangömda, medan Gestapos jakt på judar trappas upp och de allierade bombar staden. De erbjuds hjälp av grannar, bekanta, obekanta och till och med av medlemmar i Nazistpartiet. Osentimentalt och tänkvärt.

Varför kom du inte före kriget? av Lizzie Doron handlar om Helena, som överlevde förintelsen och nu lever som ensamstående förälder i Tel Aviv. De flesta av grannarna bär också på svåra minnen från tiden i Europa, ingen är dock så ensam som Helena. Hennes liv präglas av erfarenheterna från förintelsen, hon lever som om tiden inte existerade. Det förflutna och nuet är ett. Många gånger försöker Helena spåra upp tänkbara släktingar, alltid med samma sorgliga resultat och frågan: Varför kom du inte före kriget? Att växa upp med en så svårt traumatiserad mor gör livet otryggt och oförutsägbart för dottern, samtidigt som moderns kärlek och omsorg tydligt märks i hennes strävan att ge Elisabet en "vanlig" familj och ett "normalt" liv.

Bokbloggen The Curious Case of the Books

2012-01-28T09:31:00.000+01:00

Clara på bloggen The Curious Case of the Books läser på Kulturvetarlinjen och har en stor plats i sitt hjärta för barn- och ungdomslitteratur. Likt många andra bokbloggare jag känner (fniss) drabbas hon ofta av ägandebegär när det gäller böcker. På bloggen skriver Clara om böcker som jag inte känner till så bra, jag har nu i alla fall förstått att jag måste läsa Fahrenheit 451.

Varför läser du?
Varför andas jag? Nej men, ärligt talat, det är bara en naturlig del av mig. Det är självklart något jag finner roligt också, men i ärlighetens namn finns det annat jag tycker är roligt också, som jag skulle kunna göra istället. Och som jag gör istället. Men sedan jag var fyra och lärde mig läsa har det alltid varit jag gör. Ibland mycket och ibland mindre. Att läsa är också, mycket mer än film eller tv-serier att besöka okända platser, dessutom får man föreställa sig så mycket själv.

Vad skulle du ägna dig åt om du inte läste?
Antagligen ha mycket mer plats i mitt hem. Det är böcker överallt. Jag vet inte hur det är med andra bokbloggare men jag gör faktiskt mycket annat än att läsa också. Jag syr och ritar, lagar mat och bakar, jag är ute och kalasar och jag spelar i ett band. Egentligen läser jag nästan bara några timmar efter sängdags och vid bussresor. Det är märkligt nog sällan jag sätter mig ned och läser en bok på eftermiddagen bara sådär.

Berätta lite om dig/din blogg. Varför bloggar du?
Min blogg är väl som många andras, den är inte ens ett år ännu. Innehåller recensioner och tips om böcker och hemsidor av bokig natur, olika böcker jag har fyndat på antikvariat eller liknande, önskelistor och bokomslag. En del musikstycken jag tycker lämpar sig att läsa till, tv-serier och filmer som har anspelning på böcker och sådär. Sådant jag tycker är fint helt enkelt. Den är inte alls speciellt akademisk, för sådan är jag inte som person, trots att jag har studerat litteraturvetenskap i en evighet känns det som. Jag bokbloggar mest för att trots att böcker är ett stort intresse för mig är det inte något jag delar med mina vänner. De är nästan alla musiker, och på sin höjd läser de rockbiografier. Jag ville mest dela med mig om böcker jag tycker om till några som faktiskt också är intresserade.

Favoritbok?
Detta är min värsta fråga. Jag vill inte svara Harry Potter för det är så kliché, men samtidigt vore det högförräderi att inte ens nämna den. Annars älskar jag Solens gyllene äpplen av Ray Bradbury, Extremt högt och otroligt nära av Jonathan Safran Foer (kommer dessutom som film snart dessutom), Turkisk konfekt av Jan Wolkers som är omöjlig att få tag på om man inte finkammar antikvariat, Muminserien av Tove Jansson är också strålande, likaså Hungerspels-trilogin av Suzanne Collins. Peter Pan av J.M. Barrie gråter jag alltid floder till och läser minst vartannat år. Alice i underlandet är ett strålande mästerverk. Jag skulle kunna hålla på hur länge som helst.

Favoritförfattare?
Ray Bradbury utan tvivel. Jag må bara ha läst en bråkdel av hans bibliografi men han gör mig aldrig besviken. Och han har inte bara bra historier att berätta utan också ett fantastiskt språk att göra det med. Jag får alltid ont i hjärtat av hans böcker bara för att det är så pass bra.

Favoritkaraktär?
Jag har alltid gillat Muminpappan, både i bok och serietidningsform. Och Gandalf. Tvillingarna Weasly. Herr och fru Darling i Peter Pan. Aslan. Jag tror jag skulle kunna bli stormförälskad i Ronja Rövardotters pappa Mattis. Återigen skulle jag kunna hålla på hur länge som helst.

Vad får dig att gilla en bok?
Känslan och stämningen främst, och språket såklart. Och det är viktigt att jag känner något när jag läser boken. Man ska bli sådär härligt tom när boken är över för att då har den verkligen betytt något. Och jag gråter gärna till böcker. Eller blir arg, jag minns att när jag läste någon av Vampire Academy-böckerna, antagligen femman eller sexan blev jag så rosenrasande på Dimitri att jag råkade riva sönder en sida när jag vände blad lite för aggressivt.

Mest överskattade bok?
Varenda jäkla en av Paulo Coelho. Jag. Avskyr. Honom. Han spottar ur sig bok efter bok och folk äter som duvor ur hans händer. Jag vill smälla till folk med ordentliga böcker i huvudet och tvinga dem att läsa ordentlig litteratur istället. Så fort jag ser någon som läser Alkemisten kommer mina kräkreflexer igång. Det värsta är att han i grund och botten har bra historier men han fullkomligt mördar dem med sitt språk och sina underliggande sensmoraler. Ett öga rött är bland de värsta hypeade böcker jag läst också.

Vilken bok önskar du att du hade skrivit? Varför?
Jag vet inte riktigt, jag är rätt nöjd med att inte ha skrivit mina favoritböcker för annars skulle jag inte kunna läsa dem för första gången. Däremot vill jag själv skriva nya, egna böcker.

Den här författaren vill du ge Nobelpriset?
Ray Bradbury givetvis, men det är väl att hoppas på allt för mycket tyvärr. Annars vill jag nog mest dela ut det till döda författare tyvärr.

Hur väljer du de böcker du läser?
Jag läser i alla fall i största möjliga mån inte baksidetexter eller recensioner innan. Omslag spelar tyvärr en del in, och hur jag föreställer mig att boken skall vara. Mycket går på känsla.

Ditt bästa boktips?
Den illustrerade mannen och Fahrenheit 451 av Bradbury är underbara. Den oändliga historien av Michel Ende är också fantastisk. Tusen och en natt bör man ha läst, även om det bara är en komprimerad version mer anpassad för barn. Alla som läser deckare, vilket det ibland känns som är det enda hela Sverige läser, borde istället läsa böckerna om Ture Sventon.

Quinnan och Dr Dreuf

2012-01-27T07:22:00.000+01:00

Quinnan och Dr Dreuf av Mare Kandre, utgiven av Hansson Bok

Den kände kvinnoanalytikern Dr Dreuf på Skoptofiligatan har haft en tröttsam dag när en ny klient anländer. Liksom de flesta av den gode doktorns analysander är den nyanlända bleksiktig och benig och iförd vit fotsid klänning. Dr Dreufs omedelbara, preliminära bedömning noteras, kvinnan befinns ha "nedsatt kvinnofysikalitet, allmän frigiditet och hysterisk somnabulism". Då kvinnan lägger sig på den röda divanen börjar hennes berättelse(r) strömma ur henne, hon berättar om kvinnoöden sedan mänsklighetens urtid. Kvinnan är ångestfylld, hysterisk, utagerande och våldsam under det att hon berättar om kvinnligt lidande i alla dess former. Här finns urkvinnan Eva som frestas, här finns en självspäkande nunna, en våldtagen ung flicka, en kvinna fängslad på ett sinnessjukhus, en för häxeri anklagad kvinna som bränns på bål m m. Styrkan i kvinnan känslor skrämmer t o m den så erfarne Dr Dreuf, dessutom framskymtar det att kvinnan har vetskap om doktorns nesliga misslyckande i romantiska sammanhang.

Quinnan och Dr Dreuf (Freud) gestaltar givetvis den unkna kvinnosyn som präglade psykoanalysen i dess barndom, ofta beskriven i termer av penisavund. Rädslan för kvinnans sexualitet var (och är på vissa håll fortfarande) stor, en kvinna måste tyglas för sitt eget bästa. Och bästa sättet att tygla en kvinna är naturligtvis att se till att hon föder många barn och ägnar sitt liv åt att ta hand om dessa.

Författaren beskriver i detalj doktorns mottagningsrum, här finns framför allt en grotsk samling kvinnodelar i glasburkar. Allt i terapirummet är skevt så att alla analysander som kommer dit genast tappar fotfästet och förleds att lita på ledsagaren/analytikern, en dvärgaktig gubbe som vinglar betänkligt då han befinner sig ute i den vanliga världen.

Quinnan och Dr Dreuf är satirisk och hysteriskt rolig samtidigt som den i detalj skildrar plågsamma övergrepp, tortyr och de mest fruktansvärda situationer man kan föreställa sig. Här finns allt kvinnohat sedan urminnes tider samlat i en text som präglas av lättflyktiga associationer, underfundiga formuleringar, ett egensinnigt uttryckssätt, en helt unik genialisk formuleringskonst och ett rasande tempo.

Det var därför av yttersta vikt för hela civilisationen och varje liten mans fortlevnad att kvinnan till varje pris hölls omedveten om sitt egentliga innehåll,
att det med vilka medel som helst hölls på plats,
hölls nere, tyglades, dödades, förintades
(Dreuf blev oerhört upphetsad när han inom sig upprepade dessa ord alltmedan han långsamt borrade ner pennans stift i papperet).
Han visste att det i denna stund pågick en intensiv forskning i ämnet och att man tids nog med all sannolikhet skulle ha tillgång till ett medel med vilket kvinnans sexualitet skulle kunna upplösas totalt,
en gång för alla... (sidan 45-46)

- En sak ska ni veta fröken,
och det är att kvinnans mest omisskännliga drag är detta att hon aldrig själv vet vad hon innerst inne vill,
hon har i själva verket ingen aning om sina verkliga känslor,
de måste i regel tolkas av en analytiker av mina proportioner för att kvinnan själv inte helt skall dras med av dem, uppslukas, gå sin egen väg och ställa till oreda och fullkomligt kaos ute i den andra civiliserade världen! (sidan 141)

Quinnan och Dr Dreuf är sammantaget en lysande satirisk skildring av kvinnans livsvillkor under århundraden, Mare Kandre påminner om Liv Strömquist - fast utan bilder.

Nobelstudier

2012-01-26T07:22:00.001+01:00

Jaha, då är jag student igen då - 20 år efter det att jag senast avslutade min utbildning - för gott trodde jag. Nåja, jag är väl egentligen inte mer än hobbystudent nu, jag läser ju bara en lite kurs på halvfart. Kursen har jag nog berättat lite om redan, det är en litteraturkurs som handlar om Nobelpriset. Passande, eller hur?

När jag tittar på litteraturlistan blir jag både sugen och lite bekymrad. Många av böckerna på listan vill jag verkligen läsa - men jag kommer ju inte att ha tid att läsa något annat! Fast jag kan ju alltid lyssna lite i bilen i alla fall...

De skönlitterära romaner vi förväntas läsa är:

Tomas Tranströmer, Dikter och prosa 1954-2004
Tranströmer/Bly, Air Mail
Toni Morrison, Älskade
Toni Morrison, En välsignelse
Eyvind Johnson, Romanen om Olof
Harry Martinson, Nässlorna blomma
García Marquez, Gabriel, Hundra år av ensamhet
Paz, Octavio, Ensamhetens labyrint
Vargas Llosa, Mario, Bockfesten
Jelinek, Elfriede, Älskarinnorna
Jelinek, Elfriede, Michael: En ungdomsbok för det infantila samhället

Jag har ju läst en del av dem tidigare: Dikter och prosa 1954-2004 (delvis), Älskade, Nässlorna blomma och Älskarinnorna. Men de behöver ju helt klart en uppfriskning. Av Eyvind Johnson, García Marquez och Vargas Llosa har jag tyvärr läst "fel" böcker (Strändernas svall, Stad i ljus, Översten får inga brev och Den stygga flickans rackartyg. Sammantaget är jag mycket nöjd med litteraturen, här finns väl bara en bok/författare jag inte har så stor lust att läsa (inte så svårt att gissa att det är Vargas Llosa, kanske?). Förutom böckerna på listan kommer jag nog att läsa/läsa om en del böcker av Selma Lagerlöf. Och dessutom har vi naturligtvis en hel del facklitteratur att läsa.

Bland mina kursare finns flera andra likasinnande: Enligt O, Mimmimarie, Nobelprisprojektet och Paperback Lover. Kul!

Revolutionären Nawal

2012-01-25T20:39:00.003+01:00

Ett år efter egyptiska revolutionen och fortfarande är utgången oviss. Men så länge det finns kvinnor som Nawal El Saadawi finns det hopp. Läs gärna mer om henne i Aftonbladet.

Öde

2012-01-25T07:15:00.000+01:00

Öde av Christine Falkenland, utgiven av MånPocket, 2003

Siri växer upp i en mycket strängt kristen miljö på en liten ö i Bohuslän. Föräldrarna lever i ett insnärjt äktenskap, där modern tycks fungera både som mor och maka åt sin man. Siri lyckas inte ta sin plats som nummer ett hos modern, en kvinna som väljer att inte amma för att hennes make vill ha brösten för sig själv. Modern avlider då Siri är liten och tösen är helt utlämnad åt den stränge fadern, den stränga församlingen och den stränge Guden. Siri söker efter närhet och inleder så småningom ett förhållande med församlingens nye, gifte pastor. Allt uppdagas och paret lämnar så småningom ön tillsammans. Mannen, Samuel, dominerar Siris tillvaro. Det är hans regler som gäller, hans lust som ska tillfredsställas och hans behov som ska prioriteras. Siri accepterar sin livslott, men insisterar på att påbörja en psykoanalys.

Läsaren får ta del av Siris berättelse via hennes tankar hos psykoanalytikern Helenius. Detta ensidiga fokus förstärker den klaustrofobiska känslan. Det övergripande temat som skildras är frånvaro. Siris mor var frånvarande redan då flickan var späd, hennes make krävde hennes uppmärksamhet. Flickan fick ligga och skrika sig till sömns, man ville ju inte att hon skulle bli bortskämd. Då moderna avled blev Siri lämnad ensam, relationen till fadern präglades av distans samt inslag av sexuella övertramp. Den man Siri sedan väljer är egentligen en annan kvinnas. Och han tillhör även Gud mer än han hör ihop med Siri. Ensamheten är tung för Siri.

Det finns något distanserat över skildringen av Siris inre värld och yttre verklighet, en distans som förstärks av det faktum att hon går i en klassisk psykooanalys. Det som karaktäriserar en psykoanalytisk behandling är att analytikern förhåller sig mycket strikt professionellt, hans roll är att vara en spegel eller en målarduk som analysanden fyller med sina tankar. I en klassisk psykoanalys finns mycket lite utrymme för värme och en stödjande hållning. Det är sannolikt mycket tacksamt för författare att skildra just den psykoanalytiska inramningen för samtalet. Mot denna neutrala bakgrund blir analysandens gestalt knivskarp.

Språket är avskalat och precist, samtidigt som det finns ett driv i texten som gör att man inte vill lägga undan boken. Det här är en kort berättelse som inte innehåller några utvikningar eller någon utfyllnad. Här är vartenda ord väl avvägt och läsvärt.

Sammantaget är detta en mycket läsvärd roman om ett barns utsatthet och en kvinnas försök att finna sig själv.

Andra som tyckt till om Öde är Eli, Bokhora, SvD.

Världsbokshopping

2012-01-24T07:16:00.000+01:00

Agnes i Lund säljer ut sitt boklager och jag har såklart försökt bistå henne. Efter mycket slit lyckades jag reducera böckerna i kundvagnen till följande:

Extremt högt och otroligt nära - Jonathan Safran Foer
Anna Karenina - Lev Tolstoy
Rött land, röd jord - Ming Wang-Sonnerup
Den vita tigern - Aravind Adiga
Himmel och helvete - Jón Kalman Stefánsson
Ingenstans i min fars hus - Assia Djebar
Winnie Mandelas klagan - Njabulo S. Ndebele
Flammande fjäril - Yvonne Vera

Det blev en fin resa av de böckerna. Men Agnes har fortfarande väääldigt mycket kvar som jag skulle vilja ha.

Drakens år

2012-01-23T20:00:00.002+01:00

Idag firas det kinesiska nyåret, nu går vi in i drakens år. Jag vill uppmärksamma detta genom att skriva några rader om de modiga människor som i Kina kämpar för rätten att tänka, tala och skriva fritt. En av dem är poeten Zhu Yufu 朱虞夫 som i våras skrev och publicerade en dikt on-line och uppmanade människor att göra sina röster hörda. Zhu arresterades och man har nu beslutat att åtala honom. Men man kan inte längre tysta människorna - tiden att tala är inne.

Tiden är inne, kineser! Tiden är inne
Torget tillhör oss alla
Fötterna är dina egna
Tiden är inne att på egna fötter gå till torget och göra ditt val

Tiden är inne, kineser! Tiden är inne
Sången tillhör oss alla
Rösten är din egen
Tiden är inne att med egen röst sjunga ut det du har på hjärtat

Tiden är inne, kineser! Tiden är inne
Kina tillhör oss alla
Valet är ditt eget
Tiden är inne att göra ditt eget val om Kinas framtid

Översättning av Anna Gustafsson Chen.

Läs gärna mer här.

Tematrio - August m fl

2012-01-23T07:19:00.000+01:00

Igår var det August Strindbergs födelsedag, det borde väl uppmärksammas i en Tematrio. Men jag misstänker att antalet deltagare kraftigt begränsas om utmaningen är att berätta om tre August-böcker man läst. Berätta därför om tre svenska klassiker ni gillar, med eller utan August!

1. Jag lyssnar just nu på Hemsöborna av - ja ingen mindre än - August Strindberg. Värmlänningen Carlsson kommer till Hemsö för att arbeta hos änkan Flod. Carlsson är typen som vet allt bäst och detta retar madam Flods som Gusten. Men Carlsson lyckas rätt bra med att få ordning på lantbruket och änkan Flod fattar tycke för honom. Lättlyssnat och humoristiskt, men med en dyster underton. Augusts huvudpersoner är inte lätta att tycka om.

2. Just nu läser jag Strändernas svall av Eyvind Johnson, med förvånad förtjusning. Det här är en omarbetning av berättelsen om Odysseus och den är faktiskt mycket lättläst och roande. Lite drygt halvvägs in i boken kämpar Penelope förtvivlat för att hålla alla efterhängsna friare stången, hennes son Telemachos har gett sig iväg för att leta efter fadern och Odysseus själv har ånyo blivit strandsatt på en ö bebodd av sköna kvinnor.

3. Dags för en av min absoluta favoritböcker, kanske t o m den jag tycker allra mest om - Barabbas av Pär Lagerkvist. Berättelsen handlar så klart om Barabbas, mannen som blev benådad i stället för Jesus. Benådningen påverkar Barabbas, han börjar fundera över sig själv och över mannen han såg korsfästas. Den här romanen gestaltar författarens och många människors sökande och längtan efter Gud och om svårigheten att tro.

"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Once Upon a Time

2012-01-22T09:34:00.001+01:00

Jag tittar sällan på TV-serier och i princip aldrig på TV-program som innehåller övernaturliga element. Sannolikheten att jag skulle börja titta på en TV-serie som Once Upon a Time var därför liten. Men något i trailern fångade mig och jag tänkte att jag väl kunde kolla lite. Och sedan var jag så klart omedelbart fast i sagans värld.

Emma är en tuff ung kvinna, som försörjer sig på att sätta dit smitare. På sin födelsedag får hon besök av sonen Henry, som hon adopterade bort vid födseln. Emma kör Henry hem till Story Brook, en mycket underlig liten stad. Henry försöker övertyga Emma om att alla i Story Brook egentligen är figurer ur sagor, som drabbats av en förbannelse. Invånarna har glömt att de är sagofigurer och alla lyder de Henrys adoptivmamma, den mycket bestämda borgmästaren. Enligt Henry är det hon som kastat förbannelsen över alla i staden. Och det är Emmas uppgift att rädda dem alla.

Nu har jag sett två delar av serien och jag är helt klart fast. Jag tycker mycket om den udda berättelsen och växlingen mellan sagoperspektivet och den vanliga, moderna världen. Jag tycker dessutom om flera av skådespelarna i serien, allra mest gillar jag såklart den gamle favoriten Robert Carlyle, som dessutom här har en mycket intressant roll.

Serien går på torsdagar kl 20.00 i Kanal 5.

Bokbloggen Fabulerat

2012-01-21T19:10:00.000+01:00

Bokbloggen Fabulerat skrivs av Josefin, som till vardags är gymnasielärare i svenska och psykologi. Förutom att hennes blogg är snygg, och cool med funktionen att man själv kan välja vilken typ av layout man vill ha, innehåller den mängder av trevligt boksnack och välformulerade recensioner. Här är Josefins svar på mina frågor:

Varför läser du?
Att läsa är att förstå. Mänskliga drivkrafter fascinerar mig och böckerna är fulla av dem. Varför gör vi som vi gör? Böckerna vrider och vänder på dem vi är - i egenskap av kvinna, som man, i Sverige, i Asien, i rymden, på 1800-talet, i framtiden, på riktigt, på låtsas. Kanske vill jag mest veta mer om mig själv, egentligen.

Vad skulle du ägna dig åt om du inte läste?
Förmodligen skulle jag se ohemula mängder tv-serier (trots att jag inte äger någon tv): The Wire, Mad Men, True Blood, Downton Abbey, Gilmore Girls, Sex and the City, Weeds, Dexter. Ja, jag hade definitivt sett serier. Om vi låtsas lite kan vi också säga att jag skulle ha tränat mer, lagat mer näringsriktig mat och ägnat all överflödig tid åt muntligt berättande. Det hade varit fint.

Berätta lite om dig/din blogg. Varför bloggar du?
Min blogg började som en renodlad läsdagbok. Jag behövde en plats att skriva om böckerna jag läst för att minnas dem. I mitt jobb som lärare pratar jag ofta om böcker med elever och jag hade föga förvånande upptäckt vikten av att minnas vad jag läst. MEN, sedan upptäckte jag att det var rackarns roligt att blogga och inläggen blev fler. Ganska nyligen upptäckte jag dessutom att det finns en hel härlig bokbloggosfär att kliva in i. Få saker är så fina som att få dela sin passion med någon annan lika passionerat intresserad. Hej, hej bokbloggosfären!

Favoritbok?
Det här med favoritbok är svårt. Jag har haft fantastiska läsupplevelser, det har jag såklart. Brott och straff var helt klart en av de första stora läsupplevelserna och det intrycket består. Zusaks Boktjuven är en bok att läsa flera gånger, Jonathan Franzens Frihet var stor läsning och Kafka på Stranden av Murakami likaså. Nicole Krauss Kärlekens historia gör mig varm i hjärtat. Ofta återkommer jag till klassikerna och Thérèse Raquin har jag läst säkert fem gånger och Wuthering Heights minst tre. Berättelsen om Pi av Yann Martel är en otrolig berättelse. Men, att välja EN ENDA favoritbok? Nej, det går inte.

Favoritförfattare?
Jag gillar framför allt gubbar som skriver, har jag märkt: Murakami, Hemingway, Dostojevskij, Fogelström, Bengt Ohlsson (förlåt Bengt, du är inte riktigt gubbe än). Freud hade säkert haft sitt att säga om den saken.

Favoritkaraktär?
Holly Golightly i Capotes Breakfast at Tiffany´s är en väldigt spännande karaktär, tycker jag. Vem är hon egentligen? Och jag önskar att jag var som Lennie i Himlen börjar här av Jandy Nelson när jag var 17 år. Kwodd i Mannen under trappan av Marie Hermanson är en genialiskt utformad karaktär.

Vad får dig att gilla en bok?
Jag kan överväldigas av känslan av boken i min hand, en tilltalande utsida eller vackra blad. Men till syvende och sist måste handlingen naturligtvis vara bra, jag vill ryckas med och kliva in i den där andra världen. Jag är en otålig läsare och orkar sällan vänta länge på hänförelsen. Kort, suggestivt och fragmentariskt i litteraturen lockar mig ofta.

Mest överskattade bok?
Pojken som kallades Det är en berättelse om något fruktansvärt, men den är uruselt skriven. Jag förstår inte heller storheten i Stridsbergs Drömfakulteten eller Salome av Mara Lee. Men med tanke på att de senaste två vunnit minst ett pris vardera kanske det säger mer om mig än om dem.

Vilken bok önskar du att du hade skrivit? Varför?
Linda Boström Knausgårds Grand Mal hade jag gärna skrivit själv. Eller Picasso valde också Kristinehamn av Marcus Grahn. Ja, om sanningen ska fram hade jag gärna skrivit vilken bok som helst, men jag har det inte i mig att berätta vad jag vet.

Den här författaren vill du ge Nobelpriset?
Alice Munro eller Haruki Murakami.

Hur väljer du de böcker du läser?
Jag älskar intertextualitet och lockas av det. Om en karaktär i en bok hänvisar till en annan kan jag bli sugen på att läsa den boken bara därför. Jag tycker också om att få boktips från människor jag känner, lika mycket för själva läsupplevelsen som för att få dela den med personen jag fått tipset av. Jag läser också bloggar, kultursidorna i DN och bibliotekets tips. Mina vänner i Bokcirkeln Edit ger mig nog flest tips av alla.

Ditt bästa boktips?
Peter Boxalls 1001 Books You Must Read Before You Die är en bra läsinspiratör och mitt boktips. Annars rekommenderar jag varmt att hitta en eller flera boktipsare av rang och att hålla hårt i dem. På så sätt har du alltid fräscha och (förhoppningsvis passande) boktips tillhands.

Felicia försvann

2012-01-21T10:55:00.000+01:00

Felicia försvann av Felicia Feldt, utgiven av Weyler förlag, 2012

Felicia berättar om en barndom som innehåller alla vidrigheter man kan föreställa sig. Män kommer och går i familjen, barnen bevittnar sexuella lekar, misshandel, självmordshot och fylleri. Modern och barnen flyttar så ofta att barnen helt förlorar sina sammanhang. Reglerna i hemmet är strikta. Bryter man mot dem bestraffas man med slag eller utfrysning. Samtidigt som allt ser fint ut på ytan är barnen undernärda och tvingas dela rum med varandra, eller i värsta fall med främlingar. Livet är oförutsägbart, ibland finns en kärlekfull mamma i hemmet, ibland finns där i stället ett rasande eller självömkande monster. Samtidigt förväntas barnen tindra med ögonen och le fint på familjebilder som ska hjälpa till att starka moderns image som uppfostransexpert och sälja hennes böcker. Felicia kämpar förtvivlat för att ta sig loss, hon söker sig till män för att få bekräftelse, hon försöker försonas med modern - utan att lyckas. Likt modern får Felicia barn tidigt och hon misslyckas med att etablera en tillitsfull relation till sin son. Mönstren upprepas, generation efter generation.

Felicia försvann är en oerhört sorglig berättelse. I vanliga fall när jag lyssnar på berättelser som denna gör jag det i egenskap av psykolog. Då är situationen lättare för mig, jag har en funktion, jag har i bästa fall möjlighet att vara till hjälp. Som läsare blir jag vittne till en misär jag nästan inte orkar härbärgera, jag blir oerhört berörd av Felicias berättelse. Felicias berättelse är av en helt annan kaliber än den BOATS-genre jag ofta kritiserar skarpt. Det här är inte en roman som utstuderat beskriver händelser för att skapa en viss känsla hos läsaren, det här är en berättelse om en människa som genuint tycks försöka förstå sig själv, sina närmaste och sin omgivning. Jag hoppas verkligen att hon lyckas.

Texten och stilen i romanen kompletterar handlingen och speglar sannolikt författarens inre kaos. Allt skildras i fragmentariska små stycken, handlingen hoppar oavbrutet fram och tillbaks i tiden. Man får som läsare anstränga sig för att skapa en helhet av Felicias upplevelser, något hon själv också brotta(t)s med. Stilen är konkret och kortfattad, men samtidigt poetisk och vacker.

"Mamma fanns där, men inte tiden. Eller fanns hon inte? Jag vet inte för jag minns inte. Sex år är borta. Vad ska jag göra med det?" (sidan 117)

"Och jag sitter fastklistrad i smeten mamma. Kommer inte loss. Kan inte särskiljas från fundamentet. Jag sitter fast i en lojal jävla smörja." (sidan 123)

Och till detta ska då läggas att Felicia är Anna Wahlgrens dotter. Spelar det egentligen någon roll? Både ja och nej får man väl lov att svara. Risken är naturligtvis stor att man kommer att fokusera på frågan om vad som är sant eller inte sant i Felicias berättelse. Och det är ju ärligt talat fullständigt irrelevant, historien är nog sann för Felicia. Gör den här berättelsen Anna Wahlgrens råd till föräldrar mer eller mindre värda än tidigare? Det kan jag inte uttala mig om, jag tycker egentligen att det är en helt annan fråga. Däremot vill jag, för att vara tydlig, uttala att jag inte på något sätt förespråkar att man ska följa Anna Wahlgrens råd, dessa är ofta kränkande, bygger på okunskap om det lilla barnets behov och går stick i stäv med forskning kring spädbarn.

Sammantaget är detta en mycket läsvärd, sorglig berättelse om en barndom ingen borde behöva utstå. Det här är en berättelse man bär med sig under lång tid. Det här är också en intressant litterär romandebut av en författare jag gärna vill läsa mer av.

Jag har tidigare skrivit om Felicia i recensionerna, andra som tyckt till om Felicia är Enligt O, Snowflake, Bokmania.

Odyssevs och Penelope

2012-01-20T07:13:00.001+01:00

Åh så roligt det är när böcker inte alls visar sig leva upp (ner?) till lågt ställda förväntningar. Strändernas svall av Eyvind Johnson skulle vara en tung, långtråkig historia, trodde jag. Men så fel jag hade! Berättelsen är skriven med ett humoristiskt, underfundigt tonfall och jag kommer på mig själv med att småle mest hela tiden. Historien om Odyssevs och Penelope är ju tämligen välkänd, det här är en skröna i klass med värmlänningars ;) Ordrik är dock texten, det gäller att dra upp tempot och inte fastna i alla beskrivningar av folks utseende etc. Jag misstänker att jag kan gissa vad som kommer att hända, både de roliga, hjältemodiga episoderna och den tragiska händelsen med de tolv tjänarinnorna som Margaret Atwood beskriver i sin version av myten, Penelopiaden. I Strändernas svall får vi ta del av både Odysseus och Penelopes berättelser, Odysseus är trött och längtar hem, medan Penelope oförtrutet hittar på förslagna sätt att lura sina friare. Fortsättning följer.

Läser Just Nu

2012-01-19T07:14:00.000+01:00

Jag vill så klart också svara på Lindas frågor om vad vi läser Just Nu.

Vid sängen: Stora boken om Sandvargen av Åsa Lind och Strändernas svall av Eyvind Johnson. Jag delar emellanåt säng med en 6-åring.

I CD-spelaren bredvid sängen: Människohamn av John Ajvide Lindqvist som jag snart lyssnat klart på.

På toaletten: Min kamp 2 av Karl Ove Knausgård ligger här i väntan på att jag ska få lust att läsa den igen.

I väskan: Lilla Stjärna som ska lämnas tillbaks till bibblan oläst. Jag gillar Ajvide, men är just nu lite mätt på hans böcker. Omlån planeras.

I telefonen: Siri av Lena Einhorn och Hemsöborna av August Strindberg ska avlyssnas på gymmet.

På läsplattan: Jag har ju för tusan ingen platta!

För att fortbilda mig: Litteraturpriset : hundra år med Nobels uppdrag av Kjell Espmark - här ska ju pluggas!

På jobbet: Vem bestämmer? och Vem är arg? av Stina Wirsén läses oftast för barnen, själv läser jag en fantastisk bok Jag har en sjukdom men jag är inte sjuk av och om ungdomar med muskelsjukdomar genom psykolog Christina Renlund.

Läser emellanåt: Nobeller - noveller av Nobelpristagare.

Vilande: Anna Karenina, för den är så tung. Men jag har planer på att återuppta läsningen snart.

Utmaningsbok: Jag vilar från utmaningar just nu och läser bara det som faller mig in.

Längtar efter att läsa: Börjar bli väldigt nyfiken på Hungerspelen av Suzanne Collins och längtar verkligen efter Eld, del två i Engelsfors-serien av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. Annars är jag just nu mest sugen på att läsa svenskt.

Sex

2012-01-18T07:15:00.000+01:00

Sex av Sara Villius, Utgiven av Norstedts, 2008

Den 11-åriga flickan Myra har sommarlov och hon ska snart åka på läger och vara borta i flera veckor. Under tiden ska hennes ensamstående mamma på kurs. Men, Myra vill egentligen inte åka på läger, hon känner sig ofta annorlunda och utanför. Hon längtar efter kärlek, kanske efter en pappa. På väg till bussen en dag träffar Myra en man, en vacker man som vill umgås med henne. I stället för att åka på läger följer Myra med mannen, CF, till Frankrike. Även CF längtar efter kärlek - och efter sex. Så långt kommet i berättelsen inträffar abrupt en förändring, läsaren får nu i stället följa en vuxen kvinna som lever i ett olyckligt äktenskap, fantiserar om att ha sex med sin terapeut och låtsas vara en ung tjej på olika sexchatter. Hur berättelsen hänger ihop tänker jag inte avslöja - läs inte på bokens baksida.

De delar av boken som handlar om Myra är skrivna med barnets perspektiv och med barnets röst. Detta gör att man som läsare bävar inför det man tror oundvikligen kommer att hända. Stämningen är suggestiv, på ytan verkar allt oskyldigt, men under ytan jäser det. Myras berättelse påminner om Lolitas, det möjliga sexuella övergreppet antyds endast och fokus ligger på värmen och den oskyldiga kärleken mellan barnet och mannen.

Romanens vuxna kvinna lever ett liv i ångest och sönderfall. Hon dagdrömmer, fantiserar och agerar ut sina fantasier via sexchatter på nätet. Här är språket anpassat till kvinnans olika handlingar, vilket underlättar för läsaren att hantera romanens abrupta kast mellan olika delar.

Sammantaget är Sex en roman jag verkligen inte fullt ut begriper, men ändå uppskattar. Jag kan se poänger med att skriva så ofullbordat och fragmentariskt som författaren gör. Samtidigt tycker jag att delarna om Myra är så bra att jag gärna velat läsa en hel roman bara om denna huvudperson.

Andra som tyckt till om romanen är La Bibliofille, Boktoka, SvD.

Lite om Människohamn

2012-01-17T07:15:00.000+01:00

Nu har jag lyssnat på halva Människohamn av John Ajvide Lindqvist och är inte alls lika förtjust som jag var då jag läste Låt den rätte komma in och Hanteringen av odöda. Jag tror att problemet delvis beror på att boken handlar om så många personer. Jag har svårt att urskilja huvudberättelsen (den om Anders och barnet som försvann) bland allt som handlar om alla andra på ön. Varje delberättelse är egentligen bra, men det blir lite för rörigt för min smak. Jag hoppas att boken kanske blir bättre under andra halvan, nu borde det i alla fall inte tillkomma fler personer att följa.

Tematrio - Skrivande svenskor

2012-01-16T07:09:00.001+01:00

Nu har jag påbörjat årets sjunde bok av en svensk kvinnlig författare. Jag är verkligen en typisk temaläsare. Därför handlar veckans tematrio självfallet om skrivande svenskor - samtida eller klassiska. Berätta om tre läsvärda skrivande svenskor!

1. Om jag höll mig med husgudar skulle Mare Kandre vara en av dem, skrev jag nyss i en kommentar. För ett par år sedan tittade jag på en TV-dokumentär om Mare Kandre och blev starkt berörd. Vi föddes samma år och hade båda trassligheter under uppväxten. Likheterna var emellanåt påtagliga, men hon var mer begåvad än mig. Vid denna tidpunkt köpte jag ett par böcker av Kandre, som därefter värmt hyllan. Av en impuls plockade jag fram Quinnan och Dr Dreuf och började läsa för ungefär en vecka sedan. Boken läste jag ut samma dag och sedan dess har jag gått och myst förnöjt över att jag funnit en författare som verkligen är unik. Läsning rekommnderas, recension kommer så småningom.

2. Just nu läser jag Det mest förbjudna av Kerstin Thorvall, en bok som överrumplade mig. Jag har ju tidigare läst När man skjuter arbetare och älskar den. Även Det mest förbjudna handlar om huvudpersonen Anna, den stränga modern och den sjuke fadern. Och i inledningen av boken dör pappan. Det här är så smärtsamt för Anna att hon inte kan sörja, inte förrän långt senare. Och jag börjar gråta när jag läser, för jag saknar min pappa. Han dog för 25 år sedan och jag tycker att han varit död nog länge nu.

3. För Lydia av Gun-Britt Sundström har jag också läst nu i januari. För Lydia är en parafras på Hjalmar Söderbergs underbara roman Den allvarsamma leken, där historien nu berättas utifrån Lydias perspektiv och i en annan tid. Jag är mycket förtjust i Gun-Britt Sundströms Maken och jag hade därför mycket höga förväntningar på För Lydia. Och i ärlighetens namn levde inte boken riktigt upp till förväntningarna. Missförstå mig inte, den är riktigt bra, men den gav mig helt enkelt inte så mycket som jag hoppats på. Sundström följer strikt ursprungshistorien, det tycker jag är bra. Men Lydia förblir lite diffus för mig, trots att det nu är dags att höra hennes version. Det mest intressanta med boken blir i stället dess tidstypiska skildring av ett land där sexualmoralen och kvinnans livssituation förändras.

"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Samtal med Djävulen

2012-01-15T12:50:00.000+01:00

Samtal med Djävulen av Inger Edelfeldt, utgiven av Norstedts, 2011

Två främlingar, två medelålders män, möts på ett framrusande tåg. Det visar sig dock att de inte alls är främlingar, utan kusiner som inte sett varandra sedan barndomen. Den ene har levt ett hårt liv med missbruk och destruktivitet. Han är homosexuell och stöttes p g a detta ut från sin barndoms Kyrka. På äldre dagar har han blivit fri från sitt alkoholmissbruk och utbildat sig till diakon. Den andre mannen är en av stöttepelarna i barndomens Frikyrka. Han tror på de bokstavstroendes Gud, på Synden, på Djävulen, på Demonerna. Ändå söker sig denne man till den andre för att få prata, för att få förlåtelse?

Samtal med Djävulen är ett tätt, dramatiskt, ångetsfyllt kammarspel skrivet företrädesvis i dialogform. Det här är en, till sidantalet, tunn och lättläst bok, som omedelbart fängslar.

I berättelsen turas de båda männen om att ge sin syn på Meningen med livet, Godhet/Ondska, Kärleken, Gud och Djävulen. Men i grunden handlar romanen kanske mer om psykologi än om religion. Båda pojkarna växte upp i en mycket strikt församling där alla naturliga känslor sågs som syndiga, förbjöds och tabubelagdes. Inte nog således med att allt förbjöds, tabuet innebär att du dessutom inte får prata om, eller ens för dig själv erkänna, dina känslor. De båda pojkarna valde två helt olika sätta att försöka handskas med sina inre konflikter, i samband med att de båda männen återses väcks mycket till liv igen. Karaktärerna är något schablonmässigt utformade, som jag ser det representerar de mer två olika inställningar till livet än två verkliga personer.

Sammantaget är Samtal med Djävulen ett tankeväckande inlägg mot fanatsim och fundamentalism, en tragisk berättelse kryddad med några stänk av humor. Rekommenderas varmt!

Andra som tyckt till om romanen är Fiktiviteter, En full bokhylla och DN.

Bokbloggaren Sara Pepparkaka

2012-01-14T09:38:00.000+01:00

Bokhyllan i Pepparkakshuset skrivs av Sara som beskriver sig själv så här: Jag är en finlandssvensk tant, körsångare, brevskrivare, kattägare, mamma, och en massa andra saker, men framför allt är jag en läsare. Sara har utmanat sig själv att läsa böcker från alla FN-länder (kul idé!), här kan se se vilka hon redan läst.

Varför läser du?
Det är själavård och verklighetsflykt.

Vad skulle du ägna dig åt om du inte läste?
Stryka kläder, antagligen. Eller något annat nyttigt.

Berätta lite om dig/din blogg. Varför bloggar du?
Det är mest en kul grej. Och så är det min läsdagbok samtidigt.

Favoritbok?
Notoriskt svår fråga. Neverwhere av Neil Gaiman, så som mitt humör är just nu.

Favoritförfattare?
Terry Pratchett. Neil Gaiman. Kelley Armstrong. Selma Lagerlöf.

Favoritkaraktär?
Jag är lite svag för Harry Dresden, av Jim Butcher. Men själva bokserien blev jag trött på efter de tre första böckerna ungefär.

Vad får dig att gilla en bok?
Bra språk och intressanta karaktärer. Karaktärerna har dessutom ofta väldigt trassliga förhållanden till varandra.

Mest överskattade bok?
Kan eventuellt vara någon av Dan Brown.

Vilken bok önskar du att du hade skrivit? Varför?
Harry Potter, därför att:
1. Det är viktigt med bra barnböcker, som barn/ungdomar faktiskt läser, om vi vill ha en ny generation av bokmalar.
2. Det är en bra idé och en idealisk miljö - trollkarlar i internatskoleomgivning.
3. Jag skulle ha blivit rik.

Den här författaren vill du ge Nobelpriset?
Det finns säkert många som är värda Nobelpris. Jag tycker att det är konstigt att inte Astrid Lindgren fick något Nobelpris. Så kanske åt henne.

Hur väljer du de böcker du läser?
Om jag får tips är jag glad, annars går jag efter humör och slumpen.

Ditt bästa boktips?
Serien Women of the Otherworld av Kelley Armstrong. Den har många delar så om man blir biten av den har man mycket glädje framför sig. Den blir inte heller (i mitt tycke alltså) sämre med tiden utan det händer nya saker, karaktärer utvecklas, det händer faktiskt saker i varje bok, dom är inte transportsträckor fram till nästa bok. Fast man ska gilla urban fantasy förstås.

Felicia försvann i recensionerna

2012-01-13T20:52:00.001+01:00

Den senaste veckan har boken Felicia försvannn av Felicia Feldt blivit den stora snackisen. Trots att boken inte har recensionsdatum förrän 21 januari återfinns redan recensioner lite överallt. I Expressen fastnar recensenten Aase Berg i tankar om att övergreppen ändå är relativa eftersom boken är oklar över om den är självbiografisk fullt ut eller inte. Hon anser att författaren misslyckas med att "förmedla begriplig förövarpsykologi", vilket leder till att det blir lätt att "uppfatta huvudpersonen som en masochistisk, egotrippad gnällspik, isolerad i sin egen självfixering", vilket i sin tur leder till att man som läsare ställer sig på förövarens sida. Hur de tankegångarna hänger ihop kan jag inte för mitt liv begripa och man kan verkligen undra om vi läst samma bok. Är det det slagna barnets uppgift att förmedla en trovärdig bild av sin förövare? Är detta en förutsättning för att utomstående ska känna empati med barnet? Och att Felicia som vuxen möjligen haft psykiska problem som gjort att hon inte varit så roligt sällskap alla gånger, är det en orsak att inte tro på eller ta hennes berättelse om uppväxten på allvar?

Annina Rabe på SvD uppfattar boken som "en ren hämndbok, tillkommen i en tragiskt okontrollerad flod av vrede och smärta". Ja, den beskrivningen kan jag i högre grad "köpa". Felicia sticker inte under stol med att hon inte vill försonas med modern, däremot framkommer det på flera ställen i boken att hon många gånger tidigare försökt.

Jens Liljestrand på DN fokuserar ett politiskt budskap i texten, han menar att "i sitt avståndstagande från den romantiska myten om den röriga, mustiga familjeflocken skulle den (boken) lika gärna kunna vara tillägnad normalitet och traditionella familjemönster." På detta sätt skulle Felicia ha gjort upp med kulturvänstern.

Själv har jag läst boken med fokus på barnets rätt att göra sin röst hörd, mer om detta kommer i min recension. Ikväll kommer Felicia att medverka i Skavlan, jag hoppas att hennes berättelse kommer att tas på allvar och att spekulationerna minimeras.

Ur Quinnan och Dr Dreuf

2012-01-13T07:11:00.000+01:00

"Det hade varit en lång, tröttande dag,
som vanligt fylld av konsultationer, analyser och hysteriska känsloutbrott,
(ja, känslor, känslor, idel känslor och subjektivitet)
och den gode doktorn,
den kände kvinnoanalytikern,
den välrenommerade kännaren av kvinnan och alla de perverterade vanföreställningar, villfarelser och slumrande lustar som stred om herraväldet i hennes späda kropp och bräckliga sinne,
mannen som vigt sitt liv åt att försöka befria kvinnan ut hennes oändliga psykiska undermålighet,
en liten dvärgaktig gubbstrutt iförd enorma, svartbågade glasögon och skrynklig svart kostym, satt nu djupt försjunken vid sitt ofantliga skrivbord,
med slutna ögon,
och masserade försiktigt tinningarna.
Ty Dr Dreuf,
den store,
hade en antydan till huvudvärk." (sidan 5)

En sån makalös text! Och titta på den fascinerande omslagsbilden av Inger Edelfeldt.

Läst 2012

2012-01-12T18:58:00.000+01:00

# Strändernas svall - Eyvind Johnson
# Hemsöborna - August Strindberg
# Människohamn - John Ajvide Lindqvist
# Det mest förbjudna"- Kerstin Thorvall
# För Lydia - Gun-Britt Sundström
# Quinnan och Dr Dreuf - Mare Kandre
# Öde - Christine Falkenland
# Felicia försvann - Felicia Feldt
# Sex - Sara Villius
# Samtal med Djävulen - Inger Edelfeldt

Just så-historier

2012-01-12T07:25:00.000+01:00

Just så-historier av Rudyard Kipling, Utgiven av Brombergs, 2008

Mamma, varför är solen varm, varför har ormar inga ben, varför flyttar fåglarna till Afrika på vintern, och så vidare, är typiska frågor jag kan få av husets 6-åring. Ofta kan jag ju inte svara på hennes frågor, ibland säger jag att jag inte vet, ibland googlar vi tillsammans. Men ibland kan man ju helt enkelt läsa en bok för att få svar på sina frågor. Dottern är förvisso ännu något ung för just denna version av Kiplings fantasifulla frågor och svar, men vi har faktiskt tillsammans läst bilderboken Hur dromdaren fick sin puckel.

Just så-historier innehåller 12 av Kiplings underhållande berättelser, t ex historien om hur elefanten fick sin snabel. Den här berättelsen handlar om en liten elefant som har kort nos, precis som alla de andra elefanterna. Den lilla elefanten är mycket frågvis, bland annat är han nyfiken på vad krokodiler äter till middag. Trots att han får smäll av alla han frågar, kan han inte sluta och till slut lyckas han fråga krokodilen själv. Nu ser det ut som om historien kommer att ta en ände med förskräckelse för krokodilen hugger tag i elefantens nos och börjar dra. Men den lilla elefanten lyckas kämpa emot och får till slut hjälp att ta sig loss. Då har snabeln blivit lång och därmed perfekt att använda för att smälla till alla som tidigare slagit den lilla elefanten.

Vad är då sensmoralen i denna historia? Ja, det har jag ingen aning om och så verkar det vara med de flesta av Kiplings historier. Kanske handlade hans skrivande mer om att roa än att undervisa?

En annan av mina favorithistorier är den om hur alfabetet skapades. Den här fina berättelsen handlar om hur en pappa och hans dotter kommer på ett sätt att kunna kommunicera med varandra genom att rista in meddelanden. Således ser bokstaven A ut som en förenklad bild av er karp som gapar, S-ljudet låter och ser ut som en slingrande orm och O ser ut som ett ägg. Självklart, eller hus?

Texten i Just så-historier är fylld av rim och ramsor, alliterationer, påhittade ord och ren och skär ordglädje. Dessutom finns här även Kiplings illustrationer och bildtexter.

Sammanfattningsvis är Just så-historier en fantasifull bok som kan få den mest inbitne realist att fundera lite till över hur världen egentligen hänger ihop.

Strindberg just i år

2012-01-11T07:10:00.000+01:00

Nu ska jag faktiskt inte alls bryta mitt nyårslöfte och anta en läsutmaning, men hallåå, Strindberg kan man väl råka läsa när som helst. I Jessicas utmaning, som jag alltså inte alls tänker delta i, ska man läsa 3-4 böcker av denne författare eftersom det var 100 år sedan han dog. (Alltså hur mycket Fröding har ni läst de senaste två åren, jag vill bara påpeka att 2010 var det 150 år sedan han föddes och 2011 var det 100 år sedan han dog. Hmmm jag borde utmanat er...) Men, åter till den där August som jag inte är odelat positiv till. Jag har ju övervägt att låna en del av hans romaner i CD-version på bibblan, jag kanske tar och slår till i år. Jag läste och gillade En dåres försvarstal på gymnasiet, jag har sett och gillat filmen Hemsöborna, Jag tror mig minnas att jag även läst Fröken Julie och jag har sett en fin dramatisering av Ett drömspel. Jeg har dessutom försökt, men misslyckats med att läsa Röda rummet. Mmm, jag kommer nog att råka läsa lite Strindberg just i år.

Här kan ni läsa mer om Strindbergsåret 2012.

Tredje gången gillt?

2012-01-10T19:24:00.002+01:00

Till min stora glädje blev det idag officielllt (i alla fall mer eller mindre) att Nawal El Saadawi tilldelas årets Stig Dagerman-pris "för att hon i varje läge varit en ansvarig medborgare och kämpat för demokrati långt före den arabiska våren". Nawal El Saadawi har under lång tid kämpat på de svagas sida och hon har bland annat i skarpa ordalag belyst kvinnans situation i Egypten. I hennes roman Den stulna romanen möter vi kvinnor i alla dess skepnader, starka, förtryckta, upproriska. Gemensamt för dem är att de existerar på männens villkor, patriarkatet styr vare sig det är den välbärgade överklassen eller de religiösa fanatikerna som har makten.

Och det går ju inte att undvika att förhoppningarna om ett Nobelpris ökar då Nawal El Saadawi nu får Dagermanpriset. Två gånger tidigare har författare erhållit de båda priserna samma år. Då gällde det Elfriede Jelinek och J-M G Le Clézio. Vågar man hoppas på tredje gången gillt?

Läs även den roliga artikeln i SvD.

Cirkeln

2012-01-10T07:57:00.000+01:00

Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren, utgiven av Rabén & Sjögren, 2011

Jag började läsa Cirkeln utan högt ställda förväntningar, trots att boken tokhyllats av alla. Jag trodde ändå inte att jag skulle tycka att en ungdomsbok var något annat än, rätt och slätt, bra. Så jag bedrog mig! Efter bara några kapitel var jag helt uppslukad av berättelsen, jag återupplevde delar av min egen tonårstid och jag upprördes över de hemska, sorgliga händelserna. När jag läst fantasy tidigare har det funnits avstånd mellan min vardag och böckernas värld. Både Sagan om Ringen och Harry Potter-böckerna utspelar sig i andra världar, tider eller åtminstone länder. Men Engelsfors skulle (i alla fall nästan) kunna vara den lilla bruksort jag växte upp i. Igenkänningsfaktorn är hög, tyvärr även när det gäller tjejernas vardag, som är långt ifrån idyllisk.

I korta drag handlar Cirkeln om sex tonårstjejer som kallas till ett stort uppdrag, ett uppdrag att rädda världen från ondska. För att lyckas måste de hålla uppdraget hemligt och samarbeta. En efter en upptäcker tjejerna att de har olika magiska krafter och de får en följeslagare (som inte verkar duga så mycket till). Samtidigt fortsätter det vanliga livet och det är inte så lätt att veta hur man ska hantera sina nya krafter. Dessutom händer allt fler hemska saker.

Det som framför allt slår mig när jag läser om tjejerna i Engelsfors är att deras röster känns så verkliga. Nu är jag ju inte tonåring längre och kan därför kanske inte uttala mig om hur man känner sig som ung idag, men författarna lyckas i alla fall gestalta hur jag kände mig. Och nog borde väl problemen med killar, betyg, föräldrar, kompisar, utseende o s v vara ungefär de samma idag? Dessutom väjer inte författarna undan, utan skriver även om de teman vuxna gärna vill låtsas inte existerar - d v s droger och sex. Och även dessa teman skildrar författarna på ett sätt som åtminstone jag känner igen.

När det gäller de magiska elementen blir jag förvånad över hur lätt jag accepterar dessa. Författarna lyckas på ett beundransvärt sätt integrera häxkraft och demoner med tjejernas vardag. Att tjejerna får olika magiska krafter speglar dessutom på ett snyggt sätt deras olika personligheter och svårigheter. Tjejen som känner sig osynlig lyckas verkligen bli osynlig och den mobbade tjejen får förmågan att kontrollera andras tankar.

Boken har flera huvudpersoner och det är såklart ett mycket smart grepp. Här finns olika tjejer att identifiera sig med och även om de på vissa sätt är utpräglade "typer" är de inte platta och ensidiga. Jag gillar dessutom verkligen att tjejernas olikheter och gamla konflikter inte automatiskt försvinner i och med att de får ett uppdrag, tjejerna förblir hela tiden tonåringar med starka viljor, behov och egenheter. De känns verkliga. Men snälla författarna, jag vill lära känna Ida lite bättre snart!

Den här boken är skriven av två författare och jag är ganska nyfiken på hur de burit sig åt när de skrivit. Jag upplever inte alls att det finns två olika "författarröster" undrar om de skrivit allt tillsammans?

Sammantaget är Cirkeln en helt fantastisk skildring av magi och realism. Handlingen är spännande, huvudpersonerna är psykologiskt trovärdiga och texten lättläst. Jag vill läsa fortsättningen nu!

Fler som skrivit om Cirkeln är Fiktiviteter, Snowflake, Zachan och DN.

Topplistan 2008

2012-01-09T18:32:00.000+01:00

Dags att posta mina gamla Topplistor så att jag kan hålla lite ordning och reda. Böckerna är listade utan inbördes ordning och listan är konstruerad utifrån de "betyg" jag satt på böckerna samt utifrån mina minnen av dem.

Mannen utan öde - Imre Kertész
Molnfri bombnatt - Vibeke Olsson
Den gamle och havet - Ernest Hemingway
Onåd - J M Coetzee
Jerusalem - Selma Lagerlöf
Barabbas - Pär Lagerkvist (bäst!)
Öster om Eden - John Steinbeck
Mina drömmars stad - Per Anders Fogelström
Den allvarsamma leken - Hjalmar Söderberg
Stjärnans ögonblick - Clarice Lispector
Gregorius - Bengt Ohlsson
Nässlorna blomma - Harry Martinson
Serien om Sabina - Vibeke Olsson
Midnattsbarnen - Salman Rushdie
Kallocain - Karin Boye

Tematrio - barndomsskildringar

2012-01-08T21:27:00.000+01:00

Jag har läst en hel del mycket bra barndomsskildringar det senaste året - en del självbiografiska, en del fiktiva. Eftersom jag är intresserad av barndomen och dess påverkan på resten av livet är detta ett tema i min smak. Jag hoppas få ta del av intressanta tips från er andra. Berätta om tre läsvärda barndomsskildringar!

1. Den senaste i den långa raden av barndomsskildringar jag läst är Felicia försvann av Felicia Feldt. Felicia försvann är en självbiografisk, mycket tragisk berättelse om en barndom som präglades av alkoholmissbruk, översvallande kärleksbetygelser och lika överdrivna bestraffningar, oförutsägbarhet, otrygghet, sexuell exploatering o s v. Jag skulle vilja poängtera att den här boken är läsvärd i sig själv, inte bara för att Felicias mor är Anna Wahlgren.

2. Fjolårets allra bästa bok Korparna av Tomas Bannerhed måste såklart med i min trio. Huvudpersonen Klas växer upp i ett fattigt Småland på 70-talet. Hans liv kretsar runt faderns tilltagande galenskap och traktens fågelliv. Det som är så unikt med Korparna är författarens underbara språk. Han berättar sin historia på en glasklar, poetisk prosa, han berättar om fåglarna och naturen så att läsaren hör fågelsången, känner dofterna från myren och förnimmer fågelvingarnas flaxande. Så vackert, så smärtsamt vackert.

3. Varför kom du inte före kriget? av Lizzie Doron är en självbiografisk berättelse om Elisabet som växer upp med en ensamstående mamma i Tel Aviv. Modern Helena överlevde förintelsen och hennes liv präglas av upplevelserna i Europa, hon lever som om tiden inte existerade. Att växa upp med en så svårt traumatiserad mor gör livet otryggt och oförutsägbart, samtidigt som moderns kärlek och omsorg tydligt märks i hennes strävan att ge Elisabet en "vanlig" familj och ett "normalt" liv.

Kanske lite oväntat står det relativt lilla förlaget Weyler för utgivningen av alla tre romanerna, bra jobbat.

"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Min kamp 2

2012-01-08T09:49:00.000+01:00

När jag nu närmar mig slutet (har ett hundratal sidor kvar) av Min kamp 2, del två av Karl Ove Knausgårds mastodontserie om honom själv, är jag sprickfärdig av ilska. Kort och gott retar den här mannen gallfeber på mig med sina tvärsäkra, okunniga, ibland till och med obegåvade uttalanden. Han tycks tro sig veta allt om Sverige och han tror sig kunna göra jämförelser mellan svenskar och norrmän baserade på sina upplevelser i Stockholms innerstad. Men hur inskränkt får man lov att vara?

Ännu mer arg blir jag dock över hans sätt att tro sig vara expert på saker han helt saknar kunskap om. Efter att ha sett ett TV-program om kejsarsnitt tycker Karl Ove att det är "absurd at keisersnitt finnes som en alternativ måte å føde på" förutom om det finns medicinska skäl. Ett sånt yttrande framstår som fullständigt idiotiskt för den som arbetat inom området. "En ekte reaktionær nordmann" kallades Karl Ove efter sitt uttalande och det håller jag verkligen med om.

Men att jag blir arg på Karl Ove för hans dumma uttalanden är det minst påfrestande med att läsa hans självbiografi. Det är mycket värre att ta del av hur svårt han har att sätta dotterns behov före sina egna. Och för att skyla över sina brister uttrycker han att barn ju glömmer så fort. Men egentligen vet han nog att barn inte alls glömmer, han har ju själv inte glömt sin egen barndom och hans beteende präglas starkt av den otrygga anknytning han haft till fadern. En typ av anknytning han löper stor risk att föra vidare till nästa generation.

Ja, det är svårt att läsa Min kamp, samtidigt som det är fascinerande. Jag tycker också att det är mycket svårt att skriva om mina tankar kring huvudpersonen, just för att han är en verklig person. Men, man får väl utgå från att en författare som skriver om sig själv på detta sätt är beredd på reaktioner från sina läsare. Del 3 ska handla mer om Karl Oves barndom, efter att ha läst denna kommer jag säkert att känna mer empati med honom igen.

Bokbloggaren Lotten

2012-01-07T17:22:00.000+01:00

På Lottens Bokblogg finns en härlig blandning av inspirerande recensioner och berättelser om högläsning av Harry Potter för barnen. Och när Lotten inte läser skapar hon urläckra smycken!

Varför läser du?
Jag läser för att det är en sån häftig upplevelse. Man får tillgång till andra människors fantasi och det tar en på vägar man aldrig skulle ha tagit annars. Jag började läsa när jag var ca 5 år och sen dess har jag alltid läst. Kommer från en bokälskande familj och mina föräldrar hade väldigt mycket med att göra att jag fastnade i böckernas värld.

Vad skulle du ägna dig åt om du inte läste?
När jag inte läser så håller jag mycket på med hantverk, t.ex. pärlar och det skulle jag nog göra mer av. Förmodligen skulle jag se mera film också, det är ju också fantasiberikande.

Berätta lite om dig/din blogg. Varför bloggar du?
Jag startade bloggen i början av 2010. Innan dess hade jag bloggat lite men inte riktigt hittat formen, eftersom jag tyckte det var svårt att skriva bra samtidigt som jag inte ville utelämna familjen och vänner i bloggen. De som har levande bloggar har ofta ett tema och bloggar om sina intressen. Genom min blogg har jag hittat en många andra bokbloggar och det ger mig en massa!

Favoritbok?
Jag läser aldrig om en bok, så mina favoritböcker har varierat. Några av mina största läsupplevelser under årens lopp har varit Gunnar Staalesens triologi om Bergen och Sigrid Undsets Kristin Lavransdotter. Under 2011 var det Nu vill jag sjunga dig milda sånger av Linda Olsson som var favoriten.

Favoritförfattare?
Mina favoritförfattare varierar med åren och tycke/smak. Under 2011 blev det Linda Olsson. I deckargenren är det just nu Kathy Reichs och Peter Robinson (undantaget hans senaste!). Problemet med att ha favoritförattare är för mig att jag ofta gillar ett par böcker av en författare, men skriver de många böcker finns alltid några svaga kort.

Favoritkaraktär?
Det var nog den svåraste frågan. Kristin Lavransdotter är en intressant karaktär. Under 2011 kanske det var de starka kvinnorna i Bastarden från Istanbul som gjorde störst intryck.

Vad får dig att gilla en bok?
Det beror lite på genren. En bra deckare ska inte avslöja gåtans lösning på sista sidan, det ska finnas flera trådar som håller spänningen uppe. Annars är det språket. Ett vackert språk, som talar direkt till mig faller jag omedelbart för. Jag vill att språket ska dra mig in och fascinera.

Mest överskattade bok?
Svår fråga. En som dyker upp i huvudet är da Vinci koden av Dan Brown. Underhållande var den, men också överreklamerad.

Vilken bok önskar du att du hade skrivit? Varför?
Tja, det får väl bli Harry Potter. Tänkt att så skickligt kunna trollbinda barn och vuxna!

Den här författaren vill du ge Nobelpriset?
Åh det finns många men huvudet är tomt... Sven Delblanc hade jag gärna sett att han fått.

Hur väljer du de böcker du läser?
Ofta genom tips från vänner. Under 2011 så fick jag också en massa bra tips på bokbloggar. Att strosa i en bra bokhandel och läsa på baksidorna på böckerna är också inspirerande.

Ditt bästa boktips?
På svenska: Nu vill jag sjunga dig milda sånger av Linda Olsson (den är skriven på engelska men skickligt översatt). På norska: triologin av Gunnar Staalesen som inte är översatt till svenska. På engelska: Snow falling on cedars av David Guterson.

Felicia försvann - läsning pågår

2012-01-07T09:44:00.000+01:00

Jag läser med stor sorg Felicia försvann, en självbiografisk berättelse om en uppväxt fylld av otrygghet, oförutsägbarhet, missbruk, sexuell exploatering och fullständig frånvaro av stabilitet. Ja, Felicia råkar dessutom vara "barnuppfostansexperten" Anna Wahlgrens dotter, och naturligtvis kommer denna bok därmed att bli hett omdebatterad. Men, jag hoppas verkligen att man inte kommer att hamna i diskussioner om vad som är sant och vad som inte är det. För det kan aldrig någon utomstående veta, det kan inte ens de som deltog i dramat veta. För det ryms många sanningar i en och samma verklighet. Och Felicias berättelse är sann för henne, den är nog sann att ha gett henne alla de sår hon bär på. Den är tyvärr också nog sann att ha påverkat Felicia som mamma, historien går vidare. Jag hoppas att Felicia finner det stöd hon behöver, jag önskar att hon finner inre trygghet och tillit till sig själv. Tyvärr tror jag inte att vägen via TV-sofforna kommer att ge henne detta. Men jag hoppas ändå att hon känner att hon har rätt att själv avgöra vilka personer hon vill ha kontakt med. Tyvärr får man ju ändå alltid dras med "den inre mamman" och alla skador som åsamkats självkänslan.

Andra som skriver om Felicia är Aftonbladet, Expressen.

Årets första bokköp

2012-01-06T18:06:00.000+01:00

Lite oklart om detta ska kallas fjolårets sista eller årets första köp. Men jag räknar det som årets eftersom jag inte fick böckerna förrän efter årsskiftet. Jag passade på att shoppa lite på Adlibris mellandagsrea och då slank även den ursnygga svenska klassikerboxen ner i kundvagnen. Av klassikerna har jag sedan tidigare läst s/y Glädjen av Inger Alfvén och Juloratioriet av Göran Tunström. De andra tre är Det mest förbjudna av Kerstin Thorvall, Strändernas svall av Eyvind Johnson och Rövarna i Skuleskogen av Kerstin Ekman. Visst är de snygga? Zadie Smith erhöll Orange prize for Fiction 2006 för On Beauty, den är jag nyfiken på. Burma Boy och Maqiao tror jag är böcker som passar min något udda smak.

Nå, har ni shoppat några böcker hittills i år?

Topplistan 2009

2012-01-06T13:17:00.001+01:00

Dags att posta mina gamla Topplistor så att jag kan hålla lite ordning och reda. Böckerna är listade utan inbördes ordning och listan är konstruerad utifrån de "betyg" jag satt på böckerna samt utifrån mina minnen av dem.

Bränt barn söker sig till elden - Cordelia Edvardson
Kvinnor och äppelträd - Moa Martinson
På Chesil Beach - Ian McEwan
Siddharta - Hermann Hesse
När man skjuter arbetare - Kerstin Thorvall
Förvandlingen - Franz Kafka
Brott och straff - Fjodor Dostojevskij
Mig äger ingen - Åsa Linderborg
Om natten i Chile - Roberto Bolaño (bäst!)
Ut och stjäla hästar - Per Petterson
Allt går sönder - Chinua Achebe
En halv gul sol - Chimamanda Ngozi Adichie
Blindheten - José Saramago
Jenny - Sigrid Undset
Ormens väg på hälleberget - Torgny Lindgren

Sammanfattning - Västeuropa

2012-01-06T10:52:00.000+01:00

Även om jag tröttnade lite under årets sista månad ska vi naturligtvis avsluta Jorden Runt-resan på sedvanligt sätt. Här kommer därför länkar till resenärerna som läst böcker från Västeuropa. Som vanligt får ni gärna underlätta för mig genom att posta länkarna till era inlägg i kommentarerna till det här inlägget. Hoppas ni haft ett bra resstopp, jag ser fram emot att ta del av allas upplevelser. Glöm inte att besöka, läsa och kommentera hos varandra.

Om Med livet framför sej har följande resenärer skrivit:
Lyrans Noblesser

Om Alla själar har följande resenärer skrivit:
Jan i Varberg

Om En dag har följande resenärer skrivit:
Lyrans Noblesser
och dagarna går

Sammanfattning av alla böckerna har skrivits av:
Tankar från mitt fönster

Vänligen puffa på mig om jag missat någon.

Ja till Liv

2012-01-05T18:28:00.000+01:00

Ja till Liv av Liv Strömquist, utgiven av Galago, 2011

Det finns väl egentligen inte mycket att tillägga när det gäller den här sönderälskade boken, men jag gör ett litet försök i alla fall. Liv Strömquists nya bok är uppbyggd som en ABC-bok, bara det är ju roligt. För att då inte tala om innehållet... Liv är så härligt bitsk, så vass i sin kritik av den nuvarande maktordningen att man sätter i halsen då man läser hennes böcker. Därefter skrattar man sig halvt fördärvad. Samtidigt som boken således är vanvettigt rolig, är den sorgligt nog också otroligt träffsäker i sin skildring av ett helgalet samhällssystem.

Det finns många teman i Livs ABC-bok, alla är mer eller mindre hysteriskt roliga. Och de flesta är riktigt elaka. Liv drar sig inte för att ge sig på Sveriges och världens heliga kor, d v s komiker som Robert Gustafsson och berömdheter som Per Albin Hansson, Niklas Strömstedt, Djingis Khan och Paolo Coelho . Robert får sig en rejäl känga för att han i en intervju sagt att kvinnor helt enkelt rent genetiskt inte är lika roliga som män. Snacka om välförtjänt spark i baken. När det gäller avsnittet om Månadens manshora är jag extra förtjust i juni månads celebritet, Paulo Coelho. Liv raljerar över det naiva i hans carpe diem-filosofi och det gubbsjuka i hans beskrivningar av de unga kvinnliga huvudpersonernas stora sexuella aptit. Word!

Men Liv håller sig inte till att ta relativt enkla poäng genom att kritisera "mansgrisar" hon ironiserar även över "den lyckliga liberalfeministen" vars enda målsättning är att även kvinnor ska kunna bli "sjukt, sjukt, sjukt rika". Bland "tröttsamma typer" återfinner vi den "medelklassiga miljöpartisten", som bara vill prata om "sänkta arbetsgivaravgifter, timjan, dill mm", den "historielösa karriärkvinnan" som inte känner sig "bekväm" med att kallas feminist och "heterohetsaren" som inte gillar att pojkar leker med dockor.

I boken riktas också kritik mot samhällets nuvarande trender som t ex den att skuldbelägga offer för att de "iklätt sig offerrollen". Allra roligast tycker jag att avsnitten om de utdöda moderaterna och deras religion Arbetslinjen är.

Men på en punkt ser jag inte världen på samma sätt som Liv och det är när det gäller barn. Förvisso har Liv rätt i att barn ofta vill att föräldrarna ska fortsätta vara gifta, de gillar att ha mamma (eller en förälder?) hemma, de vurmar för traditioner och de högre klasserna (leker prinsesslekar) och de är moralister. Livs slutsats är att barn är kristdemokrater. Men barn är dessutom mycket angelägna om att man ska dela rättvist, de tycker att killarna på dagis också ska få klä ut sig till prinsessor och vara lucior och de tycker framför allt att det är fel att slåss. En sådan radikal vänsterorienterad, genusmedveten, pacifistisk inställning ligger allt en bra bit från KDs linje.

Sammanfattningsvis är Ja till Liv en hysteriskt rolig och intelligent, kritisk skildring av vår samtid. Vad ni än gör - LÄS!

Andra som tyckt till om boken är Bokhora, Matildas läshörna, Fiktiviteter, Enligt O

Vinn Himlen

2012-01-05T10:41:00.000+01:00

Jag deltar i utlottningen av Himlen börjar här av Jandy Nelson hos Böcker jag läser. På förlaget kan man läsa att "Jandy Nelsons debutroman är en svindlande kärlekshistoria om saknad, förälskelse och förbjudna känslor", den har jag lust att läsa. Bloggaren bakom Böcker jag läser är en 14-årig tjej, som heter Amanda. Hon läser och bloggar om böcker för ungdomar och unga vuxna. När jag läser hennes texter blir jag inspirerad att själv läsa lite fler ungdomsböcker, Hungerspelen och böckerna från Gilla böcker lockar. Dessutom längtar jag så klart efter del två om tjejerna från Engelsfors. (Recension av del ett, Cirkeln kommer snart.)

Bokbloggosfären Runt

2012-01-04T16:55:00.000+01:00

Jag planerar att köra en serie kallad Bokbloggosfären Runt på min blogg under det kommande året. Eftersom det inte blir någon Jorden Runt eller Norden Runt tänker jag i stället resa runt i bokbloggosfären och spana efter bokbloggar. Varje vecka kommer jag att presentera en blogg utifrån några frågeställningar, tanken är att ge plats både åt de etablerade bloggarna och nykomlingarna. Det är tyvärr svårt att hitta mailadress på en del av bloggarna, se gärna över detta! Om ni vill bli presenterade, och har en blogg som mestadels handlar om böcker, får ni gärna lämna en kommentar i det här inlägget.

Långtradarbil

2012-01-04T10:58:00.000+01:00

Tack vare bloggläsaren Björn kan jag äntligen presentera mitt första möte med lyriken. Jag hade en, på många sätt, fantastisk lärare på mellanstadiet, som bl a varje vecka arrangerade en lyriktävling. Han läste tre dikter för oss och vi fick rösta på den bästa. Ganska snart hade han med dikten Långtradarbil av Alf Henriksson och den blev hela klassens favorit. Denna dikt stod som överlägsen vinnare då "tävlingen" avgjordes. Jag har lite då och då letat efter Långtradarbil, men aldrig funnit den. Nu vet jag att den finns i Svensk dikt året om, sammanställd och utgiven av Olof Fahlén och Birger Lindell, Natur och kulturs förlag 1953. Jag ska försöka få fatt på denna bok för att se om det finns mer minnesvärt i den. Tack igen Björn för tipset och dikten!

Långtradarbil av Alf Henriksson

Bland Norrbottens björkar och Skånes pilar
i solen som lyser och regnet som strilar,
om dagen, då folk till sitt arbete kilar,
och om natten då människor ligger och vilar,
kors och tvärs genom landet ilar
långtradarbilar.

Genom veckornas timmar och vägarnas mil,
genom somrarnas dammoln och snöstormens il,
mellan enkla kaféer i välkänd stil
kör trötta chaufförer i evig fil
långtradarbil.

Puh i Sjumilaskogen

2012-01-03T16:55:00.000+01:00

Idag har jag, dottern, Fiktiviteter och unga fröken Fiktiviteter äntligen sett den nya Nalle Puh-filmen. Dottern älskar verkligen Puh, så förväntningarna var högt ställda. Och man kan väl säga att de delvis infriades. Filmen innehåller varm humor, dråpliga scener och typisk Puh-klokhet. Framför allt roades dottern av alla anspelningar på bokstäver och texter. Om filmen varit hälften så lång hade den fått högst tänkbara betyg. Men, tyvärr fanns det en del utfyllnad, utav t ex sångnummer, som inte alls gav något. Annat än gäspningar. Sammantaget tycker dock både dottern och jag att filmen var sevärd. Fast böckerna är (kanske inte helt otippat) bättre...

Bergensbanen i litteraturen

2012-01-03T10:56:00.000+01:00

Ibland korsbefrukar verkligen läsning av flera böcker samtidigt varandra. Just nu läser (lyssnar jag till) Jan Guillous Brobyggarna, där huvudpersonen Lautitz Lauritzen bygger broar, tunnlar och spår till Bergensbanen. I Min kamp II reser Karl Ove och Linda på just denna järnväg till Bergen.

Tematrio - Bokliga löften

2012-01-02T19:21:00.000+01:00

Det där med alla hålla nyårslöften är inte min starka sida. Men det hindrar mig inte från att glatt avge nya löften. Just nyårslöften är ju faktiskt de enda löftena man utan dåligt samvete kan bryta. Av de tre löften jag avgav i fjol har jag bara hållt ett (nästan i alla fall). Dags således att ta nya tag och avge nya löften. Berätta om tre löften/målsättningar/planer du har för det kommande läsåret!

1. Jag lyckades inte fullfölja ens mina egna utmaningar i fjol så i år ska jag inte hoppa på några. Fast Jessicas Strindbergsutmaning verkar ju väääldigt intressant. Och visst borde jag göra ett nytt fösök med en Boktolva. Och det är ju Nordentema på årets Bokmässa och jag har ju faktiskt redan gjort en litteraturlista...

2. Jag har inte färre olästa böcker i min bokhylla än vid förra årsslutet, fast jag till och med har gett bort en massa olästa böcker. Men orealistiskt nog har jag en vag förhoppning om att hinna läsa ikapp lite i år. Och om jag inte lyckas är det inte mitt, utan alla förlagens fel. De ger ut alldeles för många lockande böcker.

3. Jag lyckades faktiskt nästan sluta köpa pocketböcker under året. Det är inte så att jag inte gillar pocket, men många har alldeles på tok för liten stil. Och det kan man ju inte se när man handlar på nätet. Under förutsättning att Pocket Shop inte etablerar sig i Karlstad kommer jag nog att kunna låta bli att köpa pocket nästa år också. Förutom en del fina klassiker i alla fall.

"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Topplistan 2010

2012-01-02T19:20:00.000+01:00

Dags att posta mina gamla Topplistor så att jag kan hålla lite ordning och reda. Böckerna är listade utan inbördes ordning och listan är konstruerad utifrån de "betyg" jag satt på böckerna samt utifrån mina minnen av dem.

Lolita - Vladimir Nabokov
Darling River - Sara Stridsberg
Utvandrarna - Vilhelm Moberg
En tyst minut - Siegfried Lenz
Vägen - Cormac McCarthy
Den store Gatsby - F Scott Fitzgerald
Lark & Termite - Jayne Anne Phillips
Andarnas hus - Isabel Allende (bäst!)
Himlen i Bay City - Catherine Mavrikakis
Utrensning - Sofi Oksanen
Sultanbrudens skugga - Assia Djebar
Easter Parade - Richard Yates
Mot ännu en sommar - Janet Frame
Människornas jord - Pramoedya Ananata Toer
Ringens brödraskap - J R R Tolkien

Årsstatistik 2011

2012-01-01T13:41:00.000+01:00

Jag har inte lyckats föra vare sig månads- eller kvartalsstatistik under 2011, det måste kanske bli ett nyårslöfte om bot och bättring. Men lite årsstatistik ska jag i alla fall försöka knåpa ihop. Under det gångna året har jag läst 85 böcker. Det är tjugo färre än i fjol. vilket framför allt kan förklarars av läströtthet under sommaren. Under de tre sommarmånaderna läste jag bara nio böcker, jag spelade desto mer Sims...

Fördelningen mellan manliga och kvinnliga författare är relativt jämn, med en liten övervikt för männen - 51%.

Andelen svensk litteratur har ökat igen och det markant, från 16% i fjol till nära 30% i år. Jag har läst många fantastiskt bra svenska böcker under året och vill särskilt nämna Korparna av Tomas Bannerhed, Och allt skall vara kärlek av Kristian Lundberg, En dåre fri av Beate Grimsrud och Mot ljuset av Elin Boardy.

Andelen klassiker/moderna klassiker har sjunkit drastiskt, bland de lästa författarna kan nämnas Kipling, Goethe och Stig Dagerman.

En del barn/ungdomsböcker har jag läst under året, bland annat Godnatt Mister Tom, Pappa Långben, Agnes Cecilia och Cirkeln. Jag blev positivt överraskad av Maria Gripes trovärdiga psykologiska skildring och jag tyckte även mycket om magin i Cirkeln.

På Nobelpristagarfronten framskrider läsningen långsamt. I år har jag endast läst sju romaner av sju olika författare samt några enstaka noveller av ytterligare några författare. Min nya favorit bland pristagarna är Elfriede Jelinek, hennes Älskarinnorna var en av de bästa böckerna under året.

Jag har under 2011 försökt vidga läsandet genom att läsa lite lyrik, lite serier och lite skräck. Tranströmer fick ju som bekant Nobelpriset i år och jag är mycket förtjust i en del av hans dikter. När det gäller serier har jag förälskat mig i Liv Strömquists underbara, bitska satir. Jag har t o m läst en bok om vampyrer under året och tycker faktiskt att Låt den rätte komma in helt klart är läsvärd.

Jag har också försökt "lura" mig själv att komma över motståndet att läsa på andra språk än svenska genom att läsa den serieberättelsen The Night Bookmobile av Audrey Niffenegger på engelska. Språkproblemen var överkomliga, tyvärr gillade jag inte boken. När det gäller Knausgård vill jag verkligen rekommendera att man försöker läsa på norska. Böckerna är skrivna på bokmål, vilket de flesta svenskar tycker är lättare att läsa än nynorsk och böckerna är helt klart bättre på originalspråket.

Under året har jag som vanligt försökt läsa böcker från olika delar av världen.

15% av årets böcker är skrivna av författare från Korea, Japan, Israel, Indien, Vietnam, Syrien, Sri Lanka, Iran, Pakistan. Bland mina favoriter här vill jag nämna Den ovillige fundamentalisten av Mohsin Hamid, Anils skugga av Michael Ondaatje, Varför kom du inte före kriget? av Lizzie Doron och Ru av Kim Thúy.

8% av böckerna är skrivna av nordamerikanska författare, här hittade jag en ny favoritförfattare - Nicole Krauss. Av denna författare läste jag under året både Det stora huset och Kärlekens historia.

6% av böckerna skrevs av författare från Etiopien, Nigeria, Algeriet, Egypten, Sudan. En av de vackraste böcker jag läst under året är Gömslet av Miral al-Tahawi.

Drygt 2% av årets böcker är skriven av en författare från Sydamerika/Västindien. Här vill jag framför allt inte rekommendera Den stygga flickans rackartyg av Mario Vargas Llosa - fy så illa jag tyckte om denna bok.

Från Australien/Oceanien läste jag en enda bok, vilket motsvarar lite drygt 1% av de lästa böckermna. Peter Careys Oscar & Lucinda är en mycket speciell, läsvärd roman.

Av årets lästa böcker är således 30% svenska, 38% europeiska och 32% icke-europeiska. Även i år kommer de europeiska böckerna från många olika länder.

Storbritannien är, även i år, det land jag läst flest böcker från, förutom Sverige. Bland de brittiska romanerna finns klassiska författare som Jane Austen och Kipling och samtida författare som Ian McEwan.

Temat på Bokmässan 2011 var tyskspråkig litteratur och jag läste under året en hel del av tyska, schweiziska och österrikiska författare. Några av favoriterna är Elfriede Jelinek, Peter Stamm och Jenny Erpenbeck.

Franskspråkiga författare tilltalar mig ofta, årets favorit är vackra romanen Gilles kvinna av Madeleine Bourdouxhe.

De lästa nordiska böckerna är få och består av en isländsk deckare och första delen i Karl Ove Knausgårds autofiktiva mastodontserie.

De östeuropeiska länder jag läst böcker från är Ungern, Polen och Ryssland.

Bland de övriga länderna finns författare från Italien och Grekland. En av mina mest uppskattade nya bekantskaper under året var Claudio Magris.

Jag är nöjd med den geografiska bredden på årets lästa litteratur, även om jag gärna hade velat läsa lite mer afrikanskt. När det gäller Nobelpristagarna går det lite för sakta framåt, ska försöka öka lästempot under nästa år. Det var riktigt skralt med läsning av nordiska författare under året, det får bli ändring på detta också, särskilt eftersom Norden är temat för Bokmässan 2012.

Årets bästa mm

2011-12-31T19:19:00.000+01:00

2011 års finaste läsupplevelse

Många kämpade om titeln årets bästa bok, ingen var dock bättre än Korparna av Tomas Bannerhed. Klas växer upp i ett fattigt Småland på 70-talet. Hans liv kretsar runt faderns tilltagande galenskap och traktens fågelliv. Det som är så unikt med Korparna är författarens underbara språk. Han berättar sin historia på en glasklar, poetisk prosa, han berättar om fåglarna och naturen så att läsaren hör fågelsången, känner dofterna från myren och förnimmer fågelvingarnas flaxande. Så vackert, så smärtsamt vackert.

2011 års mest upprörande SPOILERVARNING!

Många böcker upprörde mig under året då de skildrade obehagliga, ibland oerhört sorgliga händelser. Den bok som framför allt dock upprörde mig var Den stygga flickans rackartyg av Mario Vargas Llosa. Och här var det faktiskt inte bara handlingen, utan även författaren som upprörde mig. "Den stygga flickan" skildras endast genom mannens ögon, hennes porträtt är ensidigt och ganska ointressant. Den kärlek Ricardo hyser för flickan har inget med henne som en verklig person att göra, han har blivit besatt av sin föreställning om en spännande flicka han vill äga. Att läsare (och experter) identifierar sig med mannen och beskriver detta som en historia om olycklig kärlek övergår mitt förstånd. Att författaren på slutet stympar "den stygga flickan" på ett vedervärdigt sätt gjorde mig oerhört upprörd och rasande.

2010 års bästa Nobelpristagare

Jag undvek länge att läsa Elfriede Jelinek för jag trodde att hon var svår. Då hon erhöll Nobelpriset 2004 hade detta föregåtts av konflikter inom Akademien och vissa ansåg att det var skandal att hon fick priset. Egentligen borde ju detta gjort att jag kastade mig över författaren, men i stället blev jag lite försiktig. Som tur är plockade jag ändå till slut fram min fina Nobelklassiker Älskarinnorna och började läsa. Älskarinnorna handlar om två kvinnors eländiga livsöde. Båda kvinnorna lever i små inskränkta byar i ett samhälle som fullkomligt krossar kvinnor. Även männen far illa, de går under av sina arbeten. Textmässigt är Jelinek unik. Hon undviker versaler i början av meningarna och hon upprepar samma (eller liknande) meningar om och om igen - tills hon hamrat in budskapet hos läsaren. Tempot är frenetiskt och utan pauser. Kanske kan man säga att Jelinek är svår för att hon är annorlunda, men framför allt tycker jag att man ska säga att hon är genialisk.

2011 års överraskning

Under året tjatade alla människor om en norrman som skrev en självbiografi i mastodontformat. Jag beslutade mig naturligtvis genast för att inte läsa den här hypade författaren. Men till slut blev jag ändå så nyfiken att jag tänkte att jag ju kunde läsa bara den första delen. Inte visste jag då vad som skulle ske... Summa summarum sitter jag nu lika fast i Knausgårdsträsket som alla andra. Första boken läste jag på svenska, men nu har jag övergått till att läsa på norska. Och det gjorde texten ännu bättre! Just nu närmar jag mig slutet av del 2 (Karl Ove och Linda har fått en dotter) och del 3 fick jag lämpligt nog i julklapp.

2011 års rysligaste
Både herr och fru Fiktiviteter var övertygade om att jag skulle gilla vampyrer, åtminstone i John Ajvide Lindqvists tappning, om jag bara gav det hela en chans. För att inte framstå som enkelspårig lyssnade jag således till en författaruppläsning av Låt den rätte komma in. Och gissa om jag blev överraskad! Författaren skildrar en ung pojkes ensamhet och utsatthet på ett hjärtskärande sätt, mästerligt. Vissa scener är dock oträcka på gränsen till vad jag klarar av. Men sammantaget får jag lov att ge Fiktiviteterna rätt, det här var läsvärt. Faktiskt så bra att jag även läst och planerar att läsa mer av författaren. Kanske jag t o m läser en annan författare som skriver om vampyrer...

2011 års lyriker

Under året läste jag faktiskt andra lyriker än Fröding! Både Wisława Szymborska och Ko Un gav mersmak, men att årets lyriker inte är någon annan än Tomas Tranströmer kommer nog inte som någon överraskning. Jag har läst lite ur flera av hans diktsamlingar, hittills är min favorit debutsamlingen 17 dikter. Diktraderna "I dagens första timmar kan medvetandet omfatta världen som handen griper en solvarm sten" gör mig lycklig. Andra favoritdikter är Allegro och Romanska bågar. Att Tranströmer äntligen i år erhöll Nobelpriset var obeskrivligt glädjande.

2011 års läsutmaningar

Jag lyckades inte fullfölja någon av årets läsutmaningar! Inte ens mina egna. Jag läste i o f s en hel del tyskspråkig litteratur inför Bokmässan, men inte alls lika mycket som jag planerat. Boktolvan (inspirerad av Enligt O) borde varit enkel att klara av, men jag lyckades bara läsa åtta av de planerade tolv författarna. Även hjärtebarnet Jorden Runt 3 tråkade ut mig under årets sista månader, jag lyckades inte alls läsa de planerade böckerna. Detta borde lära mig att inte hitta på eller hoppa på några utmaningar nästa år...

2011 års bloggäventyr

Många roliga saker hände mig och bloggen under det gångna året. I januari var bloggen med i ett inlag i Kattis & Co, som handlade om bloggare. I februari var jag och några medbloggare på Bokmässans inspirationsträff, vi utsågs till Bokmässans bloggambassadörer och hade en hel del roliga uppdrag både innan och under själva mässan. Bland annat var vår uppgift att uppmärksamma Bokmässans Community, en plats för bokintresserade att samlas. Under våren blev bloggen med Facebooksida, det har varit mer positivt än väntat. Jag gillar det snabba utbytet av tankar som karaktäriserar Fejjan. Bloggen har även ett Twitterkonto, även om jag varit lite lat med att skriva där. I april hade GP en intressant artikel om bokbloggare, där undertecknad omnämndes så fint av Dorotea Bromberg att jag blev rosig om kinderna. Så blev det då äntligen september och dags för Bokmässan, som vanligt en helt underbar upplevelse. Mot slutet av året fick bloggen en gästbloggare, Tess på Pocketlover, hur fortsättningen ska se ut får vi se nästa år.

Löfte inför 2012

Jag brukar ju lova varje år att jag ska läsa och den traditionen följer jag även i år. Nästa år ska jag läsa! Jag ska läsa precis vad som faller mig in. Jag ska inte varken starta eller delta i en massa utmaningar, utan bara läsa det jag har lust med. Jag ska läsa hyllvärmare, recensionsböcker och nya köpeböcker på löpande band. Nåja, jag ska läsa en del planerad litteratur också eftersom jag faktiskt ska studera lite. Men mestadels ska jag lustläsa! Och känner jag mig själv rätt kommer jag att köpa fler böcker än jag läser, så att de olästa i bokhyllan blir än fler under nästkommande år.

GOTT NYTT ÅR!

Topplistan 2011

2011-12-31T11:22:00.000+01:00

Här är årets Topplista, den innehåller 15 fantastiska titlar utan inbördes ordning. Absolut bäst under året var - ta da - Korparna av Tomas Bannerhed. Listan innehåller en blandning av gammalt och nytt från när och fjärran. En författare - Nicole Krauss - har lyckats med konststycket att få med två böcker på listan. Tre av årets bästa böcker är skrivna av svenskar, tre är tyskspråkiga och fyra är skrivna av författare från Mellanöstern/Asien. Här finns också en belgiska, en norrman och en italienare. Alla böckerna rekommenderas varmt.

Den ovillige fundamentalisten - Mohsin Hamid
Anils skugga - Michael Ondaatje
Kärlekens historia - Nicole Krauss
Gilles kvinna - Madeleine Bourdouxhe
Ru - Kim Thúy
Varför kom du inte före kriget? - Lizzie Doron
Det stora huset - Nicole Krauss
Historien om det gamla barnet - Jenny Erpenbeck
Och allt skall vara kärlek - Kristian Lundberg
Min kamp I - Karl-Ove Knausgård
Sju år - Peter Stamm
Som ni säkert förstår - Claudio Magris
Korparna - Tomas Bannerhed
En dåre fri - Beate Grimsrud
Älskarinnorna - Elfriede Jelinek

Radikalisera klimatpolitiken nu

2011-12-30T13:36:00.000+01:00

Min blogg är inte någon uttalat politisk blogg, däremot har jag åsikter, som naturligtvis även präglar mitt läsande. Idag gör jag ett undantag och publicerar ett renodlat politiskt inlägg. Orsaken är naturligtvis att jag tycker att det är så oerhört viktigt att nätverket Radikalisera klimatpolitiken nu uppmärksammas. Här kommer därför information om deras upprop, ett upprop jag signerat.

"Nätverket Radikalisera klimatpolitiken nu består av människor som är oroliga för att alltför lite händer för att åstadkomma förändringar som ser till att livet här på jorden fungerar på ett sätt som är långsiktigt hållbart.

Vi har därför formulerat ett upprop. Syftet är att sätta press på de politiska partierna att våga diskutera hur pass radikala lösningar som kan behövas för att begränsa den globala uppvärmningen så pass mycket som forskarna anser behövs.

För närvarande spelar mänskligheten rysk roulett med klimatet. Ingen vet hur illa det kommer att bli, men det finns en påtaglig skillnad mellan de stora risker som forskare lyfter fram och den uppmärksamhet som dessa frågor får från de politiska partierna.

Det mest tragiska med den globala uppvärmningen är att de som gett upphov till utsläppen är vi i den rika delen av världen, samtidigt som de som drabbas hårdast är redan fattiga människor och kommande generationer. Det gör att vi i den rika världen har ett speciellt ansvar för att göra vad vi kan för att minska klimatförändringarnas omfattning. Därför måste vi också vara beredda att ompröva vår egen livsstil. Det behöver inte vara negativt. För forskningen visar att stigande konsumtionsnivå i ett rikt land som Sverige inte ökar den tillfredsställelse som människor upplever.

Om du håller med om våra resonemang önskar vi att du läser vårt upprop och tar ställning till om du vill vara med och underteckna det. Du kan också läsa om några som redan stödjer uppropet här."

Sammanfattning - Jorden Runt 3

2011-12-30T10:31:00.000+01:00

Under den senaste Jorden Runt-resan har jag läst många riktigt bra böcker, men de senaste månaderna har jag tyvärr tröttnat lite på min egen läsutmaning. Det roligaste har som vanligt varit att läsa resenärernas kommentarer, det är alltid kul att tipsa om böcker.

Sammantaget har jag läst 18 av böckerna, de allra flesta har jag tyckt mycket om.

Jag färgkodar litteraturlistan på samma sätt som under förra årets resa. Gröna böcker har jag läst under resan. Röda böcker hade jag läst sedan tidigare. Lila böcker hann jag inte läsa, men vill läsa senare.

Östeuropa
Ingen konst - Péter Esterházy (Ungern)
En munter begravning - Ljudmila Ulitskaja (Ryssland)
Här - Wislawa Szymborska (Polen)

Mellanöstern
Huset vid moskén - Kader Abdolah (Iran)
Sju stenar till den otrogna hustrun - Vénus Khoury-Ghata (Libanon)
Järngräshoppan - Salim Barakat (Kurdistan/Syrien)

Asien
Den ovillige fundamentalisten - Mohsin Hamid (Pakistan)
De sex misstänkta - Vikas Swarup (Indien)
Båten - Nam Le (Vietnam)

Oceanien
Mot ännu en sommar - Janet Frame (Nya Zealand)
Oscar & Lucinda - Peter Carey (Australien)
Pojken i soffan - Sonya Hartnett (Australien)

Syd/Mellanamerika/Karibien
En historia om läsning - Alberto Manguel (Argentina)
Tant Julia och författaren - Mario Vargas Llosa (Peru)
Annie John - Jamaica Kincaid (Antigua och Barbuda)

Nordamerika
Dödssynden/To kill a mockingbird - Harper Lee (USA)
Lark & Termite - Jayne Anne Phillips (USA)
Himlen i Bay City - Catherine Mavrikakis (Kanada)

Afrika
Minaret - Leila Aboulela (Sudan)
Aké - Wole Soyinka (Nigeria)
Under lejonets blick - Maaza Mengiste (Etiopien)

Västeuropa
Med livet framför sej - Émil Ajar (Frankrike)
En dag - David Nicholls (England)
Alla själar - Javier Marías (Spanien)

Topplistan - alla utmanare

2011-12-29T10:52:00.002+01:00

Här är listan över alla finalister och de som får en andra chans att hamna på årets Topplista. Den slutliga Topplistan kommer att omfatta 15 böcker, dock ej rangordnade. I morgon ska Topplistan presenteras, idag ska jag klura över vilka som verkligen förtjänar en plats på den.

Till final
Den ovillige fundamentalisten - Mohsin Hamid (januari)
Anils skugga - Michael Ondaatje (februari)
Kärlekens historia - Nicole Krauss (mars)
Ru - Kim Thúy (april)
Det stora huset - Nicole Krauss (juni)
Historien om det gamla barnet - Jenny Erpenbeck (juli)
Och allt skall vara kärlek - Kristian Lundberg (augusti)
Min kamp 1 - Karl-Ove Knausgård (september)
Som ni säkert förstår - Claudio Magris (oktober)
Korparna - Tomas Bannerhed (november)
Älskarinnorna - Elfriede Jelinek (december)

Till andra chansen
En gåtfull vänskap - Yoko Ogawa (januari)
Under lejonets blick - Maaza Mengiste (januari)
Agnes Cecilia - Maria Gripe (februari)
Det där som nästan kväver dig - Chimamanda Ngozi Adichie (februari)
Gilles kvinna - Madeleine Bourdouxhe (mars)
Högläsaren - Bernhard Schlink (mars)
Mot ljuset - Elin Boardy (april)
Varför kom du inte före kriget? - Lizzie Doron (april)
Oscar & Lucinda - Peter Carey (maj)
Storm över Frankrike - Irène Némirovsky (maj)
Montedidio - Erri de Luca (juni)
Om inte nu så när - Annika Thor (juli)
Det finns annan frukt än apelsiner - Jeanette Winterson (augusti)
Norwegian Wood - Haruki Murakami (augusti)
Sju år - Peter Stamm (september)
Annie John - Jamaica Kincaid (september)
Gömslet - Miral al-Tahawi (oktober)
Den stora gåtan - Tomas Tranströmer (oktober)
En dåre fri - Beate Grimsrud (november)
Minaret - Leila Aboulela (november)
Den omoraliske - André Gide (december)

Mellandagsshopping

2011-12-28T12:31:00.000+01:00

AdLibris mellandagsrea innehåller en hel del fynd!

Alla själar
Jenny
Sommarljus...
Maqiao
Darling River
Annie John
Burma Boy
Timmen mellan hund och varg
Utrop

Så här i efterjulklapp handlade jag lite på rean och dessutom slog jag till på den fina klassikerboxen jag suktat efter :-)

En fantasirik jul

2011-12-25T11:44:00.000+01:00

Fantastiska berättelser hör julen till, vare sig man väljer att läsa Dickens eller titta på alla tomtefilmer på TV. De senaste dagarna har olika kanaler dessutom visat både Harry Potter och Sagan om ringen. Helgmys i min smak.

Eftersom jag verkligen var sugen att läsa något sagobetonat kastade jag mig genast över en av mina julklappsböcker, Cirkeln av av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren, en berättelse om magiska händelser i Engelsfors. Jag hann inte läsa mer än ett 50-tal sidor igår, men vill ändå redan dela några tankar. Det som först slår mig när jag läser är att rösterna känns så verkliga. När jag läst fantasy tidigare har det funnits avstånd mellan min vardag och böckernas värld. Här saknas detta avstånd, vilket gör boken extra intressant. Jag tycker dessutom att författarna lyckas blanda tonåringarnas vardagliga tonfall med de övernaturliga inslagen på ett mycket bra sätt. Vad är det egentligen som händer i Engelsfors? Röster och drömmar försöljer ungdomarna, dessutom tycks någon ibland bli osynlig! Jättespännande. Tråkigt nog skiner solen, så jag måste gå ut en sväng, men i kväll ska här läsas!

God Jul

2011-12-24T10:35:00.000+01:00

God Jul önskar jag er alla! Snart kommer vår mormor och vår farfar för att börja firandet. Det blir nog en del att äta, en del TV-tittande och julklappar så klart. I kväll ska jag ha lästid, knske får jag något fint i ett paket? Hoppas ni alla får en trevlig, läsig julafton!

100 kvinnor - uppdaterad lista

2011-12-22T07:10:00.000+01:00

Jag ägnade mig i helgen åt att försöka uppdatera min lista på 100 läsvärda kvinnor. Jag har försökt göra listan lite mindre ensidigt västerländsk och jag har bytt ut en hel del författare/böcker. Det går ju sldrig att bli helt nöjd, men för tillfället tycker jag att denna lista duger. Använd den gärna om ni har lust. (Jag har inte orkat kursivera de jag vill läsa eftersom jag vill läsa så gott som alla.)

Fetstila tiel + författare om du läst boken
Om du inte läst just den boken men annat av författaren - fetstila författaren
Kursivera de titlar du vill läsa
~~Stryk över de du inte vill läsa~~, eller markera dem med rött
* efter boken betyder att du aldrig hört talas om boken/författaren
+ efter boken betyder att du äger den
x efter boken betyder att du påbörjat men inte läst ut den

1. Adichie, Chimamanda Ngozi - En halv gul sol +
2. Aidoo, Ama Ata - Förändringar +
3. Alfvén, Inger - s/y Glädjen +
4. Allende, Isabel - Andarnas hus +
5. Angelou, Maya - Jag vet varför burfågeln sjunger
6. Aronsson, Stina - Hitom himlen +
7. Atwood, Margaret - Penelopiaden +
8. Axelsson, Majgull - Aprilhäxan +
9. Austen, Jane - Stolthet och fördom +
10. Barbery, Muriel - Igelkottens elegans +
11. Beecher Stowe, Harriet - Onkel Toms stuga
12. Benedictson, Victoria - Pengar +
13. Beyala, Calixte - Ännu talar träden +
14. Blixen, Karen - Min afrikanska farm +
15. Bourdouxhe, Madeleine - Gilles kvinna +
16. Boye, Karin - Kallocain +
17. Brantenberg, Gerd - Egalias döttrar +
18. Brontë, Anne - Agnes Grey +
19. Brontë, Charlotte - Jane Eyre
20. Brontë, Emily - Svindlande höjder
21. Buck, Pearl - Den goda jorden +
22. Castillon, Claire - Insekt +
23. Chang, Jung - Vilda svanar +
24. Christie, Agatha - Tio små negerpojkar
25. Condé, Maryse - Desirada +
26. Devi, Mahasweta - Branden i hjärtat +
27. Djebar, Assia - Sultanbrudens skugga +
28. Duras, Marguerite - Älskaren +
29. Ekman, Kerstin - Hunden +
30. El Saadawi, Nawal - Den stulna romanen +
31. Emecheta, Buchi - Andra klassens medborgare
32. Erdoğan, Aslı - Den mirakulöse mandarinen +
33. Fagerholm, Monika - Underbara kvinnor vid vatten
34. Flygare-Carlén, Emilie - Rosen på Tistelön +
35. Frame, Janet - En ängel vid mitt bord
36. Frank, Anne - Anne Franks dagbok
37. Fredriksson, Marianne - Simon och ekarna +
38. French, Marilyn - Kvinnorummet
39. Gordimer, Nadine - Min sons historia +
40. Grímsdóttir, Vigdís - Jag heter Isbjörg jag är ett lejon +
41. Highsmith, Patricia - En man med många talanger
42. Holst, Hanne-Vibeke - Min mosters migrän +
43. Hustvedt, Siri - Vad jag älskade +
44. Isaksson, Ulla - De två saliga +
45. Jansson, Tove - Pappan och havet +
46. Jelinek, Elfriede - Älskarinnorna +
47. Jong, Erica - Rädd att flyga +
48. Kandre, Mare - Aliide, Aliide +
49. Khoury-Ghata, Vénus, - Sju stenar till den otrogna hustrun
50. Kincaid, Jamaica - Annie John +
51. Kleve, Stella (Malling, Mathilda) - Bertha Funke
52. Krauss, Nicole - Det stora huset +
53. von Krusenstjerna, Agnes - Den blå rullgardinen +
54. Lagerlöf, Selma - Kejsarn av Portugallien +
55. Lahiri, Jhumpa - Främmande jord +
56. Lessing, Doris - Gräset sjunger +
57. Lidman, Sara - Lifsens rot
58. Linderborg, Åsa - Mig äger ingen +
59. Lispector, Clarice - Stjärnans ögonblick +
60. Lugn, Kristina - Stulna juveler +
61. Malmsten, Bodil - Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån
62. Martinson, Moa - Kvinnor och äppelträd +
63. McCullough, Colleen - Törnfåglarna +
64. Mernissi, Fatima - Drömmar om frihet +
65. Mitchell, Margaret - Borta med vinden +
66. Morante, Elsa - Historien
67. Morrison, Toni - Älskade +
68. Müller, Herta - Hjärtdjur +
69. Munro, Alice - Kärlek, vänskap, hat +
70. Némirovsky, Irène - Storm över Frankrike
71. Oates, Joyce Carol - Blonde +
72. Oksanen, Sofi - Utrensning +
73. Olsson, Vibeke - Molnfri bombnatt +
74. Plath, Sylvia - Glaskupan +
75. Roy, Arudhati - De små tingens gud +
76. Sachs, Nelly - Den store anonyme +
77. Sagan, Françoise - Ett moln på min himmel +
78. Sandel, Cora - Alberte-serien +
79. Satrapi, Marjane - Persepolis +
80. Sapfo - Sapfo : dikter och fragment
81. Shafak, Elif - Bastarden från Istanbul
82. Sundström, Gun-Britt - Maken +
83. Szymborska, Wisława - Här +
84. Shelley, Mary - Frankenstein
85. Stenberg, Birgitta - Alla Vilda
86. Stridsberg, Sara - Drömfakulteten +
87. Strömquist, Liv - Ja till Liv
88. Tan, Amy - Joy Luck Club +
89. Thorvall, Kerstin - När man skjuter arbetare +
90. Thúy, Kim - Ru +
91. Trosell, Aino - Hjärtblad +
92. Trotzig, Birgitta - Dykungens dotter
93. Tyler, Anne - Ett amatöräktenskap +
94. Ulitskaja, Ljudmila - En munter begravning +
95. Undset, Sigrid - Kristin Lavransdotter +
96. Wassmo, Herbjörg - Huset med den blinda glasverandan +
97. Winterson, Jeanette - Det finns annan frukt än apelsiner +
98. Woolf, Virginia - Mot fyren +
99. Wägner, Elin - Pennskaftet +
100. Zeh, Juli - Corpus Delicti +

Lästa böcker/bokserier: 75%
Lästa författare: 82%

Hanteringen av odöda

2011-12-21T07:02:00.000+01:00

När jag nu läst ut John Ajvide Lindqvists Hanteringen av odöda är min bedömning något ambivalent. Delar av romanen är fantastiska, framför allt de delar som skildrar människornas kärlek, längtan, sorg och smärta. Jag tycker dessutom att idén att använda odöda i berättelsen är genialisk, och budskapet att man måste släppa taget blir tydligt. Men jag önskar att författaren hade gjort mer av temat utanförskap. Sammanfösningen och den "omänskliga" hanteringen av de odöda påminner lite om Saramagos Blindheten och jag hade hoppats på mer av samhällskritik av JAL. Så sammantaget tycker jag att Hanteringen av odöda var bra, men idén var bättre än genomförandet om man ser till helheten.

Brobyggarna - första intrycket

2011-12-20T07:07:00.001+01:00

Men Jan, varför gör du inte som du brukar? skulle vara en passande undertitel till detta inlägg. För jag är rätt så brydd över inledningen av Jan Guillous Brobyggarna. Jag, liksom många andra, har en ambivalent inställning till Guillou; ofta tycker jag att han har rätt i sak, lika ofta retar han gallfeber på mig genom att vara pompös och arrogant. Sammantaget är han en person som intresserar mig, men vetskapen om vem han är stör mig när jag läser hans böcker. Jag tillhör verkligen den (försvinnande?) skaran av läsare som inte vill få sin läsning påverkad av att behöva se författaren i diverse TV-soffor och lekprogram. Nu är ju Guillou kanske framför allt journalist och därför får jag väl stå ut med att hans person stör min läsning av hans böcker.

Jag har läst flera av Guillous böcker, med övervägande positiv inställning. Guillous hjältar är ofta ganska platta och jag måste besluta mig för att gilla läget och köpa hjältemyten när jag läser hans böcker. Och det kan jag göra om jag bara blir förberedd. Böckerna om Arn har jag t ex lyssnat på flera gånger med stor behållning. Jag tycker om att Guillous (mycket TYDLIGA) röst blandas med Tomas Bolmes dämpande lugn, till skillnad från t ex Eli. Därför såg jag mycket fram emot att börja lyssna på Brobyggarna. Men, de delar som gör att jag kommer in i Guillous värld saknas! Jag tycker att Guillous starkaste sida handlar om att beskriva barndomen/ungdomen och på så sätt bygga upp sina huvudpersoner och få med sig läsaren i att tro på deras exceptionella fömågar. I de tidigare beskrivningarna av Arn och Carl får Guillou mig att längta efter att gossarna verkligen ska visa vad de går för. Men, med de tre bröderna Lauritz, Oscar och Sverre hoppar han över detta moment! I rask takt fastställs att gossarna är osedvanligt tekniskt begåvade och hux flux är de utexaminerade från universitet i Dresden. Ja men hallå, jag vill ju få följa deras remarkabla skolgång och se deras triumfer när det går upp för alla hur duktiga pojkarna är. Och så fick jag inte vara med, fy! Nu är pojkarna helt plötsligt vuxna män med olyckliga kärleksrelationer osv. Och jag har så svårt att bry mig om dem...

Tematrio - Jullovsläsning

2011-12-19T07:25:00.001+01:00

Jag har inte lyckats läsa några tegelstenar under året, kanske kan jag hinna med någon under jullovet? Det finns åtskilliga olästa tjockisar i bokhyllan, men frågan är om de verkligen lockar just nu. Berätta om tre tegelstenar ni läst eller om tre ni vill läsa!

1. I den första kretsen av Alexander Solzjenitsyn är en rejält tilltagen bok som handlar om Stalintidens hemliga fängelser för politiska fångar. Romanen har tidigare givits ut i censurerad version, detta är första gången boken ges ut i sin fullständiga version. Den här boken skulle jag säkert tycka om, jag har tidigare läst och upskattat författaren.

2. 2666 av Roberto Bolaño beskrivs bl a som "en svindlande resa in i den moderna civilisationens mörkaste hjärta". Jag har läst en tunnis av författaren, som jag tyckte var fantastisk (Om natten i Chile) men 2666 känns tung påmånga sätt att ta itu med.

3. En annan av de riktigt tunga i min bokhylla är Blonde, romanen om Marilyn Monroes liv och död, av Joyce Carol Oates. Den här boken är närmast sönderälskad av bokbloggarna, jag borde snart kika lite i den i alla fall.

"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Älskarinnorna

2011-12-18T11:03:00.002+01:00

Älskarinnorna av Elfriede Jelinek, utgiven av Brombergs, 2008

Jag undvek länge att läsa Jelinek för jag trodde att hon var svår. Då hon erhöll Nobelpriset 2004 hade detta föregåtts av konflikter inom Akademien och vissa ansåg att det var skandal att hon fick priset. Egentligen borde ju detta gjort att jag kastade mig över författaren, men i stället blev jag lite försiktig. Som tur är plockade jag ändå till slut fram min fina Nobelklassiker Älskarinnorna och började läsa. Efter två sidor var jag fast, det här är en text som kräver uppmärksamhet och engagemang av sin läsare. Precis i min smak. Nu efteråt sitter jag och funderar på om boken var "svår"? Det var i alla fall inte svårt att vare sig läsa texten eller förstå den ursinniga vrede som fullkomligt väller ut ur boksidorna. Kanske kan man säga att Jelinek är svår för att hon är annorlunda, men framför allt tycker jag att man ska säga att hon är genialisk.

Älskarinnorna handlar om två kvinnors eländiga livsöde. Båda kvinnorna lever i små inskränkta byar i ett samhälle som fullkomligt krossar kvinnor. Även männen far illa, de går under av sina arbeten. Brigitte älskar Heinz och hon älskar framför allt det liv han kan ge henne. Brigitte älskar på ett mycket målinriktat sätt, vilket också visar sig ge resultat. Hon blir förvisso inte lycklig, men hon blir gift och hon kommer att äga saker. Paula drömmer i stället rosenröda drömmar om verklig kärlek. Och denna kärlek har hon tänkt sig att dela med skogsarbetaren Erich. Han har i sin tur inte tänkt sig att dela något med henne, han märker nästan inte ens att ha i förbifarten råkar göra henne med barn. Paula blir utsatt för spott och spe i den lilla byn när hon varit dum nog att bli på smällen. Så småningom lyckas hon få Erich att gifta sig med henne, men det går naturligtvis käpprätt åt helvete i alla fall.

Det Jelinek gestaltar i Älskarinnorna är ett kvinnoförtryck och ett kvinnohat som totalt dominerar hela samhället. Samhället är Österrike på 70-talet, ett förljuget samhälle som gör allt för att dölja obehagligheter. I berättelsen finns dock inga tidsmarkörer, Brigittes och Paulas öden är allmängiltiga. Det man framför allt slås av i Jelinkes text är hennes totala kompromisslöshet, hennes ursinne och hennes intelligenta ironiserande. Jelinek skildrar sina huvudpersoner så kyligt och distanserat, hånfullt skrattande åt deras naiva förhoppningar. Det finns ingen empati eller värme att försöka gömma sig bakom, som läsare får man bara försöka rida ut stormen.

Även textmässigt är Jelinek unik. Hon undviker versaler i början av meningarna och hon upprepar samma (eller liknande) meningar om och om igen - tills hon hamrat in budskapet hos läsaren. Tempot är frenetiskt och utan pauser.

"ofta gifter sig dessa kvinnor eller går under på annat sätt" (sidan 12)

"ibland kommer erich och paula också i framtiden att komplettera varandra, t ex när erich ger henne stryk och paula tar emot stryk" (sidan 70)

"som två insekter har det gamla äkta paret bitit sig fast vid varandra, likt två djur som käkar upp varandra, den en är redan halvvägs inne i den andras kropp." (sidan 80)

Sammantaget är Älskarinnorna helt enkelt en av årets allra häftigaste läsupplevelser. Det här är en bok som definitivt hamnar på min bästa-lista.

Med livet framför sej - repris

2011-12-17T17:09:00.003+01:00

Med livet framför sej av Émile Ajar, utgiven av Norstedts, 2009

Momo växer upp hos Madame Rosa tillsammans med ett gäng andra horungar. Madame Rosa är en pensionerad prostituerad, till lika en omfångsrik matrona och judinna som suttit i koncentrationsläger. Hon tar emot de prostituerades barn för en månatlig summa. Momo är en brådmogen och samtidigt en besynnerligt oskuldsfull pojke, som försöker lära sig allt han kan om livet. Hans läromästare, förutom Madame Rosa, är den Victor Hugo-älskande, förvirrade monsieur Hamil, sytenören monsieur M'Da och den godhjärtade transvestiten Lola.

Kortfattat kan man säga att Med livet framför sej handlar om en pojke och hans relation till en döende mor. Här blandas djup tragik med komiska inslag på ett hjärtskärande sätt. Det är en bok om hur vänskap och kärlek uppstår på platser man inte väntar sig att finna dem. Det är också en livsbejakande bok om ett barns inneboende styrka, vilja och förmåga att tillgodogöra sig de kärlekssmulor som bjuds.

Madame Rosa och Momo tar hand om varandra så gott det går. Den här sortens ombytta roller leder ofta till omfattande svårigheter hos barnet, som alltför tidigt tvingas ta ansvar. Även i berättelsen om Momo finns denna oerhört tragiska sida, men bokens språk fungerar närmast förförande så att man förleds att inte se eländet och misären i dess verkliga ljus. Det charmerande språket i denna roman är helt unikt, här blandas gatuslang med gammaldags formuleringar och bildar en helt egen värld. Mycket beröm bör ösas över den fantastiska översättningen gjord av Bengt Söderbergh.

"I början visste jag inte att jag inte hade nån mor, och jag visste inte ens att det behövs. Madame Rosa talade sällan om saken för att inte sätta griller i huvet på mej. Så jag vet inte riktigt varför jag är född och inte heller hur det gick till."

Att läsa om Momo, Madame Rosa och de andra älskliga personerna i romanen har varit en ren njutning. Det här är en alldeles fantastisk berättelse, som kommer att finnas med mig under många år framöver. Jag vill helhjärtat rekommendera er att läsa denna varma, fina roman.

Émile Ajar är pseudonym för Romain Gary, som därmed är den ende som vunnit det prestigefyllda franska litteraturpriset Prix Goncourt två gånger. 1956 fick han priset för Himlens rötter och 1975 fick han det således för Med livet framför sej. När man googlar på Romain Gary får man fram många olika fakta om hans bakgrund. Det verkar oklart både var han föddes och vem hans far var. Det man tycks vara överens om är att han växte upp med en självuppoffrande mor, som hade grandiosa planer för sonen. Och dessa planer och drömmar får man lov att säga att sonen levde upp till. Romain Gary blev under sitt liv krigshjälte, diplomat och hyllad författare. 1963-1970 var han gift med den firade amerikanska skådespelerskan Jean Seberg. Men i den postumt utgivna Émile Ajars liv och död skriver Romain Gary:

"Jag ville börja om på nytt, leva om mitt liv; att vara en annan var mitt livs stora frestelse. Jag var trött på mig själv."

1980 begick Romain Gary självmord.

Hur hantera odöda?

2011-12-16T07:19:00.001+01:00

Dags att återigen stifta bekantskap med John Ajvide Lindqvists författarskap och hans oknytt. I Hanteringen av odöda vaknar plötsligt de döda upp och vill hem. Hur ska samhället hantera dessa omlevande, den här gruppen som inte lever upp till våra krav på normalitet? Liksom i Låt den rätte komma in blir jag imponerad över författarens förmåga att gestalta ensamhet, längtan, kärlek och utanförskap. Om inte JAL skrev i en viss genre skulle han ses som en "stor" och "fin" författare. Nu är han stor på sitt eget sätt i stället, vilket inte är att förakta.

Rätt tipsrad och vinnare

2011-12-15T07:20:00.000+01:00

Nobeltipset

1. Vilken författare har fått en text om Josef Fritzl publicerad i svensk aftonpress?
X. Elfriede Jelinek

2. Vad heter sista delen i trilogin om Charlotte?
1. Anna Svärd

3. Vem tyckte Strindberg skulle få Nobelpriset i stället för Sully Prudhomme?
1. Lev Tolstoy

4. Från vilken lyriksamling kommer meningen Uppvaknandet är ett fallskärmshopp från drömmen?
X. 17 dikter

5. Varför gifter sig Michel med Marceline?
2. Den döende fadern vill se Michel gift

6. Om vilken målare har Vargas Llosa skrivit en roman?
1. Gauguin

7. Vem har skrivit en bok om att få en svårt missbildat barn?
X. Kenzaburo Oe

8. För vilket brott sitter Sjuchov fängslad?
2. spioneri

9. Vem får Nobelpriset 2012 om Lyran får bestämma?
2. Assia Djebar

Det var en hel del deltagare i tävlingen och flera hade alla rätt. Dottern fick som vanligt träda in som lottdragare och tursam vinnare denna gång blev Henrik.

SvDs Bokklappar

2011-12-13T09:21:00.000+01:00

Bland SvDs tips på Bokklappar fanns något lite jag har läst och en del jag vill läsa. Nádas bok är unik, ganska svårläst, Ru är alldeles underbar, Mats kamp fantastisk skildring av samtidens Sverige.

Péter Nádas - Fotograferingens vackra historia
Kim Thúy - Ru
Mats Jonsson - Mats kamp

De böcker jag vill läsa är följande (flera av dem väntar redan i bokhyllan):

Pramoedya Ananta Toer - Glashuset (har läst första delen i kvartetten)
Jón Kalman Stefánsson - Änglarnas sorg
Philippe Grimbert - Hemligheten
Jonathan Franzen - Frihet
Vibeke Olsson - Sågspån och eld
Kerstin Ekman - Grand final i skojarbranschen

Säg hej till studenten

2011-12-12T19:03:00.001+01:00

Tänka sig att jag ska bli student igen! Det trodde jag inte när jag examinerades senast, 1993. Man nu kunde jag inte längre motstå frestelsen att läsa lite om litteratur, därför ska jag gå en kurs om Nobelpriset i litteratur, 7,5 poäng. Kursen ges på distans från Umeå och målet med kursen är att studera: "Nobelpriset i litteratur ur ett estetiskt, sociologiskt och ideologiskt perspektiv. Litteraturprisets historia belyses genom ett antal exempel. Prisets kulturella och mediala betydelse uppmärksammas även. Dessutom ägnas verk av årets Nobelpristagare särskild uppmärksamhet."

Jag har redan beställt en del av kurslitteraturen:

Andreas Nyblom - Ryktbarhetens ansikte : Verner von Heidenstam, medierna och personkulten i sekelskiftets Sverige

Sture Allén , Kjell Espmark - Nobelpriset i litteratur : en introduktion

Kjell Espmark - Litteraturpriset : hundra år med Nobels uppdrag

Torbjörn Forslid , Anders Ohlsson - Författaren som kändis

Ytterligare några böcker jag inte riktigt vet hur jag ska få tag på (tips, tack!) finns med på litteraturlistan:

Lars Furuland , Johan Svedjedal - Litteratursociologi : texter om litteratur och samhälle

Susanne Skog - Litteraturen har två kön – minst : Men Nobelpriset har gått till 87 män och 9 kvinnor

Richard Wires - The politics of the Nobel Prize in literature : how the laureates were selected, 1901-2007

Dessutom tillkommer skönlitteratur av bl a Tomas Tranströmer, Elfriede Jelinek, Eyvind Johnson, Gabriel García Marquez, Harry Martinson, Toni Morrison och Mario Vargas Llosa.

Visst låter det väl spännande! Det har i alla fall flera bokbloggare tyckt, jag blir kursare med bl a Josefin, Mimmimarie, Linda och Maria. Finns det fler därute som ska läsa kursen?

Tematrio - Nobelpristagare

2011-12-12T07:43:00.000+01:00

Efter denna underbara helg måste naturligtvis Tematrion anknyta till Nobelpriset. Det har verkligen varit lite si och så med Nobelläsning det senaste året, men nu skall det bli ändring på detta. Under våren ska jag dessutom lästa 7,5 poäng om Nobelpriset. Berätta om tre Nobelpristagare du gillar eller är nyfiken på!

1. Just nu läser jag Älskarinnorna av Elfriede Jelinek, en roman som gör mig alldeles matt. Vreden väller ut ur sidorna så fort man öppnar boken på glänt och tempot är som en hackspetts ivriga och envetna hackande. Alldeles fantastiskt!

2. Jag måste naturligtvis ha med Selma Lagerlöf i min trio. Hon är min absoluta favorit bland pristagarna. Det som gör Selma så unik är att hon lyckas förmedla psykologisk skarpsyn förpackad i, till synes, enkla sagor.

3. Av Saramago har jag ännu bara läst Blindheten, men jag ska absolut läsa mer av denne fascinerande språkkonstnär. Blindheten är en oerhört obehaglig samhällskritisk roman, skriven på ett fantastiskt, vindlande, rasande snabbt språk.

"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Vem kan man egentligen lita på?

2011-12-11T13:34:00.000+01:00

Lena PH har blivit så mycket bättre!

Nobeltipset 2011

2011-12-10T10:44:00.000+01:00

Jag är idag inte bjuden på Nobelfesten, däremot ska jag på en celeber No Bell-fest (värdens dörrklocka är visst trasig). Även om jag inte befinner mig på den stora festen vill jag så klart uppmärksamma den. Och bästa sättet är väl att lotta ut en fin Nobelklassiker?

De flesta av er vet säkert vid det här laget att jag älskar Brombergs Nobelklassiker. Böckerna är inte bara bra, de är dessutom ursnygga i bokhyllan. Den här gången är det en valfri bok som lottas ut och Casia på förlaget har lovat att den kommer att levereras innan jul. Så vinn en till dig själv, eller ge bort en fin present i julklapp. De böcker ni kan välja mellan är:

Slaven av Isac B Singer
Ungdomens bröd av Heinrich Böll
Absalom, Absalom av William Faulkner
Den omoraliske av André Gide
Jenny av Sigrid Undset
Fallet av Albert Camus
Murphy av Samuel Beckett
I den första kretsen av Alexander Solzjenitsyn
Just så-historier av Rudyard Kipling
Löwensköldska ringen + Charlotte Löwensköld av Selma Lagerlöf
Mitt Europa av Czeslaw Milosz
Ormboet av Francois Mauriac
Älskarinnorna av Elfriede Jelinek

Som vanligt sker tävlingsmomentet i form av en tipsrad. I slutet av detta inlägg finner ni nio tipsfrågor, som ska besvaras. Svaren ska vara inskickade till mig före midnatt tisdag 13/12. Pristagaren kommer att presenteras under nästkommande vecka. Maila in era svar till lyran18[at]gmail.com (ni fattar nog hur man fixar till adressen). Skriv Nobeltipset i ämnesraden så att jag lätt hittar tipsmailen. Om fler av er får samma antal rätt blir det lottning om vem som får det fina priset.

För att få delta vill jag att ni som har bloggar gör lite reklam för tävlingen i ett inlägg på er blogg, där ni helt enkelt länkar hit. För er som inte har någon blogg gäller så klart inte det kravet, ni är välkomna att delta i alla fall. Ni behöver inte i tipsmailet ange er adress, jag kontaktar den som vunnit för att få adressen i stället.

Lycka till!

Nobeltipset

1. Vilken författare har fått en text om Josef Fritzl publicerad i svensk aftonpress?
1. Herta Müller
X. Elfriede Jelinek
2. J-M G Le Clézio

2. Vad heter sista delen i trilogin om Charlotte?
1. Anna Svärd
X. Kristin Lavransdotter
2. Murphy

3. Vem tyckte Strindberg skulle få Nobelpriset i stället för Sully Prudhomme?
1. Lev Tolstoy
X. Henrik Ibsen
2. Anton Tjechov

4. Från vilken lyriksamling kommer meningen Uppvaknandet är ett fallskärmshopp från drömmen?
1. Flykt och förvandling
X. 17 dikter
2. Här

5. Varför gifter sig Michel med Marceline?
1. Hon väntar barn
X. Hon är en rik arvtagerska
2. Den döende fadern vill se Michel gift

6. Om vilken målare har Vargas Llosa skrivit en roman?
1. Gauguin
X. Monet
2. Picasso

7. Vem har skrivit en bok om att få en svårt missbildat barn?
1. José Saramago
X. Kenzaburo Oe
2. Gabriel García Márquez

8. För vilket brott sitter Sjuchov fängslad?
1. mord
x. stöld
2. spioneri

9. Vem får Nobelpriset 2012 om Lyran får bestämma?
1. Joyce Carol Oates
x. Adonis
2. Assia Djebar

Lycka till!

En dag - i repris

2011-12-09T07:21:00.002+01:00

En dag av David Nicholls, utgiven av Printz Publishing, 2010.

Den 15 juli 1988 utexamineras Emma och Dexter från universitetet. De har inte umgåtts under studietiden, men tillbringar den sista natten tillsammans. Dagen därefter börjar Livet med stort L och kanske kommer de aldrig mer att träffas. Men mellan Emma och Dexter utvecklas en stark vänskap, som kommer att bestå under många år. Läsaren får möta Emma och Dexter just den 15 juli under de kommande åren, för att ta del av vad som hänt i deras liv. Vi får inledningsvis följa Dexter i hans jakt på berömdhet och droger och Emmas slit för att få ihop till hyran. Så småningom förändras dock deras liv, de utvecklar nya sidor och deras relation får nytt innehåll.

Hur ska jag nu kunna skriva något intressant om denna populära roman, något som inte redan sagts? Eller, det kanske jag faktiskt inte måste? Inte heller i den följande recensionen kommer det att finnas några större invändningar eller någon negativ kritik, trots att En dag klart ligger vid sidan av det jag brukar tycka om. Men något i denna roman bryter ner motståndet, något väcker engagemang och något gör att man inte kan lägga ner boken när man börjat läsa den. Jag tror att detta något helt enkelt stavas Dex och Em. För det författaren verkligen lyckas med är att levandegöra Dex och Em, efter några trevande inledande kapitel tänker jag på dem som mina vänner. Framför allt är En dag en emotionell resa, en nostalgitripp, en berättelse som väcker starka känslor. Man blir arg på Dex när han är hänsynslös, ytlig och ansvarslös och man blir irriterad på Emma när hon beter sig som ett mähä. Man blir också glad när de lyckas med något, när de utvecklas och när de finner kärleken.

En dag är kanske närmast att kategorisera som "feel-good-litteratur", det är en romantisk komedi, en rapp relationsroman. Författaren har tidigare skrivit manus till det oerhört populära TV-serien Cold feet - Kalla fötter - och tonen i En dag påminner starkt om denna. Tyckte man om TV-serien, tycker man om den här boken. En dag kommer även den att filmatiseras och det är en film jag har höga förväntningar på. Men, skynda er att läsa boken först!

För den som själv blivit vuxen under den tidsperiod romanen omfattar, aktiveras igenkännande många gånger. Här finns mängder av tidsmarkörer i form av kulturella och/eller politiska händelser, man känner igen attitydförändringar, man känner sig helt enkelt hemma i boken. Texten är mycket lättläst, den har ett driv som i rask takt för läsaren framåt. Dialogerna är kvicka, slagfärdiga skulle man nog kallat dem för hundra år sedan.

Genom att bara låta oss få möta Emma och Dexter en dag per år blir deras rörelse mot varandra och från varandra mycket tydlig. Detta är i mitt tycke ett genialiskt grepp av författaren. Handlingen blir dessutom mycket komprimerad, det här är nog det närmaste "effektivt" berättande man komma som författare. "Denna dagen - ett liv", som farbror Melker sa.

Sammantaget måste jag således instämma i hyllningskörerna, det här är en mycket läsvärd roman. Det ska ändå sägas att jag inledningsvis var tveksam och inte förstod uppståndelsen kring boken, en "När Harry mötte Sally-kopia" var första intrycket. Men under vägen blev jag lika begeistrad som alla andra och nu kan jag inte göra annat än att reservationslöst rekommendera denna roman.

Den omoraliske

2011-12-08T07:22:00.000+01:00

Den omoraliske av André Gide, utgiven av Brombergs, 2011

Den unge huvudpersonen Michel är en välutbildad, välbärgad man i sekelskiftets Frankrike. Han arbetar som historiker och fäster stor vikt vid tankens kraft. På sin dödsbädd önskar Michels far att få se sonen gift, för att tillmötesgå faderns önskemål gifter sig Michel således med en passande ung dam, Marceline. Paret reser på bröllopsresa till det koloniserade Nordafrika, där det uppdagas att Michel är allvarligt sjuk i lungsot. Värmen och närheten till de arabiska barnen gör dock att Michels livsandar åter väcks, han börjar solbada och ägna sig åt att stärka kroppen. Efter tillfrisknandet förändras Michels personlighet och moral. Han upplever världen med sina sinnen i stället för med tanken, han får allt svårare att skilja mellan rätt och orätt, han låter sig lockas av lusten, sina drifter. Han blir en handlingens man.

Romanen är i sin helhet skriven i form av en lång monolog där Michel försöker rättfärdiga sina val inför sina närmsta vänner. Michel tycks fråga sig hur fri man får vara - eller rättare sagt - hur fri en man får vara. Michel är dock enbart intresserad av sin personliga frihet. Hans hustrus, hans anställdas och de unga prostituerade pojkarnas och flickornas frihet väger lätt i sammanhanget.

När Den omoraliske kom ut 1902 i Frankrike ansågs den av många vara chockerande. Jag tycker fortfarande att den i hög grad är chockerande. Mycket av det Michel ägnar sig åt kan tyckas vara oskyldigt, det skandalösa solbadandet till exempel, men hans sätt att behandla människor som är beroende av honom är fortfarande lika upprörande. En av de saker man förvisso chockerades mer av i början av 1900-talet är Michels homosexuella tendenser, men att köpa små arabiska barn torde väcka lika stark aversion än idag.

"Beklaganden, samvetskval, ånger, det är nyss undfången glädje, sedd från baksidan." (sidan 110)

Michels förändring från att vara en hämmad, intellektuell samhällsmedborgare till att bli en egocentrisk, skrupelfri livsnjutare är mycket intresserant utifrån ett psykologiskt perspektiv. Hur ska man förklara denna totala omvälvning? En del av förklaringen handlar om traumat att vara nära döden, att uppleva att man varit nära att förlora livet kan totalt förändra hur man ser på den egna existensen. I förordet av Sven Lindqvist betonas i betydelsen av vistelsen i det koloniserade Afrika:

"Ja, koloniernas verklighet fungerade som drömmens. Eberhardt, Gide, Saint-Exupéry - kolonierna var för dem alla en arena där de fick leva ut allt det, som inte var socialt accepterat i deras hemländer." (sidan 16)

Tidsfränden Freud skulle i stället lagt stor vid att analysera bortträngda homosexuella drifter. Sammantaget är Den omoraliske ett mycket intressant psykologiskt porträtt av en man som hamnar i själslig obalans.

Topplistan uppdateras

2011-12-07T06:58:00.000+01:00

Det här med statisktik och redovisningar har inte varit min starka sida under bloggåret som (snart) gått, får kanske överväga att ge ett nyårslöfte om detta. Men den ultimata Topplistan ska jag ändå få till på något vis, jag har i alla fall skrivit ner vad jag läst.

Här är hela listan som den ser ut just nu:

Till final
Den ovillige fundamentalisten - Mohsin Hamid (januari)
Anils skugga - Michael Ondaatje (februari)
Kärlekens historia - Nicole Krauss (mars)
Ru - Kim Thúy (april)
Det stora huset - Nicole Krauss (juni)
Historien om det gamla barnet - Jenny Erpenbeck (juli)
Och allt skall vara kärlek - Kristian Lundberg (augusti)
Min kamp 1 - Karl-Ove Knausgård (september)
Som ni säkert förstår - Claudio Magris (oktober)
Korparna - Tomas Bannerhed (november)

Till andra chansen
En gåtfull vänskap - Yoko Ogawa (januari)
Under lejonets blick - Maaza Mengiste (januari)
Agnes Cecilia - Maria Gripe (februari)
Det där som nästan kväver dig - Chimamanda Ngozi Adichie (februari)
Gilles kvinna - Madeleine Bourdouxhe (mars)
Högläsaren - Bernhard Schlink (mars)
Mot ljuset - Elin Boardy (april)
Varför kom du inte före kriget? - Lizzie Doron (april)
Oscar & Lucinda - Peter Carey (maj)
Storm över Frankrike - Irène Némirovsky (maj)
Montedidio - Erri de Luca (juni)
Om inte nu så när - Annika Thor (juli)
Det finns annan frukt än apelsiner - Jeanette Winterson (augusti)
Norwegian Wood - Haruki Murakami (augusti)
Sju år - Peter Stamm (september)
Annie John - Jamaica Kincaid (september)
Gömslet - Miral al-Tahawi (oktober)
Den stora gåtan - Tomas Tranströmer (oktober)
En dåre fri - Beate Grimsrud (november)
Minaret - Leila Aboulela (november)

Mats kamp

2011-12-06T07:21:00.000+01:00

Mats kamp av Mats Jonsson, utgiven av Galago, 2011

När jag blir tillfrågad om vilka genrer jag helst undviker finns diskbänksrealism med bland de jag nämner. Jag brukar inte tycka om att läsa om föräldrar som kämpar för att få sina liv att gå ihop när de fått barn. Men det är egentligen först i och med att Mats blir pappa hans berättelse börjar intressera mig. Innan dess handlade hans liv om storstadsfenomen, som inte alls berör mig. Men pappablivandet gestaltar Mats på ett fantastiskt sätt. Här finns en kärlek till barnet som skiner igenom den "nattliga skärselden" och här finns en varm omsorg om den nyblivna mamman Victoria, som fått en del skador i samband med förlossningen. Mats ironiserande kring huruvida man skulle ta lika lätt på hennes plågsamma skador om de inte uppstått i samband med förlossningen har bitit sig fast hos mig. För han har naturligtvis rätt, kvinnors smärta och svårigheter i samband med graviditet och förlossning behandlas oerhört nonchalant med hänvisning till att "det ju är naturligt" att det gör ont.

Mats kamp är en socialrealistisk skildring fylld av både humor och vrede. Här utdelas en hel del råsopar mot dagens statussamhälle, familjen som ett projekt och den allmänna sociala nedrustningen. Världens bästa skitskola och lärarnas arbetssituation får rejäl och välförtjänt kritik samtidigt som författaren belyser både klass- och könsaspekter i vår samtid.

Karikatyrskildringen av föräldrakooperativet Tok-Klok får mig att asgarva samtidigt som det kryper i mig av olust när jag tänker på att barn redan i denna ålder kan bli mobbade, med mobbarnas föräldrars välsignelse. Det är ju de här barnen som senare ska gå på Lundsberg...

Romanens titel Mats kamp är naturligtvis en blinkning till Karl Ove Knausgårds Min kamp. Båda männen tycks ha bestämt sig för att skildra ALLT i sina liv. Mats kommer dock i slutet av boken fram till att han inte är den som ska skapa och skildra dottern Ellens liv, det är hennes barndom och hennes minnen. Den insikten tyder på en integritet jag beundrar. Överlag måste jag säga att Mats verkar vara en person jag genuint skulle tycka mycket om.

Sammantaget är Mats kamp en ironiserande berättelse, fylld av både svärta och kärlek, om att bli pappa i vår tid. Läs den!

Andra som läst Mats kamp är Fiktiviteter, Expressen, Dagens bok.

Tematrio - Julklappsönskningar

2011-12-05T07:07:00.000+01:00

Det lackar mot jul och det är hög tid att tala om för nära och kära vad ni vill ha i era hårda, platta paket. Berätta därför om tre böcker ni önskar i julklapp!

1. Jag är som sagt riktigt fast i Knausgårdträsket just nu. Jag läser Min kamp 2 på norska och tycker att det är fascinerande att jag blir så indragen i Karl Oves familjeliv. Jag tycker mycket om böckerna, klart mindre om författaren/huvudpersonen...

2. Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren vill jag verkligen läsa. Den verkar vara lagom spännande och dessutom genomtänkt genusmässigt. Längtar efter att läsa den under jullovet!

3. En av mina favoritförfattare är Vibeke Olsson. Hennes romaner om det antika Rom är fantastiska. Hon har nu skrivit en ny serie som handlar om sågverksstrejken i slutet av 1800-talet, de böckerna vill jag läsa, först ut är Sågverksungen.

Jerkadags 2 advent

2011-12-04T12:30:00.000+01:00

Den här veckan ska jag verkligen se till att hinna svara på bokbloggsjerkan och veckans fråga är:

Hur får du tag på dina böcker? Köper du eller lånar du dem? Finns det någon internetbokhandel som du anlitar oftare än andra? Kort sagt: beskriv hur du får tag på dina böcker som trängs i bokhyllan och som gör allt för att fånga ditt intresse.

Jag har räknat på detta med och får ett i mitt tycke intressant resultat. Jag har hittills i år köpt 50 nya böcker och 10 "begagnade". Jag handlar oftast på Bokus, ibland på Adlibris och via Bokbörsen. I år har jag köpt färre böcker på Bokbörsen än jag brukar göra. Jag har fått 40 böcker att recensera, vilket är något mer än förra året. Och jag har lånat hur många som helst på bibblan, många jag inte hunnit läsa. Av årets lästa är 30 lånade. Sammantaget bli alltså detta 130 böcker, men inte mer än 80-90 blir lästa i år. Det blir således ett rejält överskott av olästa böcker varje år i bokhyllan...

Önskelistan

2011-12-03T11:40:00.000+01:00

På dotterns julklappsönskelista finns två böcker, Bok om Gud och Bok om Ormar. För övrigt önskar sig tösen en bilbana, diverse spel med Supermario, ridstövlar och pysselsaker. När det gäller böckerna kanske ni kan bidra med lite tips? Det finns ju många böcker om Gud, jag skulle vilja ha en där text och innehåll passar en 6-åring. Tösen själv säger att det ska vara en kapitelbok med bilder. Kanske finns det någon ormboksexpert också bland er? Det ska vara en faktabok med spännande bilder.

Jorden Runt 3 - Västeuropa

2011-12-01T16:54:00.000+01:00

Dags att bege oss av hemåt. På vägen gör vi resstopp i England, Spanien och Frankrike. Hoppas att ni hittar en bok/böcker som passar er smak. Nedan finns korta beskrivningar av böckerna, de är lånade från förlagen och bokhandeln.

Med livet framför sej av Émil Ajar (Frankrike)

Momo är en nyfiken och oskyldig pojke med ett stort hjärta. Fast han vet inte mycket om sig själv, inte ens varifrån han kommer och hur gammal han är. Tillsammans med madame Rosa, en pensionerad prostituerad, bor han i en liten lägenhet i Paris. Det är madame Rosa som lär honom allt om livet och vad som ligger framför honom. När hon blir för gammal och inte längre orkar ta hand om de andra glädjeflickornas barn är det dags för Momo att ta över. Han kanske ännu inte vet så mycket om livet - men han är villig att lära och mellan honom och madame Rosa växer en fantastisk och hänförande vänskap fram.

Émile Ajars stora succé Med livet framför sej från 1975 kommer nu i en efterlängtad nyutgåva. Med underbara karaktärer, hjärtskärande handling och självuppfunnet språk har Ajar skapat ett mästerverk som varit helt stilbildande. Efter att ha läst den här boken tänker man länge på Momo och hans vänner: den makalösa madame Rosa, den elegante sutenören monsieur M'Da och transvestiten Lola som varit boxare i Senegal.

En dag av David Nicholls (England)

Du kan leva hela ditt liv utan att inse att det du letar efter finns rakt framför dig ... 15 juli 1988. Emma och Dexter tillbringar en natt tillsammans efter examen på universitetet. I morgon måste de gå skilda vägar. Men var kommer de att vara den här dagen om ett år? Och varje år som följer? En dag är en historia om kärlek och vänskap, om livet mellan 20 och 40. Det är en romantisk komedi med djup och värme, en bok man aldrig glömmer.

David Nicholls (f. 1966) är författare till flera böcker, film- och tv-manus, bl a romanerna På vinst och förlust och Mitt livs roll, samt manus till den populära tv-serien Kalla fötter (Cold feet).

Alla själar av Javier Marías (Spanien)

För den spanske gästläraren i Oxford är sinnelag och sedvänjor hos stadens innevånare lika exotiska som svårbegripliga. Fascinerad men främmande inför akademiker, antikvariatshandlare och hemliga agenter dras berättaren djupt in i universitetsstadens liv när han möter den förbjudna kärleken i den vackra Clare Bayes lika attraktiva som melankoliskt undflyende gestalt. Under sin jakt på sällsynta böcker stöter berättaren på bortglömda original som John Gawsworth och Arthur Machen - men han anar också att en annan jakt, med betydligt högre insatser, pågår bakom lärdomssätets förströdda fasad, en aning som bekräftas när Clare Bayes om svartsjukans högst verkliga pris i form av våldsam död.

Med fina penseldrag målar den spanske romanförfattaren Javier Marías, som ofta jämförts med W.G. Sebald, ett oförglömligt porträtt av en dyster stad där alla är otrogna, alla är spioner, alla är besatta av minnets ritualer - eftersom alla bär på mörka hemligheter, fångade i samma våldsamma förflutna. Den essäistiska skärpan och förmågan att dröja vid ögonblicket tills det svartnar ner i det förgångna har Marías givetvis lärt av moderna mästare som Henry James, Proust och Nabokov - men inflytandet från 1700-talets humorister och vår tids hårdkokta underhållningsförfattare anas också. I en utdragen middagsscen firar Marías komiska ådra triumfer genom den skarpa blicken för hur vi röjer de svagheter och begär vi helst vill dölja. Men varken satiren eller samtidsspionaget kan dölja att Alla själar egentligen är en vemodig ballad om otillåten kärlek.

Minaret

2011-12-01T07:02:00.001+01:00

Minaret av Leila Aboulela, utgiven av Karneval förlag, 2008

Najwa växer upp i en välbärgad familj i Sudan, fadern är nära vän med de styrande i landet och modern ägnar sig åt välgörenhet. Najwa och hennes bror bär västerländska kläder och studerar vid universitetet i Khartoum. Där möter Najwa sitt livs kärlek, mannen med vänstersympatier som vill störta regimen och sätta hennes far i fängelse. Brodern hänger på klubbarna och kommer tidigt i kontakt med droger. En dag förändras livet drastiskt, landets styrande arresteras, Najwa, hennes bror och mor lyckas fly till London. 20 år senare har Najwas liv förändrats radikalt. Hon arbetar som hembiträde och besöker moskén regelbundet. Livet är tryggt och förutsägbart ända till arbetsgivarens unge son börjar se Najwa på ett nytt sätt.

Läsaren får ta del av Najwas berättelse genom att nutid och tillbakablickar varvas. På detta sätt vet man redan en hel del om vad som har hänt/kommer att hända, vilket väcker läsarens nyfikenhet och engagemang. Texten är mycket lättläst, boken är en bladvändare i ordets bästa bemärkelse, berättelsen fängslar utan att för den skull förenkla och tillrättalägga.

Najwa lever hela sitt liv med ett visst utanförskap. I hemlandet tillhörde hon de privilegierade, familjen levde mycket "västerländskt", de hade tjänstefolk och umgicks i regeringskretsar. Religionen var ointressant, något tjänarna ägnade sig åt. Under senare delen av livet lever Najwa som immigrant i London. Hon söker efter en identitet, efter nära relationer på olika håll och finner till slut trygghet i sin gudstro och gemenskap och sammanhang i moskén. Under slöjan finner Najwa till slut ro och mening med livet.

Minaret är något så sällsynt som en roman som beskriver islam från insidan, läsaren får lära känna en "vardagsislam" som inte handlar om fundamentalism, kvinnoförtryck och hat mot väst. Jag har heller inte läst några böcker som beskriver religionens funktion på ett så fint, nyanserat och vardagligt sätt. Min upplevelse är att tro ofta beskrivs mycket förklenande i "vanlig" litteratur och mycket rosenskimrande i "religiös" litteratur. Minaret är på detta sätt unik.

Sammantaget är Minaret en mycket bra bok om sökandet efter meningen med livet.

Sammanfattning - Afrika

2011-11-30T21:01:00.002+01:00

Här kommer länksamlingen från Afrika. Som vanligt får ni gärna underlätta för mig genom att posta länkarna till era inlägg i kommentarerna till det här inlägget. Hoppas ni haft ett bra resstopp, jag ser fram emot att ta del av allas upplevelser. Glöm inte att besöka, läsa och kommentera hos varandra.

Om Minaret har följande resenärer skrivit:
och dagarna går
Violens boksida
Lyrans Noblesser

Om Aké har följande resenärer skrivit:
och dagarna går

Om Under lejonets blick har följande resenärer skrivit:
Lyrans Noblesser
och dagarna går
Violens boksida

Sammanfattning av alla böckerna har skrivits av:
Tankar från mitt mönster

Vänligen puffa på mig om jag missat någon.

Mario, Zelda och Sims under granen

2011-11-30T08:39:00.000+01:00

Man skulle ju kunna tro att de hårda, platta paketen som brukar ligga under vår gran är böcker, men så är inte fallet. Eller visst, en del är böcker, men många är spel. Jag spelar av och till Sims (PC) alla i familjen spelar Nintendo Wii och dottern spelar i princip allt (PC, WII, Nintendo DS). Därför kommer spel högt upp på önskelistan.

Till dottern har jag i år köpt Supermario Galaxy till Wii och New Supermario till DS. Jag överväger starkt att önska mig Sims Husdjur, det har aldrig tidigare funnits hästar till simmarna!

Jag är också nyfiken på The Legend of Zelda: Skyward Sword till Wii, ett nytt spel som fått bra recensioner. Jag har aldrig spelat Zelda, det vore väl på tiden. Jag undrar om ni vet hur man tänkt kring åldersgränsen på 12 år? De trailers jag sett verkar inte vara mer våldsamma än Supermario, är Zelda mycket svårare? Jag skulle gärna vilja att tösen också ska kunna spela och vet ju att åldersgränser ibland sätts utifrån rätt absurda kriterier, med svenska ögon sett.

Sjukläsning

2011-11-29T08:06:00.000+01:00

Det blev en rätt udda läsdag igår. Jag är kanonförkyld och tillbringade hela dagen halvslumrandes i soffan framför TVn. När jag var vaken tittade jag mestadels på fåniga filmer om fd yrkesmördare, men emellanåt läste jag några sidor i olika böcker. Dagen till ära började jag nämligen läsa två nya böcker (inte så smart när man inte är frisk). Jag började lite lätt med Det blåser på månen av Eric Linklater, klassisk barnbok jag missade som barn. Och det var synd för lite av charmen har nog försvunnit med åren. Därefter följde jag upp med lite Mats kamp, en bok som verligen bara blir bättre och bättre. Av Mats blev jag inspirerad att även läsa om en annan kämpande farsa, Karl-Ove Knausgård. Dags således att påbörja Min kamp 2. Språket medförde inga problem, läser på norska (bokmål), handlingen kröp under skinnet omedelbart. Det här blir bra det.

Mats kämpar på

2011-11-28T09:21:00.000+01:00

Under en hostande, nysande helg har jag bekantat mig med Mats kamp. Hittills har jag kommit halvvägs och intrycken är delade. Jag måste erkänna att trots intelligent humor och träffande iakttagelser blev jag inte ett dugg intresserad av Stockholms uteliv och Mats och Victorias "ungparsliv". Mitt ointresse förbyttes dock till uppskattning när Victoria blev gravid, och nu när Ellen är född är jag mycket förtjust i gestaltningen. Mats beskriver pappablivandet och relationen till tösen på ett mycket nyanserat sätt och ärligt sätt, jag ser fram emot att läsa mer.

Norden Runt - Cancelled

2011-11-27T17:31:00.000+01:00

Apropå det där med en Nordisk läsutmaning, jag lägger ner den idén. Det finns ju redan en som är igång i bokbloggosfären och det känns därför fånigt att starta en till. Därmot kommer jag naturligtvis att läsa en hel del nordiskt det kommande året, jag har ju dessutom lagt ner arbete på att skapa en litteraturlista. Jag kommer att läsa en del från listan, om ni gör det vore det kul om ni hojtade till hos mig så jag kan läsa om era intryck.

Proms

2011-11-26T21:49:00.000+01:00

Kvällen går i hostans och musikens tecken. Har varit utslagen av en elak bacill idag, inget har blivit läst men TVn har gått varm. Gillade som vanligt Så mycket bättre och upptäckte därefter att det just nu är Last Night of The Proms på TV2. Snart brakar det loss... Jag är glad att jag fick se Lang Lang spela Liszts Consolation No.3, såååååå fantastiskt vackert.

Mirakel

2011-11-25T07:25:00.000+01:00

Gästbloggat av Tess på P o c k e t l o v e r

Mirakel av Renate Nedregård, utgiven av Gilla böcker, 2011

En krock mellan ett kristet, lugnt småstadsliv och ett popstjärneliv med droger, sex och alkohol. Så skulle man kort och gott kunna beskriva Renate Nedregårds debutroman Mirakel. Det är en crossover roman som är extremt snabbläst utan att för den skull bli banal eller trist. Den handlar om Rakel som över en natt blir Idol-Mi-Rakel med hela Norge och spås gå en strålande framtid till mötes. När vi träffar henne är hon den blott 22 år gamla popstjärnan Miracle och det är fem år sedan hon var med i Idol. Genom återblickar får vi ta del av hennes enastående resa. I delarna som utspelar sig nu får vi följa henne och hennes tankar kring den jubileumskonsert som hon ska vara med i tillsammas med sin gamla kör. Samma kör som hon sjöng i den där dagen hon blev headhuntad till Idol. Rakel är för mig en ganska osäker ung kvinna som har lite svårt att hitta rätt. Och även när hon i boken gör det så är jag inte övertygad. Det känns mest som om hon intalar sig själv allt är bra, att hon är bra. Men jag vill gärna tro.

Jag gillar boken, det gör jag. Jag tycker att den tar upp många känslor och händelser som kan vara aktuella även om man inte sitter i samma situation som Rakel. Som till exempel att bli tvungen att göra svåra val som kanske sårar någon. Att våga göra saker för sin egen skull, att man inte alltid kan tänka på alla andra. Sånt kan ju vara nog så känsligt i den åldern. Eller kanske till och med i alla åldrar. Eftersom Rakel inte själv anmält sig till Idol kan jag ju tycka att hon har all rätt att vara med. Även om det var det som gjorde att kompisen Stine, som övat övat övat, inte kom med fast hon var en av de bästa. Taskigt? Kanske men inget som Rakel kunde veta om eller råda över.

Det mest intressanta med boken är kontrasterna mellan Rakel nu och då. Nu lever hon ju Livet och har allt man kan önska. Med det livet kommer också ett handbagage med alkohol, one night stands och till och med droger. Och jämför man med pre-Idol Rakel så finner man en ganska blyg och timid kristen flicka som sjunger i kör och är hemligt kär i sin körledare. Sån enorm skillnad. I boken finns också ett gäng blogginlägg från Miracles blogg. Jag måste bara få ur mig en tanke angående dem. Det känns som om det inte är Rakel som skriver inläggen på sin blogg. Eller ja iallafall känns det någon annan som till viss del dikterar vad hon skall skriva. De är fulla av produktplacering, ursäkter och gulligull. Det osar PR lång väg. Och om det skulle vara så och att det inte bara är jag som upplever det så. Ja då skulle jag vilja påstå att det är ett briljant drag av Nedregård!

Jag gillar och den är absolut läsvärd! Och jag måste säga att Gilla böcker har lyckats igen!

Gästbloggare

2011-11-22T21:37:00.000+01:00

Bloggen kommer att ha en gästbloggare som skriver här då och då och gästbloggaren är ingen mindre än Tess på Pocketlover. Jag har länge önskat tid att läsa och skriva mer om böcker för ungdomar och unga vuxna, men det är nog bara att inse att jag aldrig kommer att hinna läsa allt jag har lust med. Med en gästbloggare som Tess blir kommer bloggen att täcka in mer av den litteratur jag vill belysa på bloggen. Man kommer att enkelt kunna se vilka inlägg Tess skrivit på bloggen, jag har bara inte bestämt hur ännu ;-)

Missa nu inte att kolla in Pocketlover, Tess är en av nästa års bloggambassadörer för Bokmässan så ni kommer att hitta mycket intressant att läsa på hennes blogg.

Den stulna romanen - favorit i repris

2011-11-22T07:21:00.002+01:00

Den stulna romanen av Nawal El Saadawi, utgiven av Ordfront, 2010.

Bodour lever ett privilegierat liv i Kairos moderna kvarter. Ändå är hon långt från lycklig. Hennes korrumperade make bedrar henne, hon har ett arbete som inte intresserar henne och hon kan inte glömma att hon en gång lämnat ifrån sig en dotter. I ungdomen lät sig Bodour svepas med av sina känslor, hon förälskade sig i en ung man som inte tillhörde hennes egen samhällsklass och hon blev med barn. Den unge mannen deltog i uppror mot regimen och torterades till döds, Bodour övergav sin nyfödda dotter Zina. Bodours enda andningshål är den roman hon skriver, en roman vars kvinnliga huvudperson Badriya har ett eget liv. Bodours dotter inom äktenskapet, Magiida tycks vara dömd till ett lika intetsägande liv som modern, medan Zina växer upp till en fri, stark kvinna. En sådan frihet kan dock inte tolereras i ett land vars religiösa fanatism ökar.

Den stulna romanen är på många sätt en roman om kvinnor (vilket inte nödvändigtvis innebär att den är en roman för kvinnor). Författaren är en galjonsfigur för kvinnorörelsen i arabvärlden och hon har även suttit fängslad på grund av sitt författarskap. I Den stulna romanen möter vi kvinnor i alla dess skepnader, starka, förtryckta, upproriska. Gemensamt för dem är att de existerar på männens villkor, patriarkatet styr vare sig det är den välbärgade överklassen eller de religiösa fanatikerna som har makten.

Berättelsen vindlar sig fram på krokiga vägar, för att kunna följa med gäller det för läsaren att släppa sina hämningar och ge sig hän. För El Saadawis text bär, den bär oss med till miljöer som påminner om Tusen och en natt och den bär oss med till smutsiga tortyrkammare och vidriga övergrepp. Berättelsen byter fokus och tidsperspektiv samt interfolieras av upprepande, drömliknande sekvenser. Språket är vackert, poetiskt, uttrycksfullt, en njutning att läsa. Kanske är det den dramatiska diskrepansen mellan den vackra, lyriska prosan och den vidriga verklighet som skildras, som gör boken så oerhört fascinerande.

Den stulna romanen är långt ifrån en enkel, lättläst roman. Både texten och innehållet kräver medveten läsning och vissa inslag är oerhört upprörande. Trots, eller snarare på grund av, detta är Den stulna romanen verkligen en roman i min smak. Kanske är El Saadawis texter för starka, upproriska och emellanåt groteska för att passa alla, men jag hoppas att de aderton läser och begrundar framtida prisutdelningar.

Bannerheds tacktal

2011-11-21T20:29:00.002+01:00

Det gläder även mig att denna vackra, vemodiga roman kommer att få fler läsare!

Årets Augustvinnare Korparna

2011-11-21T19:14:00.002+01:00

Korparna av Tomas Bannerhed, utgiven av Weyler förlag, 2011

Repriserar förra veckans recension för att fira att min favorit Korparna fick Augustpriset. Grattis till Tomas och till förlaget!

En del berättelser kryper under huden på läsaren, bosätter sig för alltid i minnet och gör sig påminda då och då. Korparna är en sådan berättelse, jag kommer att bära med mig den under resten av mitt liv. Det är en vacker, djupt smärtsam berättelse, som berör mitt innersta och får mig att gråta. Just idag på Fars Dag har jag läst ut boken och jag minns min egen pappa, en pappa som också hade det svårt. "Till Lyran med önskan om goda lässtunder" har författaren skrivit på försättsbladet till min bok, jag önskar jag hade möjlighet att berätta för honom hur mycket jag helt enkelt älskar hans bok.

Klas växer upp i en liten bondby i Småland på 70-talet. Fadern sliter i sitt anletes svett på åkrarna, de magra åkrarna som trots generationers kamp inte vill foga sig och ge nog med gröda. Oron driver fadern allt närmare galenskapens rand. Modern försöker hålla samman familjen, trots makens tilltagande vansinne. Klas kissar på sig under nätterna och flyr till fåglarnas värld. Men även där är livet hårt och skoningslöst. En dag dyker en ny flicka upp i byn, Veronica som kommer från stan. Medan Klas liv tycks vara förutbestämt och tungt, gestaltar Veronica friheten och lusten.

Det är Klas som delger oss sin berättelse i boken, han ser världen med barnets blick, men han är ett barn som sett för mycket. Ibland får vi ta del av pojkens dagdrömmar och fantasier, som läsare följer vi Klas nära och delar hans känslor. Berättarrösten känns hela tiden äkta och trovärdig.

Det som är så unikt med Korparna är författarens underbara språk. Han berättar sin historia på en glasklar, poetisk prosa, han berättar om fåglarna och naturen så att läsaren hör fågelsången, skrien, känner dofterna från myren och förnimmer fågelvingarnas flaxande. Det finns en nerv i texten som hela tiden pockar på läsarens uppmärksamhet.

Corvus corax corax.
Sårens hök.
Ödemarkens olycksbringare.
Den småländska gamen.
Pockers kolfärgade kurir.
Skördemannens sändebud.
Liktågens väktare.
Den ramsvarta fågeln från helvetet.
Hrafn!

Sammantaget är Korparna en helt unik text som berättar en trovärdig historia på ett sätt som berör. En av årets allra bästa läsupplevelser!

Tematrio - Vampyrer

2011-11-21T07:08:00.000+01:00

Vampyrromaner är otroligt populära just nu. Och jag blir alltid avundsjuk när andra får ut något av saker jag inte begriper. Så nu ska jag försöka mig på det här med vampyrer och behöver tips. Berätta om tre böcker som handlar om vampyrer eller andra övernaturliga varelser!

1. I Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist mördas en pojke på ett otäckt, brutalt sätt i en förort till Stockholm. I en annan förort bor Oskar med sin mamma. Oskar är en mycket ensam pojke som mobbas så gott som dagligen i skolan. Han fantiserar om hämnd och läser skräcknoveller. En dag flyttar en flicka, Eli, in i lägenheten bredvid Oskar, en underlig spännande flicka som blir Oskars vän. Ett nyanserat porträtt av en utsatt pojke blandat med mycket otäckt realistiskt skildrat våld.

2. Cirkeln av av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren har jag ännu inte läst, men den har jag beställt på bibblan. Boken handlar om sex tonårstjejer som visar sig vara häxor. Eftersom det här är en bok som riktar sig till ungdomar hoppas jag att den är spännande, men inte lika otäck som Låt den rätte komma in.

3. Jag har faktiskt läst en del skräck, men det var länge sedan, d v s på 80-talet. Då läste jag framför allt Stephen Kings romaner. En av favoriterna var Det, en berättelse om några barn som kämpar mot övernaturlig ondska. Jag läste även den mindre bra Christine, om en galen bil (nåja alla idéer kan inte lyckas).

"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Lars Brandeby avliden

2011-11-20T20:38:00.001+01:00

Så himla trist att Lasse Brandeby avlidit, alldeles för tidigt. Här är mitt favoritinslag med Kurtan, liksom han tycker jag att detta inslag är helt fantastiskt. Jag bodde på Hisingen när Kurtan blev känd och satt i den eländiga kön vid broöppning alldeles för ofta. Tack för en massa glada stunder Lasse!

Barnkonventionens dag

2011-11-20T17:27:00.000+01:00

Den 20 november 1989 antogs FN:s konvention om barnets rättigheter och i många länder världen över firas därför 20 november som den stora barndagen. För att fira detta kommer här lite tips på riktigt bra barnböcker.

Grodan och kärleken av Max Velthuijs.

Det här är en alldeles bedårande kärlekshistoria om en grön groda, som blir kär i en vit anka. Andra har synpunkter på att de inte har samma färg, men det bryr sig inte grodan om. Däremot har han svårt att ta mod till sig och berätta för ankan att han älskar henne. Till slut väljer han en drastisk metod för att imponera på henne. En viktig bok med färgglada och lustfyllda bilder.

Mamma Mu får ett sår av Jujja Wieslander/Sven Nordqvist.

Den här Mamma Mu-boken innehåller stor dramatik; olyckor, blod och omplåstring. Berättelsen handlar om att ställa upp för andra och försaka det man själv vill ha och om det svåra i att erkänna att man gjort fel. Det bästa med Wieslanders böcker är att de är mer än bara roliga, utan att de blir pekpinnar. Viktiga ämnen behandlas i böckerna på ett lustfyllt sätt. Underbara, uttrycksfulla illustrationer.

Boken om Stina av Lena Anderson.

På somrarna bor Stina hos sin morfar på en skärgårdsö. Tillvaron på ön är idyllisk och handlingen kretsar kring vardagen. Skildringen av den nyfikna och kreativa Stina och den varma relationen mellan henne och morfadern är mycket fin. Stina är precis lagom kavat, lagom rädd och lagom företagsam. Sidorna innehåller relativt lite text och generöst med härliga akvarellbilder.

Tyranno av Murray Brodin/Bettina Johansson.

En alldeles vanlig morgon när Sarah vaknar ligger det en Tyrannosaurus rex bredvid henne i sängen. Han följer Sarah hela dagen och ställer till med en hel del ofog. Hela boken präglas av genus- och mångfaldsperspektiv, utan att detta skrivs oss på näsan. Sarah är en rolig förebild för många barn, hon är busig och uppfinningsrik. Att skapa en dinosaurie att skylla på är klokt i en värld fylld av krav. Text på rim och fantastiska illustrationer.

Mormor & Morfar av Cecilia Rihs/Pia Niemi.

Mormor & Morfar handlar om ett äldre par, som varje dag ger sig ut på nya äventyr. Boken är fylld av fart, bus och roliga episoder. Detta är en mycket bra bok att börja med vid övergången till kapitelböcker. Här finns mycket bilder och en lättläst, rytmisk textmassa, som är precis lagom för ett barn på 4-5 år. Detaljerade, färgglada och hysteriskt roliga illustrationer.

Kalle som lucia av Skåhlberg/Dahlquist.

Kalle drömmer om att få vara Lucia. Och det ser ut som om Kalle ska kunna få sin önskan uppfylld, ända tills rektorn beslutar att man inte får ändra på traditionerna. Kalles föräldrar stöttar honom och går till rektorn för att protestera. Men i slutändan blir det Kalles egen list och en hjälpsam kamrat som kommer att styra över skolans Luciafirande... Härlig berättelse, som handlar om att man måste få vara sig själv, och uttrycksfulla bilder.

Gittan och gråvargarna av Pija Lindenbaum.

Detta är en spännande, magisk berättelse om den ängsliga Gittan, som tappar bort barnen och fröknarna i skogen då dagis är på utflykt. Ställd inför det otäcka finner Gittan sitt mod och förmår övervinna sin rädsla. Detta tidlösa tema gör att boken uppskattas av både barn och vuxna. Texten är barns-lik, kaxig, rolig, illustrationerna är moderna, expressiva, suggestiva.

Jordbarn, himmelsbarn av Choi Sukhee.

I bilderboken Jordbarn, himmelsbarn får vi lära känna en liten flicka som älskar det mesta här i livet. I början av boken berättar flickan om sin kärlek till solen, månen och stjärnorna, i slutet har turen kommit till jorden, pappa och mamma. Texten är kort, poetisk med rytmiska upprepningar, illustrationerna av de kinesiska tecknen är mycket vackra.

Kraken av Boel Werner.

När Boel bara är en liten plutt får hon en krake. Krakar brukar kunna flyga och spruta eld, men Boels krake gillar mest att äta kakor. Ofta krigar Boel och kraken på en sten - kraken vinner alltid. När våren kommer har Boel blivit starkare, hon kan nu dra med sig kraken. Men Kraken lyckas rymma för att leva ett liv i frihet. Underbar symbolik och färgglada, uttrycksfulla och underhållande illustrationer.

Vem ska trösta knyttet? av Tove Jansson.

Knyttet är en liten varelse, som är så rädd för ensamheten att han en dag beslutar sig för att ge sig ut i världen. Han möter många varelser, men är för blyg att ta kontakt med dem. Vid havet får han syn på en flaskpost och brevet inuti är från ett ensamt, övergivet litet skrutt som längtar efter att bli tröstat. Knyttet börjar känna sig modig, han har fått en uppgift att fylla. Vemodigt, varmt och spännande.

Den magiska penseln av Donaldson/Stewart.

En dag får flickan Shen en magisk pensel. Med den ska hon måla åt de fattiga, men inte åt de rika och mäktiga. Allt Shen målar blir verkligt, hon målar mat och kläder de behövande. För detta blir Shen berömd. En dag kommer kejsaren och begär att hon ska måla ett guldmyntsträd åt honom. Då Shen vägrar sätts hon i fängelse. En poetisk saga på rim om barnets list och skapandets inneboende styrka.

Pricken av Margret Rey/ H.A. Rey.

Pricken är en liten brunprickig kanin som föds i en stor kaninfamilj där alla andra är helvita. Mamma Kanin tycker lika mycket om alla sina ungar, men oroar sig för vad Morfar ska tycka om Pricken. När Morfar ska ha kalas, måste Pricken stanna hemma. Han försöker ta bort sina fläckar, misslyckas och rymmer hemifrån. Det här är en oerhört klok och enkel berättelse om utanförskap och olikhet.

Vem bestämmer? av Stina Wirsén.

I Vem bestämmer? är en liten och en stor på kollisionskurs hela tiden. Stor vardagsdramatik och sprutande tårar. På ett otroligt träffsäkert sätt och med enkla medel beskriver författaren både barns och vuxnas upplevelser. Illustrationerna är enkla, men fångar exakt den känslomässiga tonen i berättelsen.

Låt den rätte komma in

2011-11-20T12:09:00.007+01:00

Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist, utgiven av Storyside, 2008

Vintern 1981 går en rysk u-båt på grund i Blekinges skärgård och en pojke mördas på ett otäckt, brutalt sätt i en förort till Stockholm. I en annan förort, Blackeberg, bor Oskar med sin mamma. Oskar är en mycket ensam pojke som mobbas så gott som dagligen i skolan. Plågoandarna är uppfinningsrika och ingen vuxen kommer till hjälp. Oskar fantiserar om hämnd och läser skräcknoveller. En dag flyttar en flicka, Eli, in i lägenheten bredvid Oskar, en underlig spännande flicka som blir Oskars vän. Något är konstigt med Eli, men inte kan hon väl ha något med det hemska mordet att göra?

Jag har lyssnat på en författaruppläsning av boken och själva uppläsningen fungerade utmärkt. JAL lyckas förmedla både spänning och känslomässiga nyanser, utan att gå till överdrift.

Jag har helt klart blandade känslor inför den här romanen. Jag visste ju från början att det var en vampyrbok så jag var förberedd på övernaturliga inslag. Det jag var mindre förberedd på var berättelsens svärta och alla otäcka detaljer.

Låt den rätte komma in gestaltar på ett ohyggligt sätt ensamheten och utsattheten hos en mobbad pojke. Vuxenvärlden lyser med sin frånvaro, ingen tycks varken se eller göra något för att hjälpa pojken. Det är framför allt i skildringen av pojkens inre författaren briljerar. Gestaltningen är trovärdig, nyanserad och smärtsamt naken. Det finns även många andra ensamma, utstötta, ledsna människor i den här berättelsen; grannpojken som ägnar sig åt droger och stölder, områdets alkisar och de ensamma mammorna. En grå, trist vardag skildras inlevelsefullt.

Som kontrast till all grå tristess framträder blodröda våldsamma episoder. I början av berättelsen väcker dessa starka reaktioner hos mig, jag tycker att detaljerna är alltför vidriga. Mot slutet blir det tyvärr så att jag upplever våldsscenerna som transportsträckor, jag skulle vilja ha mer fokus på huvudpersonen och hans närmaste. Men egentligen är det bra att författaren skildrar alla vidriga detaljer, detta gör att man inte okritiskt kan hänge sig åt hämndfantasier å huvudpersonens vägnar. Författaren förenklar inte, det här är inte en historia med ensidigt onda och goda figurer.

Sammantaget är detta ett nyanserat porträtt av en utsatt pojke med mycket starka våldsinslag och otäcka händelser. Det är en klart läsvärd bok, men den innehåller mycket obehagliga scener.

Lättläst om Sudan och Allah

2011-11-19T21:58:00.000+01:00

Minaret av Leila Aboulela väcker omedelbart mitt intresse. Det är en lättläst roman som berättar om ett land - Sudan - jag inte vet mycket om. Huvudpersonen Najwa tillhörde de privilegierade i landet ända tills en kupp vände upp och ner på allt och familjen tvingades fly till London. Familjen förlorar sina tillgångar och de drabbas av flera svårigheter. I det nya landet förlorar Najwa sin gamla identitet och hon vänder sig till Gud för att förstå vem hon är. Det här är en intressant berättelse om postkoloniala svårigheter och om hur dessa drabbar på individivå.

Allt går sönder - favorit i repris

2011-11-17T07:14:00.000+01:00

Allt går sönder av Chinua Achebe, utgiven av Bokförlaget Tranan

"Okonkwos namn var känt i alla nio byarna och vida däromkring." Så inleds berättelsen om en afrikansk man, berättad utifrån ett afrikanskt perspektiv. Okonkwo är en stor man, en hyllad krigare i sin by. Han växer upp med en far som är lat och lever på lånade pengar. Detta gör Okonkwo närmast besatt av att arbeta hårt och lyckas såväl materiellt, som statusmässigt. Och han lyckas, han blir en av byns rikaste män, han har tre hustrur och ett fint hem. Okonkwo har även erövrat flera hederstitlar, vilket är det finaste man kan göra hos igbofolket. Men, Okonkwo har också otur, han råkar döda en stamfrände i en olyckshändelse och tvingas leva sju år i exil.

Under åren i exil lever Okonkwo i sin mors by, och där stöter han för första gången på de vita männen. Till Okonkwos stora sorg bekänner sig en av hans söner till kristendomen. När Okonkwo, efter åren i exil, återkommer till hembyn har denna förändrats. Missionärerna har etablerat sig även där och en brittisk domstol har fått mandat att döma efter de vitas lagar. Okonkwo manar sitt folk till uppror.

En av romanens styrkor är dess osentimentala, icke-idealiserande beskrivning av stamkulturen. Det sägs att Allt går sönder var den första romanen som gestaltade afrikanerna inifrån, till skillnad från romaner som i hög grad exotifierade och demoniserade de svarta (t ex Mörkrets hjärta av Joseph Conrad). I den här romanen finns ingen enkel uppdelning av goda och onda. Både igbokulturen och kolonisationen beskrivs utifrån många olika aspekter. Den traditionella livsstilen främjade ett liv i harmoni med naturen, men den hade också starka utstötningsmekanismer som ansågs vara heliga. Kvinnans roll var underordnad, barnen tillhörde fadern och tvillingar ansågs vara drabbade av trolldom och dödades. Kolonisationen slog sönder de gamla traditionerna och de vita lade beslag på stora delar av landets tillgångar. Samtidigt innebar kolonisationen att människor som tidigare varit utstötta fick en ny plats i tillvaron och de positiva aspekterna av de vitas civilisation, som medicinsk kunskap och skriftspråket, kom stamfolken till godo.

Beskrivningen av Okonkwo är mycket nyanserad och psykologiskt och kulturellt trovärdig (såvitt jag kan bedöma). Man kan lätt föreställa sig hur det var för honom att växa upp med en far som ansågs löjeväckande och man kan förstå hans behov av att revanschera sig. Men porträttet av Okonkwo är inte särskilt smickrande. Han är även mycket brutal och högmodig. Dessutom är han oerhört rigid, vilket visar sig vara den egenskap som för honom i fördärvet. På samma sätt som de deterministiska, grekiska tragedierna skildrar hur hybris leder till undergång, gestaltar Achebe det öde som oundvikligen drabbar män som Okonkwo.

Berättelsen om Okonkwo är fängslande, språket är enkelt och boken är därmed lättläst. Men, en mer noggrann läsning krävs om man vill ta till sig allt som döljer sig under ytan. Här finns så många av de stora frågorna om skuld, straff, försoning, liv och död invävda i berättelsen att man kan läsa texten om och om igen. Framför allt tycker jag att beskrivningarna att igbofolkets myter och traditioner ger romanen en extra dimension.

Allt går sönder är en unik bok för den som önskar förstå mer om afrikansk, traditionell livsstil och om européernas kolonisation. Boken väckte starka känslor av sorg hos mig, samtidigt som jag ofta läste Achebes satiriska kommentarer med ett småleende på läpparna.

Låt den rätte...

2011-11-16T07:10:00.000+01:00

Jag har börjat lyssna på en författaruppläsning av Låt den rätte komma in och här går det minsann undan. Boken börjar med en mycket realistisk skildring av en tolvårig pojke som mobbas, man känner snabbt med honom och skulle vilja bestraffa hans plågoandar. Men jag får en känsla av att någon annan kanske kommer att göra det, någon vars existens ännu endast anas. Jag hoppas att det inte blir för otäckt, jag ligger ju och lyssnar på kvällarna.

Tematrio - Fars Dag

2011-11-15T07:14:00.002+01:00

Det var ju som bekant Fars Dag under helgen och det firar bloggen med en något försenad tematrio. Det fiins ganska mycket bra litteratur som fokuserar på pappor och det var inte så lätt att välja bara tre. Berätta om tre böcker som handlar om pappor!

1. I Ut och stjäla hästar av Per Petterson skildras hur Trond, som 15-åring, tillbringar den sista sommaren tillsammans med fadern. Pojken beundrar sin far och vill efterlikna honom; bl a är det viktigt att arbeta hårt och inte ömka sig. Efter sommaren försvinner fadern utan någon förklaring, vilket påverkar Trond under resten av livet. Vackert språk, lågmäld, dröjande stämning.

2. Mig äger ingen av Åsa Linderborg är Åsas berättelse om hennes uppväxt med en ensamstående pappa, en ensamstående pappa med alkoholproblem. Romanen är en osentimental skildring av en torftig barndom och en kärleksförklaring till en pappa som gjorde sitt bästa, trots begränsningar i föräldraförmågan. Värd att läsas både för dess innehåll och dess litterära kvalitéer.

3. I Afrikanen berättar Le Clézio om hur han som åttaåring reser till Nigeria för att träffa den far han inte sett sedan han var liten. Fadern har under krigsåren arbetat under oerhört påfrestande villkor i Afrika, vilket skapat en stram, auktoritär hållning. Detta är en mycket fin, nyanserad beskrivning av en komplicerad far-sonrelation. Vackert språk.

"Instruktioner"

Svara i egen blogg eller i kommentarerna här. Om ni svarar i egen blogg, kommentera gärna här så vi hittar er!

Korparna

2011-11-14T07:12:00.001+01:00

Korparna av Tomas Bannerhed, utgiven av Weyler förlag, 2011

En del berättelser kryper under huden på läsaren, bosätter sig för alltid i minnet och gör sig påminda då och då. Korparna är en sådan berättelse, jag kommer att bära med mig den under resten av mitt liv. Det är en vacker, djupt smärtsam berättelse, som berör mitt innersta och får mig att gråta. Just idag på Fars Dag har jag läst ut boken och jag minns min egen pappa, en pappa som också hade det svårt. "Till Lyran med önskan om goda lässtunder" har författaren skrivit på försättsbladet till min bok, jag önskar jag hade möjlighet att berätta för honom hur mycket jag helt enkelt älskar hans bok.

Klas växer upp i en liten bondby i Småland på 70-talet. Fadern sliter i sitt anletes svett på åkrarna, de magra åkrarna som trots generationers kamp inte vill foga sig och ge nog med gröda. Oron driver fadern allt närmare galenskapens rand. Modern försöker hålla samman familjen, trots makens tilltagande vansinne. Klas kissar på sig under nätterna och flyr till fåglarnas värld. Men även där är livet hårt och skoningslöst. En dag dyker en ny flicka upp i byn, Veronica som kommer från stan. Medan Klas liv tycks vara förutbestämt och tungt, gestaltar Veronica friheten och lusten.

Det är Klas som delger oss sin berättelse i boken, han ser världen med barnets blick, men han är ett barn som sett för mycket. Ibland får vi ta del av pojkens dagdrömmar och fantasier, som läsare följer vi Klas nära och delar hans känslor. Berättarrösten känns hela tiden äkta och trovärdig.

Det som är så unikt med Korparna är författarens underbara språk. Han berättar sin historia på en glasklar, poetisk prosa, han berättar om fåglarna och naturen så att läsaren hör fågelsången, skrien, känner dofterna från myren och förnimmer fågelvingarnas flaxande. Det finns en nerv i texten som hela tiden pockar på läsarens uppmärksamhet.

Corvus corax corax.
Sårens hök.
Ödemarkens olycksbringare.
Den småländska gamen.
Pockers kolfärgade kurir.
Skördemannens sändebud.
Liktågens väktare.
Den ramsvarta fågeln från helvetet.
Hrafn!

Sammantaget är Korparna en helt unik text som berättar en trovärdig historia på ett sätt som berör. En av årets allra bästa läsupplevelser!

Pappor på Fars Dag

2011-11-13T09:00:00.000+01:00

Idag är det alla pappors dag och det vill jag uppmärksamma med lite tips om fäder i litteraturens värld. Det finns mycket skrivet om pappor och mycket har skrivits de senaste åren. Här kommer några tips på bra böcker med pappor i centrum. En del av dem handlar om att vara pappa, en del handlar om den pappa man växt upp med.

Afrikanen av J-M G Le Clézio

Min kamp av Karl-Ove Knausgård

Mats kamp av Mats Jonsson

Korparna av Tomas Bannerhed

Lila hibiskus av Chimamanda Ngozi Adichie

Min sons historia av Nadine Gordimer

Markurells i Wadköping av Hjalmar Bergman

Kejsarn av Portugallien av Selma Lagerlöf

Husfrid av Alison Bechdel

Ut och stjäla hästar av Per Petterson

Mig äger ingen av Åsa Linderborg

Babel med Knausgård

2011-11-12T13:52:00.001+01:00

Jaja, jag klarade inte alls låta bli att titta på Knausgård på Babel, men jag satt beredd att stänga av ifall man skulle avslöja för mycket om de kommande böckerna. Och jag var nervös att jag skulle få en bild av honom som motsäger min inre bild av författaren/huvudpersonen i böckerna. Men förutom att Karl-Ove verkar må lite bättre stämmer bilderna överens. Och i ärlighetens namn var han inte alltför prydlig. Det han pratade om, som jag framför allt gillar, är hur han som 40-åring fortfarande står så nära sin inre 10-åring. Jag hoppas att han kommer att ha alla delar av sig själv så levande även i fortsättningen.

Resten av programmet var en positiv överraskning. Så intressant om ungdomslitteratur. Dessutom blev jag riktigt sugen på att läsa Cirkeln och det var väl kanske på tiden.

Siffertitlar

2011-11-11T21:20:00.001+01:00

Inspirerad av Anna vill jag också nörda loss denna siffermagiska dag och prata om boktitlar som innehåller siffror. Jag trodde att jag skulle hitta något om alla ental i bokhyllan, men hittade inget på åtta och nio. Kanske ni lyckas bättre?

En spik, en ros, underbar novellsamling av Madeleine Bourdouxhe
De två saliga, osunda relationer av Ulla Isaksson
Tre män i en båt, brittisk underfundig humor av Jerome K Jerome
Den fjärde handen, underhållande satir av John Irving
Den femte kvinnan, otäckt bra Wallanderdeckare av Henning Mankell
Sex, inlevelsefullt om barns behov av fantasi och flykt av Sara Villius
Sju stenar till den otrogna hustrun, poetiskt om kvinnoförtryck av Vénus Khoury-Ghata
8?
9?

Äkta om en svår sjukdom

2011-11-11T07:08:00.000+01:00

Jag lyssnar just nu på En dåre fri av Beate Grimsrud och måste säga att den är värd alla priser och lovord. Romanen handlar om flickan Eli, som har en trasslig uppväxt, tidigt börjar missbruka och utvecklar schizofreni. Berättelsen är oerhört fängslande, författaren är så äkta och beskriver med stor närvaro psykosgenombrottet och den oerhörda rädsla, ensamhet och kluvenhet som präglar denna plågsamma sjukdom. Julia Dufvenius gör en bra uppläsning förutom att hon envisas med att säga fottboll, vilket irriterar mig oerhört. Jag har boken som "läsebok" också och ska läsa lite med ögonen för att uppleva språket mer tydligt. Jag har läst en hel del böcker om psykiska sjukdomar, detta är en jag verkligen rekommenderar.

En liten skär och alla tvärtemotiga brokiga

2011-11-10T17:48:00.000+01:00

Dottern har läst ut sin första bok! Sakta men säkert har hon nu läst hela En liten skär och alla tvärtemotiga brokiga av Carin Wirsén. Hon har egentligen relativt lätt att läsa orden, men uthållighet och uppmärksamhet är det allt lite si och så med. Hon tröttnar helt enkelt snabbt, är inte van att behöva anstränga sig för att lära sig.

Boken är lika rolig och pedagogisk som alla Stina Wirséns böcker. Här får man lära sig att gurkan är smal, att limpan är bred, att spagettin är rak, medan tårtan är sned. Texten är underfundig, ibland lite överraskande och mycket rolig. Illustrationerna är också oerhört underhållande, för alla åldrar.

Dottern är nöjd över sin prestation och hon vill gärna tipsa alla kompisar om den här boken. Det här är en rolig bok att läsa själv, en del ord är rejält svåra, men barnet får lite hjälp genom att texten är på rim.

Kullen

2011-11-10T07:15:00.001+01:00

Kullen av Jean Giono, utgiven av Elisabeth Grate förlag, 2011

Kullen är första delen i en trilogi om guden Pan, berättelser som hyllar naturen. I en liten by på den provensalska landsbygden bor fyra familjer nedanför en kulle. Den gamle gubben Janet ligger för sitt yttersta och yrar om olyckor och den magiska katten. Hittills har människorna lyckats kuva naturen, men en dag slår den tillbaks. Vattnet sinar i brunnarna, en ung kvinna insjuknar i en underlig sjukdom och missämja sprider sig mellan grannarna. En förbannelse tycks vila över byn. Så attackerar elden från alla håll, hela byn är hotad.

Kullen kan ses som en allegori som tar upp moraliska frågor om mellanmänskliga relationer och om människans försök att kuva naturen. Hur långt kan vi egentligen gå? Stilen i berättelsen påminner om folksagans, här ryms magi, skräck och utveckling.

Språket i Kullen är mycket enkelt och sparsmakat, samtidigt som det skapar tydliga bilder av händelserna hos läsaren.

"I ett slag greps jorden av raseri. Svärjande försvarade sig buskarna en stund, sedan reste sig elden mot dem och krossade dem under sina blå fötter." (sidan 122)

Sammantaget är Kullen en originell berättelse skriven på ett vackert, poetiskt, unikt språk. Läs!

IMPAC

2011-11-09T20:29:00.002+01:00

Långlistan för The International IMPAC Dublin Literary Award 2012 har presenterats och den innehåller inte mindre än 147 titlar. Här finns en hel del författare jag känner igen och här finns även några böcker jag läst. Intressanta bland författarna är bland annat Leila Aboulela, Isabel Allende, Jenny Erpenbeck, Carsten Jensen, Nicole Krauss, Ian McEwan, Sofi Oksanen och Per Petterson.

Jag läste en roman av Jenny Erpenbeck, Historien om det gamla barnet, tidigare i år och det var en fantastisk upplevese. Det är dock inte med denna roman hon är nominerad,utan med Hemsökelse. Per Petterssons Ut och stjäla hästar är också en favorit hos mig, den bok som är nominerad är dock Jag förbannar tidens flod.

De nominerade böcker jag läst är Hetta av Ian McEwan, Utrensning av Sofi Oksanen och Det stora huset av Nicole Krauss. Jag gillade Hetta, men tyckte ännu mer om både Utrensning och Det stora rummet. Jag kan inte välja mellan dem och håller därför en tumme var för dem.